Det tar oss femton timmar att köra fyrtiofem mil till gränsen mellan Tanzania och Rwanda. Räknar snabbt ut att snitthastigheten varit 30 km/timmen. Afrika-kännarna hade varnat för hålvägen upp till Rwanda, “en av Afrikas sämsta vägar”. Jag visste, men kunde inte förstå att den var så dålig. Köra för snabbt ner i någon av de decimeter-djupa hålen, med sina sylvassa asfaltkanter, och det blir punktering. Snabbare än 30km/timmen går inte att köra. Vi får istället snällt njuta av vackra vyer och fikapauser i avlägsna byar.
Det blir en natt i Nyakanazi på “Medy One Hotel” några timmar innan gränsen. På kvällen passar vi på att raka och klippa oss i en av de många hårsalongerna. Dyrt? Nej knappast, kalaset går på åtta kronor. Bra? Nej det blev sisådär, men skönt att bli av med tre veckor skäggstubb.
Frukost får vi av en islamsk kvinna som gör omelett och chapati i sitt lilla gatufik, gott. Vi beundrar alla vattenbärare. De fyller sina gula plastdunkar med vatten och cyklar sen, tungt lastade, ut med den dyra lasten till byarna i omgivningarna. Här i Tanzania transporteras bananer, vatten, ja allt på tvåhjulingarna.
