Pensionär i Finland – ”Det är som en lottovinst att bo här”

De har sålt båten och dragit ner på kostnader. Christjan och Pippi Brander får ut mindre än 70 procent av slutlönen men älskar pensionärslivet.

Solen strålar över Åbolands skärgård. Det är alldeles vindstilla när vi tar en promenad med Pippi och Christjan i närområdet kring deras hus på Iniö. Går man ett hundratal meter åt vänster kommer man ner till en liten bad- och båtplats. Än så länge är här tomt men i sommarvärmen kommer det att vara fullt av liv.

Idyll

Går man istället rakt fram kommer man förbi en idyllisk byskola i gult trä. På gräsmattan framför den leker ett gäng barn med en boll. De har tagit av sig jackorna i vårsolen. ”Hej mormor och morfar!” ropar en av flickorna. ”Hej, hej, Emilia!” ropar de tillbaka.

Övernattningslägenhet

Deras dotter Tove bor kvar på ön, med man och tre barn. Två av dem går i skolan här, den äldsta inne i Åbo. Så har det sett ut på ön de trettio år familjen bott här, att det finns förskola och grundskola, men sedan får man fortsätta i stan. Det var också därför Christjan och Pippi skaffade en liten övernattningslägenhet i Åbo en gång i tiden när det blev dags för deras barn att fortsätta skolgången. Det är för långt att pendla varje dag.

… jag tycker ju att det är trevligt att jobba ibland. Pippi Berger

Kom hit för jobbet

Både Christjan och Pippi är ursprungligen från Pargas, staden som kallas ”Skärgårdens huvudstad” eftersom också den ligger i skärgården, fast närmare fastlandet. Där bodde de fram till 1990 då Christjan blev erbjuden ett jobb som kommundirektör här på Iniö.
– Som då var Finlands tredje minsta kommun, säger Christjan. Men för tio år sedan slogs vi ihop med Pargas kommun, då blev det större.

Mångsysslare

Pippi fick ge upp sitt jobb på bank i Pargas för att flytta med hit. Hon har jobbat med allt möjligt sedan dess, i hemvården och på äldreboendet, hjälpt till på dotterns kafé och lagat mat i skolan. Drivit kafé på egen hand nere vid färjeläget. Än idag ringer de in henne ibland till äldreboendet när det fattas folk.
– Och jag tycker ju att det är trevligt att jobba ibland. Jag känner ju alla där.

Större frihet

Äldsta sonen hade hunnit börja gymnasiet när familjen flyttade hit, så han blev kvar i Pargas. Men de andra två tyckte att det var spännande att flytta hit, med båtar och fiske och större frihet.
– Under vinterhalvåret är det lugnt här men på sommaren däremot är det livat i och med alla sommargäster och turister. Vi gillar både och, säger Christjan.

Stor villa

Över huvud taget är de mycket nöjda med hur livet blivit här. Fast Pippi hade i och för sig önskat sig ett annat hus. Ett med havsutsikt.
– Ja, inte ville jag bo i en sån här låda, säger hon.

Jag tittade hur mycket jag har i pension. Det visade sig vara 68 procent av min slutlön. Christjan Brander

I själva verket står det två hus på tomten. Det ena, närmast vägen, var en gång i tiden banken här på ön. Där driver deras dotter Tove kafé nu för tiden. I huset bakom, där Christjan och Pippi bor, bodde bankdirektören så länge det fanns en sådan. Det är en enplansvilla på dryga hundra kvadratmeter. Stora fönster och härligt ljusinsläpp, men ingen havsutsikt.

Ekonomisk omställning

– Man ska inte bo för nära vattnet. Det blir bara kallt och fuktigt. Det säger alla gamla som vet, säger Christjan och puffar lite retsamt på Pippi.
Det är fyra år sen Christjan gick i pension. Han har inte tyckt att det varit svårt att vänja sig men ekonomiskt var det förstås en omställning.

68 procent av slutlönen

– Jag tittade nu innan ni kom hur mycket jag har i pension egentligen, i förhållande till lönen förut. Det visade sig vara 68 procent av min slutlön.
– För mig är det lite svårare att räkna ut i och med att jag jobbat med så olika saker och inte haft fast jobb sedan vi kom hit. Innan dess var det 23 år på bank, men det räckte ju inte till full pension. Då ska man ha jobbat i fyrtio år, säger Pippi.

Sålde båten

Men de tycker att de klarar sig bra. Tillsammans har de cirka 3 500 euro per månad efter skatt.

Visst gjorde de en del anpassningar när de slutade jobba. Som att sälja båten.
– Bränslet var ju väldigt dyrt, det var en motorbåt vi hade och den drog ganska mycket, säger Christjan. Just när man går i pension tänker man: ”Vad kan vi spara in på?” Sedan märker man att det går ganska bra. Man anpassar sig helt enkelt.
– Vi såg över försäkringar och annat också för att se om det var något man inte behövde längre, säger Pippi.

Man får sova om man vill, jobba om man vill. Det finns ingen som bestämmer över en. Pippi Berger

Vår bästa tid är nu

Men även om plånboken blivit tunnare har de det bra och känner sig nöjda.
– Vår bästa tid är nu! säger Pippi med eftertryck. Det kommer ju in pengar på kontot fast du inget gör! Det är toppen att vara pensionär, så länge man har hälsan i alla fall. Man får sova om man vill, jobba om man vill. Det finns ingen som bestämmer över en.

Skräms av utvecklingen

Det är ”dagen efter” idag då det var val i Finland igår. Ett splittrat resultat, liknande det vi fick i Sverige sist. Inget parti fick över 20 procent.
– Men populisterna gick framåt ganska mycket. Det är skrämmande. Sannfinländarna gillar inte oss finlandssvenskar heller, säger Pippi.

Världens lyckligaste folk

Enligt FNs stora lyckoundersökning nyligen är finländarna också världens lyckligaste folk.
– Ja, det är vi! Vi är så lyckliga, säger Christjan och skrattar.
– Vi har i alla fall inget att klaga på, säger Pippi, lite mer modest. Det är som en lottovinst att bo här. I Finland i stort, men också här på Iniö. All natur, alla rådjur i skogen. Det är fantastiskt.
– Folk betalar ju för att komma hit och uppleva det vi har, flikar Christjan in.

Finns de som har det knapert

Men även om de är världens lyckligaste folk klagas det en hel del. Konstigt vore det väl annars…
– Vi gnäller alltid lite här i Finland. Men det finns ju också många som har låg pension och inte har det så bra. Vi som har det hyggligt behöver inte klaga tycker jag, men nog finns det de som har det knapert, säger Christjan.
– Det är många kvinnor som varit hemma, fostrat barn och inte jobbat mycket utanför hemmet. Sedan kanske man blir änka och då kan det bli svårt att klara sig, säger Pippi.

… vi har jättefin vård i Finland. Pippi Berger

Drabbades av stroke

Före valet var det mycket prat om social- och hälsovårdsprogrammet, en reform som skulle omstrukturera ansvaret inom vården. Det var den som fick den förra regeringen på fall och statsminister Sipilä att lämna in sin avskedsansökan.
Men Pippi tycker ändå att de har bra vård. Och hon talar av egen erfarenhet eftersom hon för två år sedan föll ihop ute i trädgården en dag.
– Jag fick en cirkulationsstörning, en liten stroke helt enkelt.

Helikopter till sjukhuset

Turligt nog var Christjan hemma och kunde ringa 112. Inom en halvtimme var en helikopter där och tog med sig Pippi till sjukhuset i Åbo.
– Den service jag fick var fantastisk, vi har jättefin vård i Finland. Trots att man bor så här avsides som vi gör.

På ön, också det bara något hundratal meter från deras hus, finns ett Hälsohus. Det fungerar som en liten vårdcentral dit man kan gå och ta prover och andra enklare saker. En dag varannan vecka finns en läkare på plats.

Många seniorer på ön

Ett par hundra människor är bofasta på ön. Av dem är ett 80-tal över 65 år. Christjan och Pippi känner alla. Dels har de bott här i snart trettio år, dels har de blåst liv i en slumrande SPF-förening som fanns här men som var långt ifrån aktiv. Sedan Christjan och Pippi tog tag i den hålls nu regelbundna månadsmöten.
– Det kommer alltid ett trettiotal och det är mycket med våra mått mätt, säger Christjan.

Trädgård och yoga

Pippi vill snart börja kratta löv ute i trädgården. Sätta potatis ska hon också göra, det börjar bli dags. Hon är mycket ute, älskar att gå i skogen och plocka bär om somrarna. Förra året blev det femton liter lingon, men blåbären torkade bort.
– Och så tränar jag yoga. Vi är ett gäng som gör det ihop. Vår instruktör finns i Pargas, vi har henne på en skärm, på distans alltså. Men några gånger varje år kommer hon hit. Vi gympar också, jag surdegsbakar och går stavgång.

Jag är en dålig skärgårdsbo

Christjan skakar lite lätt på huvudet. ”Ja, folk gör ju som de vill”, småler han, men yoga och träning är ingenting för honom. Han förstår sig inte på det, inte fiske heller för den delen.
– Jag brukar säga att jag är en dålig skärgårdsbo. Jag håller varken på med fiske eller jakt. Vad gör jag egentligen? säger han och vänder sig till Pippi.

Skulle de ta bort äldreboendet kan man hamna i Pargas där du inte känner någon Christjan Berger

Alltid nåt att göra

– Ja, du gör väl lite av varje. Fotografera älskar du ju och så sitter du ju och håller på med dina papper.
Christjan skrattar. Men nog är det en hel del förberedelser i och med föreningens aktiviteter, det stämmer.
Det finns alltid saker att göra tycker Pippi som inte gillar att bara sitta still. Det händer att hon får tacka nej när de ringer från äldreboendet.
– Men du har ganska svårt att tacka nej, flikar Christjan in.

Oro för ”effektiviseringar”

De tycker om sitt skärgårdsliv och det enda som oroar är ständiga hot från regeringen om ”effektiviseringar”.
– Det går hela tiden ut på att slå ihop och ta bort små enheter. Sådant kan vi oroa oss över. Som äldreboendet. Skulle de ta bort det kan man hamna i Pargas där du inte känner någon, säger Christjan.
– Och tänk om du inte behärskar finska och hamnar på ett ställe där de inte talar svenska, säger Pippi.
Än så länge känns det förstås långt bort för deras egen del. Men det finns ju andra på ön de tänker på. Som det blir när man bor där alla känner alla…

Text Ulrika Palmcrantz
Foto Ellen Kivistö

Kommentera