Det finns några ”vägar” rakt genom centrala Kalahariöknen. Det krävs 4-hjulsdrift, men med 4-hjulsdrift är “vägarna” i stort farbara innan regnen. Regnen borde ha startat men är försenade så vi bestämmer oss för att åka. Vi har tur för när regnen väl startar går det inte att köra i Kalahari.
Efter frukost packar vi ihop och åker till “department of wildlife and nationalparks” inne i Ghanzi. Där får vi vårt tillstånd att köra genom Kalahariöknen. En tjänsteman skriver, ringer och fixar. Alltmedan en dam tittar på och en annan ligger och sover i en stol : ). Med alla papper klara bunkrar vi upp mat, 40 liter vatten och tankar tanken full.
Vi träffar inga människor. Det finns inga människor i Kalahari. Vi slår upp taktältet i en uttorkad sjö precis innan solen går ner. En ”svart-ryggad jakal” står länge och tittar på oss när vi jobbar med tältet. Vi kan se långt, bra för att se djur i tid men inte bra för de kraftiga vindar som skakar tältet hela natten. Tältduken smattrar öronbedövande i den hårda vinden.
Vi sover dåligt, natten blir lång, men så kommer ljuset och soluppgången. Innan sex är tält och allt annat nerpackat och vi är på väg igen. Båda tänker vi tanken under natten. En ensam bil mitt i Kalahari. Vad händer om bilen slutar fungera? Som vakterna vid entrén uttrycker det, ”om ni inte har satelittelefon så får ni bara vänta. Efter en dag eller två eller mer kommer det säkert någon förbi”. Tröstande ord att ha med sig på vägen : )
