Men i verkligheten blir det inte mer i plånboken eftersom pensionen sjunker genom ”bromsen”. 3,5 miljarder, det var mycket pengar sa Borg. Till pensionärerna.

Efter några dagar fanns det mer pengar. De som tidigare hade fått 70 miljarder, de förvärvsarbetande, skulle nu få ytterligare 10 miljarder.  Det där med ekonomi är inte så lätt att förstå! En löntagare med 20 000 i månaden får en skattelättnad på 1 360 kr – en pensionär med samma inkomst får inte mer än 290. Det är en skillnad på 1 070 kr i månaden.

Det skapas en ilska ute bland pensionärerna och man skramlar med vapnen. Jag är ute och träffar SPFare hela tiden. I måndags var jag i Ljungby. Där sa man att det var dags att sätta igång ”Dacke-fejden” på nytt. Att gå man ur huse, tåga mot Stockholm och där brutalt kämpa ner de folkfientliga fogdarna. Den springande punkten är nu om grupp ska ställas mot grupp i samhället, om vi ska låta det bli ett ”vi-och-dom-samhälle” eller om vi tillsammans fortfarande är mäktiga att ta ett gemensamt tag för framtiden. Ett stort problem för de politiska församlingarna, lokalt, regionalt och centralt, är att de i huvudsak helt saknar representanter från pensionärskollektivet. Ännu värre är det i regeringens egna beredningsorgan som statsrådsberedning och samordningskansli.

Vulgärdebatten:
Regeringen struntar i pensionärerna. Man tror ändå inte att de byter parti. Dessutom använder inte pensionärerna sina pengar till konsumtion. De lägger dem i madrassen eller sätter dem möjligen på banken. Det är ändå barn och barnbarn som ska ha dem. Makthavarna odlar myten om äldres oförmåga att konsumera. De tror att gamla nu är som gamla förr.

Vi vet ju att så är det inte. Det är politikerna det är fel på. De förstår inte att alla behöver ha del av välfärden. De förstår inte att en pensionär ska respekteras lika högt som en förvärvsarbetande.

Den sansade och nyanserade debatten:
Man kan kanske påstå att det går att indela pensionärerna i två huvudgrupper.
Den första behöver alla de förstärkningar i sin ekonomi som går att skrapa fram. Den består av några, dock allt färre, som saknat egen inkomst och endast har den låga garantipensionen och en stor grupp låginkomsttagare, som arbetat full tid och haft ett slitsamt jobb, men med låg inkomst och därför även har låg pension. Här finns även äldre äldre och sjuka pensionärer utan möjlighet till inkomstförstärkning och ofta med förhöjda levnadsomkostnader.

Den andra huvudgruppen är i stark tillväxt. Den består av pigga pensionärer som jobbar och har förvärvsinkomst och dubbla jobbskatteavdrag. Detta är de unga bland de gamla, 40-talisterna, de som vi vill ha in i vår organisation för att göra den ännu vitalare och livskraftigare.

Slutsats:
Vi (unga) pensionärer vill kunna påverka livet mer efter 60. Ha möjlighet att höja inkomst och standard, också genom egen insats. I samarbete med samhället skapa ökad trygghet och tillfredsställelse och bättre pensionärsekonomi. Och – faktiskt göra det billigare för samhället.

Karl Erik Olsson, Förbundsordförande

Tidigare kolumner av Karl Erik Olsson hittar du här:

Inte Partipolitik – men Äldrepolitik
Från Veteranen nr 6 2009

Fri debatt viktig i både SPF och EU
Från Veteranen nr 5 2009

Låt tusen blommor blomma!
Från Veteranen nr 4 2009

Pensioner ett feltänkt system?
Från Veteranen nr 3 2009

Vi måste gå ett steg längre
Från Veteranen nr 2 2009

Arbete till 67 eller 72 är lika diskriminerande
Från Veteranen nr 1 2009

God Jul – för goda och mindre goda!
Från Veteranen nr 9 2008

Eneskogen ger inte upp
Från Veteranen nr 8 2008

Äldre bör uppskattas till sitt rätta värde
Från Veteranen nr 7 2008

Kongressen en fantastisk upplevelse – tack alla!
Från Veteranen nr 6 2008

Med moderna kommunikationer kan du komma till nästan vilken punkt på jorden som helst inom ett dygn. Med hög energiinsats, men ändå. Med modern sjöfart kan varor distribueras billigt och energisnålt så att vi kan tillgodogöra oss varor som produceras billigare på andra ställen i världen, och så att människor där blir med på riktigt i det stora spelet och höjer sin inkomst och standard.
Vi njuter av detta, köper billiga bilar, tv-apparater och billig mat. Vi reser till semesterparadis där uppehället är billigare än hos oss. Men vi löper även risken att bli omkörda, att bli bedömda som ineffektiva. Och vi kan drabbas av att vår valuta blir undervärderad helt enkelt för att vi inte är med i EMU, det europeiska valutasamarbetet, och därför inte har euro som pengar i våra fickor. I ekonomiska orostider är den svenska kronan en alltför liten valuta för att vara attraktiv på världens valutabörser.

Besluten flyttar ut
Det är naturligtvis fel att påstå att allt detta skett helt av sig själv. Det har krävts mer än ett halvsekels förhandlingar inom GATT och WTO för att begränsa/avskaffa handelshinder mellan stater. Parallellt med detta arbete har allt större industrikoncerner skapats, på gott och ont. De ekonomiska besluten flyttar från verkstaden hemma i byn eller staden till den nationella nivån och sedan till den internationella – den globala.

Allt oftare upptäcker vi att nationella regler, som skatter och miljölagstiftning, vilka i sig är välmotiverade och bra, kan bli en konkurrensnackdel jämfört med länder som har svagare lagstiftning. Det blir då angeläget att även vidga det område inom vilket de politiska besluten fattas.
Det är i detta sammanhang man ska se vårt medlemskap i EU och eventuellt så småningom i EMU. Och det är i samma sammanhang vi nu upplever att EU snart ratificerat det så kallade Lissabon-fördraget, som ska göra det möjligt att fatta beslut på ett smidigare sätt och bindande beslut på fler områden.

När jag satt i Europaparlamentet brukade jag skämtsamt säga att jag hade lika mycket att säga till om som 25-50 riksdagsmän. Siffran 50 kom från det faktum att en Europaparlamentariker representerar 50 gånger så många medborgare som en svensk riksdagsman, men så reducerade jag till 25 eftersom min beslutanderätt delvis var kringskuren. Nu är det redan bättre, och med det nya fördraget kan man nog med skäl hävda 50 gånger. Detta skriver jag för att förklara hur viktigt det är att de som blir valda verkligen representerar folket och folkviljan.

Människans frihet och möjlighet
I Europasamarbetet har vi fått allt fler med oss i försvaret för öppenhet och god demokrati. I Sverige är yttrandefrihet och pressfrihet grundlagsskyddade rättigheter. En fri debatt är grunden för en fungerande nationell demokrati. Det är faktiskt samma sak inom en ideell organisation som SPF. Därför är debatten i till exempel Veteranen viktig och välkommen. Även när jag själv i-bland blir angripen.
Vid allmänna val likaväl som på marknaden är det ingen skillnad mellan pensionärer och andra. Jag ser fram emot att vi pensionärer också i den politiska debatten och i fördelningen av samhällets resurser ska bli betraktade som fullvärdiga medborgare.

Karl Erik Olsson, Förbundsordförande