Det behövs ingen vetenskaplig analys för att förstå varför Kerstin nu mår så mycket bättre. Det säger Gösta Bucht, professor emeritus i geriatrik och SPF Seniorernas sakkunnige i vård och omsorgsfrågor.
– Det är en självklarhet att när multisjuka äldre blir väl omhändertagna mår de också efter omständigheterna alldeles prima. Det gäller kanske i synnerhet om det finns en demenssjukdom med i bilden.
– De behöver uppleva trygghet genom att de känner igen personer i sin omgivning. När kontinuiteten finns där genom att man får mat på rätta tider och att man snabbt får hjälp om man har ont bygger man tryggheten.
God omvårdnad ett måste
Det är också givet att en flytt från ett icke-optimalt till ett optimalt boende leder till förbättrad hälsa, fortsätter Gösta Bucht. Studier visar detta och de nationella riktlinjerna för demensvård påpekar att en kontinuerlig god omvårdnad är ett måste för välbefinnandet, konstaterar han.
Viktig trygghet
– De många besöken av olika personer från hemtjänst hemma hos en person med en demenssjukdom leder ofta till ett förvärrat tillstånd, och det kan gå snabbt. Vad en sådan person behöver är omedelbar bekräftelse på att ”här är lugnt och skönt, här finns trygghet och nu kommer en person jag känner igen”.
Så om man får flytta, lever man då i allmänhet längre och med större livskvalitet?
– Ja, i de allra flesta fall. Är omhändertagandet bra, så gäller det. Omhändertagande av demenssjuka har på många håll blivit allt bättre i Sverige och de som får stöd och omsorg mår i motsvarande grad också bättre och lever längre.
Livet kortas
Att sitta som Kerstin gjorde med vätskeansamlingar i benen och en allt tyngre cirkulation för ett redan påfrestat hjärta är inte något man kan leva med en längre tid, konstaterar Gösta Bucht. Det skulle leda till ständiga transporter till och från sjukhus. Otryggheten ökar. Påfrestningarna blir allt större. Livet kortas.
– Får man istället vård på rätt nivå och med rätt omsorg så blir det bättre för den enskilde och i längden billigare för samhället.
Oacceptabelt att inte få hjälp
Ingen gammal människa söker särskilt boende för nöjes skull, summerar Gösta Bucht.
– När man väl gör det och ändå nekas uppstår en helt oacceptabel situation. Får man inte hjälp ökar också risken för psykisk ohälsa och depression.
