Det har redan redan gått 6 veckor sedan vi lämnade Sverige och började vår resa. Det är dags för Shirley att åka hem och min barndomskompis Anna att komma ner. Anna var med i Turkiet-delen av min Asienresa. Det fungerade utmärkt så hon har fått förnyat förtroende : ).
Har fått “deja vue” några gånger när jag kört bil i Sydafrika och Namibia. Har kommit på mig med att tänka att “detta har jag upplevt tidigare”. Jag var bara sexton år och körkortslös när vänstertrafiken försvann. Men kommer så väl ihåg när pappa körde bil och skulle köra om. Han fick alltid fråga mamma om det gick att köra om. Mamma satt på höger sida i bilen och kunde ju se den mötande trafiken. Min fru har nu fått sköta omkörningarna åt mig.
Windhoek är ingen kul stad. Inte mycket att se. Behändig men utan charm. Passar på att göra 10.000 km-service för bilen. Fylla på gas till luftkonditioneringen, skruva fast skyddsplåten under bilen och få hjälp med välbehövlig städ- och tvättning av bilen.
Vi åker till Botswana och Ghanzi där vi förbereder oss för besök av centrala Kalahari. Planen är att korsa öknen från väster till öster under tre till fyra dagar.
I trädet ovanför vårt rum i Ghanzi upptäcker vi tre jättelika ugglor, ”spotted eagle-owl”. Jag tror först att de bara är attrapper, de rör inte en fena. Men så lägger den ena ugglan sitt huvud på sned och jag rusar iväg för att hämta min kamera.