Två tredjedelar av 65-plussarna i Sveriges riksdag hoppar av. Det visar Seniorens kartläggning.
Familjen, hälsan och en mättnad efter lång politisk gärning är de vanligaste skälen som uppges av de seniorer som vill lämna riksdagen. Per-Ingvar Johnsson (C), 73 och den tredje äldsta riksdagsledamoten, har visserligen snart bara två mandatperioder i riksdagen bakom sig, men dessutom tio perioder som landstingsledamot.
– Nästa år avser min maka att pensionera sig från sitt lärarjobb, säger Per-Ingvar Johnson, som ser fram emot sitt sista år i riksdagen med tillförsikt, inte minst i rollen som ledamot av Konstitutionsutskottet.
18 år räcker
Socialdemokraten Lennart Axelsson är mätt på riksdagspolitik.
– Jag har suttit i riksdagen i 18 år och känner att det får räcka. Det enda argument som talar emot är just det faktum att det är så få över 65 år.
Jan Lindholm, Miljöpartiet, orkar inte satsa på en fjärde riksdagsperiod, och får heller inte eftersom partiets regelverk sätter stopp för fler år på riksdagsbänken.
Slitsam pendling
Partikollegan Elisabet Knutsson är inte beredd att satsa fyra år till.
– Jag upplever det som mycket slitsamt att veckopendla. Många har verkligen hejat på för att jag skulle kandidera igen, så någon åldersdiskriminering ligger inte bakom mitt beslut.
De som vill stanna, och de som slutar
De vill fortsätta
1. Björn von Sydow, S, född 1945
2. Ann-Britt Åsebol, M, född 1947
3. Dag Klackenberg, M, född 1948
4. Katarina Brännström, M, född 1950
5. Roger Richtoff, SD, född 1948
6. Staffan Danielsson, C, född 1947
7. Barbro Westerholm, L, född 1933
8. Roland Utbult, KD, född 1951
De lämnar riksdagen
1. Lennart Axelsson, S, född 1952
2. Eva Lohman, M, född 1948
3. Lisbeth Sundén Andersson, M, född 1950
4. Jonas Åkerlund, SD, född 1949
5. Jan Lindholm, MP, född 1951
6. Elisabeth Knutsson, MP, född 1952
7. Per-Ingvar Johnsson, C, född 1944
8. Wiwi-Anne Johansson, V, född 1950
9. Krister Örnfjäder, S, född 1952
10. Susanne Eberstein, S, född 1948
11. Tony Wiklander, SD, född 1939
12. Helena Bonnier M, född 1939
13. Lars-Axel Nordell, KD, född 1952
14. Björn Rubenson, KD, född 1946
Moderaternas Eva Lohman drabbades 2013 av en sjukdom, vilket lett till en omvärdering av tillvaron.
– Vad är viktigt för mig? Jag har bestämt mig för att betydligt oftare än under tidigare aktiva år kunna träffa barn och barnbarn. De goda och nära relationerna är ju det viktigaste.
Demokratiskt underskott
Riksdagens dränering av erfarenhet blir alltså påtaglig om inte partierna nominerar nya 65-plussare på valbar plats.
Många anser att det kanske största demokratiska underskottet i Sveriges riksdag redan idag är seniorernas svaga representation.
Efter valet 2014 var tio ledamöter 65 år och äldre. Det innebär att 2,8 procent av riksdagens 349 ledamöter var 65-plussare.
Men samtidigt utgör 65-plussare 20 procent av befolkningen – och 25 procent av väljarna.
Oacceptabelt
Helt orimligt, anser SPF Seniorerna som i ett öppet brev kallade till sig riksdagspartiernas partisekreterare:
”Detta demokratiska underskott är oacceptabelt! Till nästa val måste en betydligt högre andel vara 65 år och äldre om dessa församlingar ska kunna kallas representativa.”
Partisekreterarna gav SPF Seniorerna rätt. En valsedel till riksdagen ska vara så representativ som möjligt, inte minst när det gäller ålder.
Text: Jan Arleij
Några nejsägare
Helena Bonnier (M):
Kandiderar inte. Väl medveten om behovet av äldre ledamöter för att få både balans i erfarenhet och kunskap i riksdagen och inom partiet känner jag att jag inte kan leva upp till de förväntningar jag har på mig själv inför en ny lång mandatperiod. Det är otroligt intressant, ett stort ansvar och en tuff uppgift.
Jag vill gärna säga att ålder inte får vara en merit i sig. Jag är emot alla former av kvoteringar. Som jag ser det är en av orsakerna att inte fler äldre har plats i riksdagen den Jantelag som seniorer gärna anammar. Efter många år i valberedningar och nomineringskommittéer har jag sett den stora skillnaden mellan våra åldersgrupper där Moderata ungdomsförbundet är föredömliga att lyfta fram varandra, vilket inte är fallet på seniorsidan.
Lars-Axel Nordell, (KD):
Kandiderar inte. Jag är nöjd efter många år i politiken, tio av dem i riksdagen. En reflektion jag gör är att livserfarenhet är viktig för att riksdagen ska fungera väl, det behövs en mix bland ledamöterna. Men på samma sätt som vi har en obalans till seniorernas nackdel vore det omvända lika förfärligt.
Jonas Åkerlund (SD):
Kandiderar inte. I vår riksdagsgrupp är vi endast några få som är gamla nog att ha sett det Sverige som fanns men som nu gått förlorat. De yngre saknar egen kunskap om hur det var att leva i ett Sverige som var vårt eget land. Vår erfarenhet är inte, enligt min uppfattning, så efterfrågad att det framstår som förnuftigt för mig att ägna mer tid åt riksdagsarbetet.
Lisbeth Sundén Andersson (M):
– Kandiderar inte. Men vi behöver ha bättre representation på valsedlarna av seniorer. Riksdagen bör vara representativ för Sveriges befolkning, det är den inte idag. Livserfarenhet kan man inte läsa sig till, den kommer per automatik med åldern.
Wiwi-Anne Johansson (V)
– Kandierar inte. Skälet är att jag nu är inne på min tredje mandatperiod och tycker att tre perioder ska vara maximalt antal som samma ledamot bör sitta. Men jag vill gärna fortsätta vara nyttig inom politikens område och då finns det ju också andra plattformar.
Susanne Eberstein (S)
– Kandiderar inte. Jag är nöjd efter 24 år i riksdagen. Det har varit väldigt roligt och jag har kunnat påverka mycket. Det har betytt mycket att jag hade en rejäl yrkesbakgrund och mycket livserfarenhet innan jag kom in i riksdagen. Allmänt är jag orolig över att åldersfördelningen är så ojämn i riksdagen.
Tony Wiklander (SD)
– Kandiderar inte. Det har vägt fram och tillbaka. Jag är ombedd att stanna kvar en period till, men jag känner ändå att det får räcka. Jag är 78 år och då har man ofta en del krämpor. Får vara nöjd med att vara riksdagens äldste manlige ledamot.