Om välfärden ska upprätthållas behövs fler som Eva Kullenberg. Många fler.
Eva är 76 år och sjuksköterska. Men väljer att jobba vidare, åtminstone på deltid.
– Oftast ett par dagar i veckan. Det passar mig och min arbetsgivare är med på noterna, säger Eva som arbetar på Handens vårdcentral utanför Stockholm. Det blir heltidsdagar, för det mesta talar hon i telefon med vårdsökande patienter.
”Passar mig”
– Jag stortrivs. Det sliter inte fysiskt heller vilket passar mig eftersom att jag har besvär av en artros i ena knäet.
Det är inte lönen som är drivkraften.
– Nej, även om förstärkningen sitter bra i hushållskassan. Det är patientmötet som är så himla roligt och umgänget med kollegorna.
Håller sig alert
Det sociala håller henne alert, säger Eva. Hon tycker sig se att en del vänner och bekanta liksom rostar till i en alltför passiv pensionärstillvaro.
Vad tillför du som senior?
– Jag tar mig tid med patienterna. Det vinner alla på. Snabbar man på samtalen har man patienterna i luren dagen efter. Jag försöker också hinna dokumentera vad patienterna berättar, så att om någon annan tar emot dem vid ett senare tillfälle ska det finnas något att gå på.
Får hållas
Det här tar tid och skulle kanske inte accepteras på alla arbetsplatser.
– Men jag får hållas. Man ser väl att det i längden blir både bättre och billigare.
Att våga fylla jobbet med kvalitet baserad på erfarenhet i stället för att räkna pinnar poäng är viktigt för lusten att arbeta, menar Eva Kullenberg.
Bestämmer själv
– Sen är det viktigt att arbetsgivarna är flexibla med villkor och arbetstider. Jag känner mig efterfrågad. Men det är jag som bestämmer hur många dagar jag jobbar.
Eva Kullenberg har vänner, barn och barnbarn nära hemmet.
– Det är kul att vara barnvakt,men på mina villkor. Jag uppskattar också det sociala livet som jobbet ger.
Text: Jan Arleij
Foto: Tomas Södergren
