Att tvinga pensionärer att ta kostnaden för nya, dyra telefoner istället för att bankerna ser till att ha tjänster som fungerar är ett svek, menar skribenten.
I vintras/våras meddelade supporten för bank-id att mobiltelefoner med operativsystem med vissa nummer från och med september inte kunde hantera mobilt bankid längre. Förmodligen förstod försäkringsbolagen och bankerna då att det skulle bli en massa krångel och frågor, så meddelandet skickades vidare till kunderna med uppmaning att byta telefon och skaffa senaste versionen av bankid, för att fortsätta avlasta bankerna från besök med vanliga bankärenden – och i värsta tänkbara fall komma dragandes med kontanter.
Det är ett stort svek från bankerna och försäkringsbolagen.
Allt krångel, strul och kostnader skyfflades över till kunderna. Gamla personer som möjligen ärvt eller fått överta barnbarnens icke nog kompetenta mobiler får försöka hitta pengar någonstans för att köpa ny telefon. Krångla med igångsättning och nya system med yttepyttesmå bokstäver och nytt språk och handhavande. Det är ett stort svek från bankerna och försäkringsbolagen.
Bankerna som har såväl resurser som kunskap borde förmå appsnickarna att lösa problemet där problemet fanns. Med kvartalsvinster på flera miljarder och stor kundkrets har bankerna tunga argument för att få till en sån lösning. Men det var visst enklare att svika kunderna, framför allt de äldre ännu ej genomdigitaliserade. Skäms!
Hur ska en fattigpensionär skrapa ihop till en modern mobiltelefon?
Såg nyss att Länsförsäkringar ska ge kunderna en återbäring med drygt 200 miljoner. Med tanke på kvartalsvinsterna borde det vara åtminstone en nolla bakom det beloppet. Det är bara att dra ner på bonusar och utdelning till dem som redan klöst åt sig alltför mycket och tappat kontakten med verkligheten.
Hur tror de att en fattigpensionär ska kunna skrapa ihop till en modern mobiltelefon? Vilka dagar i månaden/veckan tycker banken det är bäst att låta bli att äta?
Richard Kohlström
