Vi lämnar Sven-Erik som åker ut till ön Likoma i Malawisjön innan han ska resa hem. Vi får en trevlig dag med några stopp längs vägen. Först blir det ett mangostopp. Vi köper 6 mango som vi får skalade och uppskurna. När vi ska åka vidare kan jag inte stänga bakdörren. Vi tvingas surra fast dörren med rep och kör därefter vidare till byn Nkotakota.
I Nkotakota hittar vi en verkstad. Ytterligare en av dessa fantastiska gatuverkstäder. Vi parkerar bilen, ägaren kommer och inspekterar. Med några enkla handgrepp och en skruvmejsel är det hela lagat på ungefär fem sekunder. Lite skämmigt var det. Glada skratt från verkstadsgänget och därefter förbrödrande foton.
Det är lunchtid. Vi går in på den minst sagt rustika restaurangen vid verkstaden. Vi beställer det enda de har, nsima med kyckling. Nsima är nationalrätten. Majsmjöl som serveras som kompakta potatisplättar. De ska ätas med fingrarna genom att man rullar munsstora bollar. Vi fuskar och äter med kniv och gaffel. Till nsiman får vi en grönsakssås som plättarna doppas i. Riktigt gott. Vi får tre stora “nsima-plättar” som vi givetvis inte kan äta upp. En man med hungriga ögon sätter sig vid vårt bord. Vi bjuder honom såklart på vår mat. Det blir en magstark upplevelse att se hur mannen slukar allt. Till och med kycklingens småben knastrar i hans mun när han tuggar sig genom benen.
Har lärt mig att solen i södra Afrika ibland går motsols. Men stopp, kan en sol gå motsols. Nej det kan den förstås inte. Den går upp i öster och ner i väster precis som därhemma, men klockan tolv står den inte i söder utan i norr. Ja i alla fall när vi har sommar därhemma. Ja så då går den ju motsols, eller…..