Äldres depressioner är ofta djupare än yngres, ändå är symptomen vagare. Får man inte hjälp är risken stor för att man hamnar i en negativ spiral.
Det är något av en ond cirkel. Den som upplever ofrivillig ensamhet drabbas ofta av psykisk ohälsa och depression, men också kroppslig ohälsa. Depression och psykisk ohälsa i sin tur leder ofta till än mer ensamhet.
Vaga symptom
Det finns också en farlig paradox:
– Samtidigt blir symtomen på depression vagare ju äldre man blir, trots att tillståndet är lika allvarligt eller allvarligare än hos yngre, säger Gösta Bucht, professor i geriatrik och SPF Seniorernas sakkunnige i vård- och omsorgsfrågor.
Han sammanfattar de kanske viktigaste symtomen så här:
- Låg självkänsla, man drar sig undan.
- Energilöshet och trötthet, man vill inte vara med.
- Koncentrationssvårigheter, minnesstörning, obeslutsamhet.
- Aptitlöshet.
- Svårt att sova, svårt att somna.
- Ont, värk, smärta.
– Det är alltså inte nedstämdhet och ångest som är de vanligaste symtomen, poängterar Gösta Bucht.
Sök hjälp direkt
När ska man då söka hjälp?
Det korta svaret är att man bör få hjälp så fort man anar en depression eller, vilket är vanligare, när omgivningen ser detta.
– Det är en svår fråga. Ett problem är att den sjuke oftast inte upplever sig nedstämd. Samtidigt gör en del symtom att man inte tar sig för att söka själv, säger Gösta Bucht.
Viktigt med stöd
Ju tidigare man får hjälp desto större chans att vända skutan i tid.
– Stödet behöver inte vara professionellt i ett första skede, ibland räcker det med att ens omgivning stöttar och ser till att man kommer tillbaka i ett socialt sammanhang, fortsätter Gösta Bucht.
– Men om det har gått så långt att man är nedstämd, ångestfylld, isolerar sig och är extremt negativ när man talar om sig själv så bör man absolut söka eller få hjälp att söka professionell hjälp.
Text: Jan Arleij
Illustration: Linnea Blixt
