Det blir storstädning och tvättning av bilen i Kasane. Vi hittar många biltvättar och förstår att det är fler än vi som lerar ner sina bilar ute i nationalparkerna. Vi lämnar Botswana och åker över gränsen in i Zimbabwe. Gränspasseringen går fint och fort. Det tar kanske en timme, inte mer. En väg med gröna träd och buskar tar oss till Victoria Falls.
Så börjar valutaproblematiken. Lokala pengar ”bonds”, kan vi inte få tag på på banken. Vi besöker tre banker som är tomma på tjänstemän och “bonds”. När vi är som mest uppgivna kommer en polis och erbjuder sig att växla svart. Vi nappar, även om det kändes sådär att svartväxla i Zimbabwe med en polis. Men vad gör man.
Tidigt nästa morgon åker vi till vattenfallen. Vi kommer innan den stora turistströmmen. Det är lågsäsong men Victoria Falls är Zimbabwes viktigaste turistattraktion. Förutom lugnet den tidiga morgonstunden får vi se många regnbågar som bildas av vattnet i Victoriafallen i samarbete med morgondimman. Vattenfallen har extremt lite vatten. Regnperioden har inte börjat. Många långa månader utan regn avspeglar sig i det sparsamma vattenflödet. Vi tycker det är vackert ändå. Men inser att det hade varit något helt annat med ett rikligare vattenflöde.
På eftermiddagen besöker vi “Victoria Falls Hotel”, Zimbabwes äldsta hotell. Klassiskt gammalt kolonialt hotell med mycket atmosfär. Det blir förstås en kolonial “high tea” och därefter en klassisk gin tonic i denna koloniala pärla.
