Teaterbevakningen är extremt Stockholmsfixerad, trots att vi har teatrar i hela landet, skriver Pia Huss och tipsar om föreställningar på norrländska teaterscener.
Var ska sleven vara om inte i grytan? Med andra ord, var ska scenkonstens tillskyndare vara om inte i Stockholm?
Sätter ni i vrångstrupen? Förståeligt eftersom jag själv börjar hosta bara av att skriva ner dessa floskler. Men ändå tycks de stora dagstidningarna se saken just så. För varför skulle teaterbevakningen annars vara så ensidigt storstadsinriktad?
Spelas en pjäs av Staffan Göte på Dramaten sänder varenda tidning, tv- och radiokanal genast ut folk att bevaka. Men sätts samma pjäs upp på till exempel Norrbottensteatern, då heter det istället att ”det är ju ett bekant stycke, det kan vi inte resa så långt för att bevaka”.
vi kan ju rent av börja leva i villfarelsen att vi skulle vara viktigare än andra.
Det här kan förvisso tyckas vara en diskussion av mindre allmänintresse. Eller inte, för hur den teater som spelas runt om i vårt land bevakas har stor betydelse för den kulturdiskussion som utgör en viktig hörnsten i det demokratiska samhället. Att marginalisera en lång rad konstnärliga insatser bidrar till att samtidigt också försöka marginalisera de människor som bor någon annanstans än i de största städerna. Dessutom förlorar storstadsborna perspektivet, vi kan ju rent av börja leva i villfarelsen att vi skulle vara viktigare än andra. Eländigt alltihop.
I slutet av oktober tänkte dock, i likhet med Tage Danielssons busschaufför i Sagor för barn över 18 år, en rad Norrlandsbaserade teatrar ”att va fan!” och drog i samlad tropp till huvudstaden för en nio dagars lång invasion. Till Kulturhusets/Stadsteatern kom då Teater Västernorrland, Västerbottenteatern, Giron Sámi Teáhter, Estrad Norr och Norrbottensteatern med en rad föreställningar och scenkonstsamtal. Förhoppningsvis var det fler än jag som då påmindes om vårt så vidsträckta teaterland.
Och alla ni som till vardags har glädjen att bo i närheten av sagda teatrar, missa inte att njuta Fransesca Quartey i Lady Day på Västerbottenteatern, Family Feelings på Teater Västernorrland och Håriga och snåriga på Estrad Norr. Scensverige är långt. Långt intressantare än vad några uppnästa kulturredaktioner i Stockholm tror!
Pia Huss
