Hur är det att vara pensionär i våra grannländer? Vilka är skillnaderna mellan de nordiska länderna? Senioren gav sig ut för att se efter. Först ut är Norge, där vi har träffat Åse Fulke och Mons Oppedal som båda är "pensjonister" sedan fem år.
Just den här eftermiddagen är både Åse och Mons inne i Oslo. De har tagit tåget in från Asker ett par mil utanför stan där de bor.
– Ja, inte vill man ta bilen in, då blir det både biltullsavgift när man ska in i Oslo och dyr parkeringsavgift. Det går så bra med tågen, säger Mons.
Dessutom åker de för halva priset som ”pensjonister” som det heter på norska, både på fjärrtåg och kollektivtrafik.
– Sånt gör ju också att pensionen räcker längre, säger Åse.
Aktiva
Hon kommer från ett möte med pensionärsföreningen på sin tidigare arbetsplats, Mattilsynet, som är motsvarande Livsmedelsverket i Norge. Hon sitter med i styrelsen där och är med och bestämmer vad de ska ha på programmet framöver. Om de ska ha några spännande föreläsare eller kanske ordna någon utflykt.
Mons är alltid på universitetet två dagar i veckan, på ett slags kompetens-center för seniorer som finns där. På så sätt håller han sig à jour med vad som händer och hoppar även in och undervisar om det behövs.
–Men det är på hobbybasis. Jag får inte betalt för det, säger han.
Betalade extra för högre pension
Både Åse och Mons har varit statligt anställda. Vilket innebär att de är garanterade 66 procent av sin tidigare lön.
– Det finns de som är lite irriterade och tycker att statstjänstemän får fördelar som inte andra får. Men vi fick betala två procent extra på lönen så länge vi jobbade för att tjäna in till pensionen, säger Mons.
– Dessutom hade vi som akademiker lägre lön i statlig tjänst än om vi jobbat ute i näringslivet, lägger Åse till.
I staten får man jobba till 70 om man så önskar och det pratas en del om att man ska få rätt att jobba ännu längre
Låga omkostnader
Men de är ändå nöjda. De tycker att de lever ett bra liv, utan att behöva oroa sig.
– Det beror ju också på vilken nivå man har lagt sig på. Vi har ett ganska litet hus som vi ägt länge och betalat av, så vi har inte så höga utgifter. Vi har en hytte också, men den kostar inte särskilt mycket, säger Åse.
Hög pensionsålder
I Norge går man i pension vid 67, det är en av de högsta pensionsåldrarna i Europa. Man kan begära ett förtida uttag av ålderspensionen från 62, men då blir pensionen lägre.
– I staten får man jobba till 70 om man så önskar och det pratas en del om att man ska få rätt att jobba ännu längre. Det är många som vill det bland dem vi känner, berättar Åse.
– Men det beror förstås på vilken typ av jobb man har och hur man mår rent fysiskt.
En bra tid att sluta
Själv gick Åse vid 68. Mons gick ett par år senare när han närmade sig 69.
– Jag var nöjd då vid 68 och kände att det var dags för mig att gå. Jag hade redan varit med om flera omorganisationer. Dessutom bytte jag medvetet ner mig lite på jobbet den sista tiden för att det skulle kännas lättare att gå. Barnbarnen började komma då också och vi skaffade hund. Det var en bra tid för mig att sluta jobba, säger Åse.
Eftersom Mons har fortsatt att rycka in på universitetet har det gått gradvis för honom att vänja sig vid att inte längre vara heltidsanställd.
Förut var det de 20 bästa åren som gällde. Med det nya systemet är det hela ditt yrkesliv som räknas
Barnbarnen håller dem igång
De är långt ifrån några stillasittande pensionärer, båda gillar när det händer saker. Åtminstone ibland. Visst är det skönt att inte alltid ha något inplanerat, men de vill inte bara bli sittande i soffan utan att ha något att göra. Än så länge är det ingen risk för det. En gång i veckan följer Åse med ett av barnbarnen på simskolan. Ibland kommer barnbarnen över och är hos dem. I december och januari var de ganska mycket sjuka och då var Åse och Mons hos dem istället.
– I helgen hade vi de två yngsta hos oss. Det var väldigt roligt men man känner också att man är glad att man inte är småbarnsförälder längre, säger Mons och skrattar.
Dyrare att leva i Norge
Det norska pensionssystemet gjordes om 2012, men Mons och Åse tillhör det gamla systemet. Det är de ganska glada för. Det var mycket debatt när systemet gjordes om, minns de.
– Förut var det de 20 bästa åren som gällde. Med det nya systemet är det hela ditt yrkesliv som räknas, säger Mons.
I det nya systemet bestäms pensionsnivån efter inkomstnivån och hur många år man arbetat.
19 000 som lägst
De som har lägsta nivån, de så kallade ”minstepensjonisterna”, har runt 190 000 NOK per år (för ensamstående, något lägre om man är gift). Det är dubbelt så mycket som den svenska garantipensionen. Men så är det också dyrare att leva i Norge, priserna på mat är 20-30 procent högre än i Sverige. Restaurangbesök är dyrt, en vanlig pizza som i Sverige kostar runt 75 kr kostar det dubbla i Norge.
Sedan 1981 har man också en sockerskatt i Norge vilket gör godis, choklad, läsk och annat sött väldigt dyrt. De har dessutom den högsta alkoholskatten i Norden.
Man blir lite mer realistisk, vi är glada för varje år vi får.
Klarar sig bra
Det är sådana faktorer som gör att gränshandeln blomstrar på orter i Sverige som ligger nära norska gränsen. Det är många norrmän som åker över gränsen och storhandlar både mat, godis och alkohol.
Men Åse och Mons klarar sig bra och har också lagt sig på en nivå som inte överskrider deras budget. Sommarhuset på en ö utanför Trondheim kostar inte mycket, huset i Asker är avbetalt.
De har rest en del, men för det mesta har det varit förknippat med att någon av dem haft ett uppdrag i jobbet eller att de hälsar på någon de känner utomlands.
De flesta äger sin bostad
– Det här med att man äger sin bostad gör också sitt till och de flesta norrmän gör det. Hyresmarknaden är inte lika stor här som hos er i Sverige. Jag skulle tro att 80-90 procent av norrmännen äger sin bostad, säger Mons.
De är nöjda med sitt liv, både med hur det varit och hur det är nu. En gång i veckan går Åse med hunden Harley till ett sjukhem för demenssjuka där Harley får agera vårdhund.
– Vi kommer dit en timme varje vecka så de kommer ihåg oss. De klappar och pratar och säger samma saker varje gång vi är där. Det är ju ett stilla liv de lever och där vill man helst inte hamna. Det är svårt att inte tänka så när man går därifrån, säger Åse.
Pensionssystemet i Norge
- 921 000 personer tog ut ålderspension i Norge förra året.
- Genomsnittlig ålder för uttag av ålderspension är 65 år.
- Den vanligaste tidpunkten för att börja ta ut ålderspension är antingen från 62 eller från 67. Bland kvinnorna tog 16 procent ut pension från 62 år, 68 procent från 67 år. För männens del tog 39 procent ut ålderspension från 62 och 40 procent från 67 år.
- Minstepensjonen (garantipensionen) i Norge ligger på 194 192 NOK/ år för ensamstående, för gifta och sambos ligger den på 153 514 kr (då partnern har en pension som är högre än minstepensjonen). Man betalar ingen skatt om man bara har minstepensjon.
- 2018 var det 151 200 ålderspensionärer som hade minstepensjon. Av dessa är 130 500 kvinnor och 20 700 män.
Källa Pensjonistforbundet
Vill gärna vara kvar ett tag till
Flera av deras vänner och bekanta har råkat ut för sjukdomar och annat. Själva tar de heller ingenting för givet.
– Det är ju baksidan med det hela, att man är i det sista skedet i livet. Jag har hörapparat och två proteser i knäna. Så det är klart att man faller lite mer till ro nu än tidigare. Man blir lite mer realistisk, vi är glada för varje år vi får. Det enda jag vill är att få veta hur det går i världen. När det gäller mitt eget liv tycker jag att jag fått allt jag kunde önska, barn, familj, ett spännande jobb, inga konflikter med de nära. Men jag vill gärna vara med ett tag till, säger Mons.
Text: Ulrika Palmcrantz
Foto: Jo Straube
