Marie Göranzon är Årets Senior!

I år var det inget snack om saken. Bland fem starka kandidater var det en som fick klart flest röster – Marie Göranzon. Allas vår Grand old lady som inte räds att höja rösten när det behövs.

Grattis Marie, du vann en jordskredsseger och är en klar vinnare i Årets Senior!
– Tackar, det känns enormt roligt, särskilt med tanke på vilka fina kandidater jag hade vid min sida! Senior låter ju lite som om man vore hundra år, men samtidigt väldigt fint.
– Egentligen tänker jag nästan aldrig på ålder. Jag vet att jag tänkte i somras, att vänta nu, vad fyller jag i höst egentligen, är det 65 eller 70, nej, det är 75, men det KAN ju inte stämma!? Annars är enda gången jag tänker på ålder när jag kliver ur sängen på morgnarna, och känner att jag är stel.
Har du fått kämpa hårdare i yrkeslivet nu jämfört med när du var yngre?
– Jag har haft tur, jag har aldrig haft så mycket jobb som efter 50. Alla vill inte fortsätta, en del orkar inte. Men jag tycker fortfarande att det är roligt, inom rimliga gränser. Man får ju styrsla sig lite, som pappa sa, och se till att det inte blir för mycket. Men nu har jag engagemang på Stadsteatern hela nästa år, jag ska spela Dam på besök mot Dan Ekborg och ett annat projekt, som är hemligt än så länge.
Du har aldrig varit rädd att höja rösten när det behövts. Som nu senast i #metoo-uppropet, då blev du i någon mån talesperson för kvinnliga skådespelare?
– Det var egentligen inte min tanke, men det blev så eftersom jag blev tillfrågad. Det här är en riktig revolution, vi har inte sett något liknande sedan Gustav IIIs dagar! Männen har fått sig en tankeställare, och nu måste vi kvinnor också tänka efter vad vi vill med det här, vad vi verkligen vill uppnå. Det är ju förstås inte så att man inte ska få tycka om varandra längre, inte få flirta eller ta i varandra. Men det handlar om att män och kvinnor ska vara överens. Jag tror inte att man klappar tjejer på häcken på krogen lika lätt efter det här.
– Min egen generation har jag inget hopp om, de kommer aldrig ändra sig. Sitter du i ett sällskap med fyra gubbar ska du inte tro att de vänder sig till dig och lyssnar på vad du har att säga. Men med de yngre är det annorlunda, de har en helt annan stil.

Har det kostat mycket att vara den som höjer rösten när det behövs?
– Ja, det har det ju. Man kan känna sig ensam ibland, när man säger ifrån och ingen annan gör det. Min bok som kom i höstas heter Vrålstark & Skiträdd, jag funderade på att döpa den till: »Jag borde ha hållit käften«. Kanske att livet varit enklare då, om jag bara kunnat hålla tyst lite oftare. Men då hade jag fått gå emot det som är min natur. Idag innebär det inte längre någon risk för mig att säga vad jag tycker, jag kan bara resa mig och gå om det inte passar. Det var ju skillnad när man var 45 och fortfarande hade en familj att försörja.
Känner du dig hoppfull när det gäller åldersdiskrimineringen i samhället, går det åt rätt håll?
– Det kommer att bli nödvändigt att man tänker annorlunda, de äldre behövs om vi ska få samhället att gå runt! Jag var och hämtade mitt barnbarn på förskolan nyligen, och då var det en äldre dam där som de ringt in för att det var brist på personal. De äldre är en enorm resurs som vi helt enkelt inte har råd att inte ta vara på. Men sen är det klart att det är tufft med höjd pensionsålder i vissa fysiskt krävande yrken.
– Det är också en skam att så många pensionärer, främst kvinnor, har det så dåligt ställt. Min mamma hade en hemskt dålig pension. Alla ATP-poäng stod på pappa, hon fick det lägsta möjliga fast hon skött allt på hotellet de hade i alla år. Men nu kunde vi barn rycka in och hjälpa henne, det är ju inte alla som har den möjligheten. Vi hade det, men det kan ju också vara förnedrande att behöva ta hjälp av barnen.
Sist men inte minst – vad är ditt bästa tips för att fortsätta må bra och njuta av livet?
– Jag tror att man ska fortsätta precis som man alltid gjort, göra det man gillar, och hålla sig positiv. Min grej är att promenera, det gör jag enormt mycket. För mig är det den bästa medicinen, man får frisk luft, man tänker bra och man rör på sig.

Text Ulrika Palmcrantz

 

 

 

Kommentera