SPF Seniorerna Köpingshus har gjort en intressant, spännande och sevärd resa till Krakow med ett digert program. Det var 37 förväntansfulla resenärer som klev på bussen på Tunadalsparkeringen. Så praktiskt att åka därifrån, ligger central och det finns gott om p-platser. Nu blev de flesta skjutsade dit för att inte behöva ha bilen där flera dagar, för vår resa varade från söndagsförmiddag till natten mot fredag.
Buss och flyg fungerade alldeles förträffligt och vi fick tid att få i oss lite på Arlanda för nu finns ingen storslagen matsedel på flygplanen, där är det transport som gäller och det är bra det.
Väl framme i Krakow fick vi tillgång till hotellrummen snabbt för att där efter gå ut på en guidad tur i staden. Den gamla stadskärnan är bilfri och vårt hotell låg intill det som en gång var stadsmur, nu en plantering runt hela gamla staden. Staden har med ytterområden närmare en miljon invånare och är Polens näst största stad.
Det finns över 150 kyrkor i staden och i en av kyrkorna, högst upp i kyrktornet, spelar en trumpetare varje timme en kort melodi åt alla fyra väderstreck och avslutar abrupt på samma ställe, som sägnen säger att en spelman dödades däruppe när han spelade. Hela gamla stadskärnan finns med på Unescos världsarvslista sedan 1978.
Andra dagen besökte vi Oskar Schindlers fabrik, numera museum om livet i Krakow under nazisternas ockupation 1939-1945. Det kändes angeläget att påminnas om den tiden och hur människor levde under förföljelsen och hur fabrikören Schindler lyckades rädda många judar undan deportation till förintelseläger. Eftermiddagen gjorde vi en rundvandring i de judiska kvarten och fick många öden beskrivna av vår guide. Kvällen avslutades med trerättersmiddag på ett microbryggeri där vi avsmakade 5 olika sorters öl. I värmen hade de flesta uppskattat att ölen var kall, men här skulle den vara rumsvarm!!.
Nästa dag gick bussresan till Auschwitz & Birkenau, en skakande upplevelse som gjorde oss betryckta och stumma inför vad vi såg och fick höra på den initierade och skakande guidningen. Det var förstummande så det gjorde ont inombords när man reflekterar över de grymheter som försiggick där. Mycket fanns kvar, och att de rum fyllds med väskor, skor, glasögon mm är skrämmande, men ingen ska vara ovetande av vad som hände där. I Birkenau fanns många av barackerna kvar och de visades upp som de såg ut som under den tid de användes. Den bedövade värmen ute ca 30 grader gjorde att det kändes tungt.
Besöket avslutades med lunch på en närliggande restaurang. Bussresan till och från visade på landskapet omväxlande natur, storkbon iakttogs och att det odlades mycket majs i området.
Några av deltagarna på resan passade på att gå på en fin pianokonsert med verk av Chopin på kvällen. Skönt för själen efter den starka upplevelsen tidigare under dagen.
Att man kan göra mycket av salt och saltsten visades upp när vi på vår fjärde resdag besökte Wieliczka Saltgruva. En enorm anläggning som förde ner 134 meter under jord, de första 65 metrarna fick vi åka hiss ner. Imponerade stort, kyrksal, samlingsrum, långa gångar som visade på hur arbetet hade utförts mm. Turligt nog fick alla åka gruvhiss upp till ljuset igen.
På kvällen en folkloreshow på en typisk polsk restaurang där musiken flödade och dansarna bjöd upp gästerna till dans, där bl a vår ordförande Veine Eliasson bjöd upp sin hustru till dans.
Sista dagen på vår resa fick vi göra vad vi ville på förmiddagen och det blev för de flesta lite rundvandring i gamla stan, ta igen sig i värmen på en uteservering med ett glas öl eller läs. Även den dagen var termometern över 30 grader varmt. Bussen hämtade på eftermiddagen och då gick färden till ett Benediktinerkloster, Tyniec Abbey, men anor från 900-talet. Besöket inleddes med en orgelkonsert, rundvandring och det hela avslutades med ytterligare en fin trerättersmiddag med vita linnedukar i klostret. Samtidigt som måltiden passade man på att tacka både reseledarna Inga och Börje, guiden Einar och reseansvarige Lars för en mycket väl genomförd och som alla var storligen nöjda med.
Nu återstod så hemresan till Köping för på Arlanda stod bussen och väntade för att köra oss hem.
Barbro Broman
