Det är orimligt att en stor del av landets invånare ska behöva ta en hel arbetsdag i anspråk för att besöka ett bankkontor, skriver Benny Wahlquist, tidigare bankanställd.
De fyra storbankerna har under senare år lurat skjortan av svenska folket i vissa avseenden. De har ignorerat, nonchalerat och ryckt på axlarna åt all den mycket väl kända kritiken som de fått utstå från främst uppretade kunder. Vi har nästan fått uppleva en folkstorm, men bankerna har funnit för gott att agera likt en struts och inte nämnvärt bemött kritiken.
Allt fler bankkontor läggs ned runt landet främst i Norrlands hela inland. Vad är egentligen orsaken? Det måste anses orimligt att en stor del av landets invånare skall behöva ta en hel arbetsdag i anspråk för att besöka ett bankkontor. Det har varit en oanständig utveckling som snarast måste brytas och helst vändas. Är det Stig Malms ”finansvalpar” i ny upplaga som styr bankerna?
Konkurrensförhållandena försämras och de anställda förlorar sina jobb på berörda orter.
Glömt tycks vara att skattebetalarna tvingats rädda bankernas verksamheter mer än en gång i modern tid.
Helt obegripligt att de folkvalda inte på ett demokratiskt sätt agerat med åtgärder, med tanke på den enorma röra och oro som bankerna ensamma orsakat med sin hysteriska vinstjakt. Man får en känsla av att det är tabubelagt för politiker att tala om frågor som berör bankernas sätt att agera i fråga om kontanthanteringen och bankkontorsslakten.
Det har nu blivit hög tid för politikerna att göra något åt de här sakerna. Folket borde ha fått nog av alla olägenheter och påtvingade, kortsiktiga lösningar.
Den 29 mars 2017 publicerade Expressen en debattartikel från undertecknad. ”Tvinga bankerna att börja hantera kontanter igen”. Den fick 17 200 gillanden på nätet. Kopior av den sändes då till samtliga partiledare och närmast berörda ministrar i riksdagen med personliga brev och fråga om vad de egentligen ansåg om saken. Svar kom endast från Annie Lööf, artigt men något svävande.
Vid en frågestund i riksdagen för cirka två år sedan svarade finansmarknadsminister Per Bolund, att man inte ville lägga sig i marknaden. Han måste anses ha helt fel då man i hög grad gjort just det, när man låtit skattebetalarna garantera bankerna, om de kommer på obestånd, vilket naturligtvis inte marknadskrafterna gör.
Bankerna har en unik ställning som de borde vara tacksamma för, och mot den bakgrunden kan väl politikerna ställa krav på dem?
mot den bakgrunden kan väl politikerna ställa krav på dem?
Först kastar man ut kunderna och ”tvingar” dem att anlita externa operatörer, typ Loomis och Panaxia som belastat kunderna med dyra avgifter för det som tidigare var bankernas service eller deras uppgift att ha samhällsansvar. Sedan lägger man ned merparten av sina kontor, som det verkar, under förevändningen att kunderna inte kommer på besök. Glömt tycks det faktum vara att skattebetalarna, även de på mindre orter tvingats rädda deras verksamheter mer än en gång i modern tid.
Är det inte hög tid för självrannsakan och lite mer tankar om vad som bättre gynnar kunderna? Försöka återfå förtroendet från en mycket stor del av befolkningen?
Storbankerna har redovisat ett överskott efter skatt för år 2017 på åttiotretusenfemhundramiljoner kronor. De fyra verkställande direktörerna uppbar tillsammans, något fördelat, femtiofyramiljonerfemhundratusen kronor i lön för samma år.
Bankerna måste uppmanas återta kontanthanteringen, sluta slakta kontor, själva tömma sina serviceboxar och hälsa kunderna välkomna tillbaka. Att inse och rätta till sina misstag är ädelt. De måste försöka fungera som bankerna gör i hela övriga, utvecklade världen, såvitt jag vet.
Back to basics banker – innan lagstiftarna riktar tvingande krav. De starka ekonomiska musklerna borde göra det lätt att ställa om.
Benny Wahlquist, Vilhemlina, tidigare bankanställd
