Efter Kalahari vilar vi ut i byn Rakops, en by som ligger precis där vi lämnar öknen. På ena sidan stora vägen finns Kalahari och på andra Rakops. På kvällen träffar vi en trevlig norrman, Daniel Bryn. Daniel har vagabondat i många år över hela världen men speciellt i södra Afrika. Daniel filmar och fotograferar och tjänar lite pengar på det. När pengarna tar slut åker han hem till Norge för att fixa ny reskassa. Vi får många tips och fascineras av hans bilder och historier om långa dagar ensam med leoparder och noshörningar. Fantastiska bilder. Kolla in honom på nätet.
Utvilade åker vi iväg till Letlhakane. Kör förbi stängda diamantstaden Orapa. Bunkrar upp och kör sen rakt norrut till den lilla byn Mmatshumo. Där har vi fått i uppgift att betala nationalparksavgift för Kubu-ön på ett kontor som ”ligger vid vägen”. Vi hittar kontoret “vid vägen”. Känns som att krypa in i 80/90-talet vad gäller kontorsutrustning, inredning och faktureringsprocess.
Så bär det av till Kubu – ön. Vi får igång min Garmin-gps som äntligen tycks fungera. En vacker väg över en uttorkad saltsjö och ett torrt torrt bushland. Kubu – ön ligger mitt i en uttorkad saltsjö. Att köra i en uttorkad saltsjö påminner lite om att köra på en stor frusen sjö med snö på vintern. Lite läskigt och man förlorar snabbt känslan av väderstreck. Viktigt med Gps, detaljerade kartor och backup med kompass. Allt detta i kombination med att fråga de personer som vi eventuellt ser längs med vägen. Längst bort vid horisonten, oavsett var man tittar, finns det som en spegel/hägring i horisonten.
Vi går runt den lilla ön men ger snart upp för de 42 graderna och backar in i skuggan. Egentligen finns det ingen skugga förutom den lilla som någon av öns 46 baobabträd ger. Vackert, kargt och på gränsen till outhärdligt varmt.
