På Herdens äldreboende får Kerstin Häggblom vila och träning i sin egen takt. Och nu sover hon i sin egen säng.
Beskrivningar av sjuka äldres tillvaro i särskilt boende tecknas ofta i svart. Bristfälligt utbildad personal, för få händer, på nätterna en olagligt svag bemanning.
Herdens äldreboende tycks vara en motbild. Obefintlig personalomsättning innebär igenkänning och trygghet för boendets gäster.
Deras levnadsberättelser är centrala för personalen som har utbildning och erfarenhet som gör dem medvetna om demenssjukdomarnas särskilda utmaningar.
Små steg
– Vi försökte i små steg att möta Kerstins motstånd mot att ligga i sin egen säng. I början bad jag henne sitta i sängen med fötterna uppe för att lättare kunna lägga om hennes ben, berättar Sonia Galupini Stolt, sjuksköterska och verksamhetschef för Herdens äldreboende.
– Jag sa att jag annars lätt får ont i ryggen, vilket är helt sant, och då ville Kerstin genast samarbeta. Så småningom blev hon trygg med sin säng, längre och längre stunder kunde hon vila.
Sömn ger kraft
Det tog en knapp månad från vägran att närma sig sängen till att tryggt sova i den hela nätterna.
Nu kan det dröja länge innan hon kommer upp på morgnarna, berättar Sonia Galupini Stolt. Den nyvunna sömnen och en kontinuerlig omvårdnad ger henne alltmer kraft och styrka i benen.
Tid för träning
Varje dag tränar hon också med personalen.
– Och om det inte är rätt tillfälle för Kerstin kan vi komma tillbaka tio minuter senare, och då kanske hon vill.
Motsatsen alltså till hemtjänsten, vars minutschema ofta innebär att den gamla lämnas ensam, overksam och utan uppmuntran.
