Efter fantastiska dagar i Mana Pool lämnar vi parken och åker över gränsen till Zambia.
Gränspasseringen fungerar bra. Det är lite rörigt och vi vet inte vilka som är tjänstemän och vilka som är fixare som vill tjäna en extra hacka på oss. Gränspassering innebär passkontroll men framförallt bilkontroll. Bilen kontrolleras, de tittar till och med på chassinumret. Jag betalar vägskatt, miljöskatt och lokal trafikförsäkring. Många tjänstemän tittar på många papper, stämplarna går varma. Men vi möts bara av stora leenden. Drar mig till minnes de förfärliga kontrollerna i Kina. Med de hemska kinesiska tjänstemännen. Tack Afrika för ert hjärtliga och livsbejakande beteende.
Efter passerad gräns gäller det att snabbt lära sig valutahanteringen. Hur är växelkursen, hur mycket pengar behöver vi, fungerar våra betalkort här? Finns det fungerande ATM? Det gäller att behålla fattningen trots 40 grader och alla fixare som svärmar runt oss.
Efter valutahanteringen är det dags för inköp av lokala simkort. Att köpa simkort är lätt men efter inköp måste man online få tillstånd att använda simkortet. Mycket information måste matas in tillsammans med en selfie. Sven-Erik får sin ansökan godkänd. Jag får däremot avslag på min ansökan. Simkortsäljaren är emellertid mycket flexibel. Han säljer sitt eget simkort till mig. Jag lovar skicka ett meddelande när jag lämnar landet så att han då kan använda sitt nummer igen. Perfekt, fungerar bra. Det tar dock några dygn innan hans kompisar slutar ringa på min mobil.
Mellan allt fixande passar jag på att ta några bilder av det lokala livet i Kafue.