Det var mycken sång och många berättelser i den fullsatta bussen när SPF Seniorerna Falun for fram genom Finland, ”De tusen sjöarnas land”, och ner över Höga Kusten i Sverige. Det som är så bra med de resor som SPF Seniorerna Falun anordnar är att vi får stiga på bussen i hemtrakten och sedan bara följa med helt bekymmersfritt.
Resan var väl planerad och vår guide, Gunnar Helgesson, var påläst och underhållande. Han såg till att de lokala guiderna kom på plats och att deltagarna satt fastspända i bussen på utsatt tid. Tack vare Gunnar gick incheckningen på hotellen smidigt och likaså utdelningen av entrébiljetter till de många sevärdheterna. När gruppen består av 54 deltagare och alla ska bo på nya hotell varje natt krävs organisation och smidighet.
För att ta oss till Finland behövde vi fara med färja från Stockholm till Helsingfors och vidare med vår buss till Borgå. I Johan Ludvig Runebergs hem guidade en engagerad dam som också berättade om kvinnan bakom författaren, Fredrika Runeberg. Hon var själv författare, mycket beläst och arbetade för kvinnors rättigheter men underordnade sig sin man. Sina första böcker gav hon ut under signaturen -a-g. Hon fick ju inte överglänsa sin man!
Under den guidade rundturen i Borgå berättade en annan intressant guide om barnmorskan Alva Forsius som tog initiativ till att ett förlossningssjukhus och mödrahem byggdes. Den 24 maj i år firade Borgå stad Alvas 150-årsdag.
I Lappeenranta nära ryska gränsen övernattade vi och efter några mil var vi verkligen inne i ”De tusen sjöarnas land” med den spektakulära vägen på Punkaharjuåsen. Savolinna slott är imponerande men de otillgängliga toaletterna vållade oss bekymmer. De kunde nås bara genom våghalsigt klättrande på höga trappsteg och utan ledstång. Vi undkom utan fallolyckor. Här ges de berömda operaföreställningarna.
Kerimäki kyrka och Valamo kloster hann vi med att bekanta oss med under eftermiddagen innan vi anlände till Koupio för middag och övernattning. På vägen mot Vasa besökte vi torparmuséet Vesanto och passerade Alvar Aaltos födelseort Alajärvi. En guidad bussrundtur i Vasa ledde oss till ön Replot via Finlands längsta bro. Den går över Kvarkens skärgård som är UNESCO:s världsarv.
Färjeöverfarten till Umeå var lugn och behaglig och efter en skön natts sömn lämnade vi ”Björkarnas stad” för färd söderut mot Höga Kusten. Landskapet och vyerna över älvarna och Östersjön är vidunderligt vackra. Vi klättrade upp till ett litet kapell i Barsta och på de åldriga bänkarna satt vi och sjöng sommarpsalmer till Gunnars orgelackompanjemang.
Mannaminne i Nordingrå är ett konstmuseum med mängder av gamla byggnader och museiföremål. Mannaminne som grundades av konstnären Anders Åberg har fått flera utmärkelser och nominerats till Stora Turistpriset.
På vägen mot Härnösand imponerades vi av Höga Kusten-bron och högt över staden ligger Friluftsmuseet Murberget där guider berättade om alla gamla byggnader.
På vindlande vägar ut mot kusten förde oss vår chaufför skickligt till Skärså. Vår sista måltid tillsammans får vi hos Restaurang Albertina som serverar fiskrätter i alla former – särskilt strömming. Det var vällagat och gott!
Under den sista etappen mot Falun försöker jag summera mina intryck. Finland ser ut att vara ett välmående land med rena gator och vägar, välhållna hus och gårdar och välförsedda affärer. Växtligheten är ungefär densamma som i Sverige. Diskussionen om språken finska och svenska är intressant. Frigörelsen från Sverige tycks pågå. Kulturen står högt i Finland. De många krigen har givetvis påverkat såväl befolkningen som miljön. En deltagare i resan berättade om sina erfarenheter av att vara krigsbarn i Sverige. Många kunde deklamera verser ur Fänrik Ståls sägner och andra kända verk. Denna resa motsvarade verkligen mina förväntningar av natur- och kulturupplevelser för att inte tala om mötet med alla trevliga falu-seniorer.
Margareta Dunkars
