Kjell Jönsson i Strängnäs fick en ny lever i somras. Tre månader senare börjar livet äntligen bli som vanligt igen. – Jag ska snart börja med mina långpromenader igen, säger han.
Det började för ett drygt år sedan med att Kjell fick ont i magen och kände sig svullen. Andfådd var han också. Läkarna trodde än det ena, än det andra. Det kunde kanske vara magsår. Eller gallsten? Ingen kunde riktigt reda ut vad det var för fel på honom.
–Men sedan kom jag till en läkare som gick till botten med det hela, och tog en massa olika prover. Han såg att levervärdena var förhöjda, och skickade mig på magnetröntgen. Och det var då de upptäckte att jag hade både hepatit och cancer i levern, berättar Kjell.
Oro och ovisshet
En jobbig tid med ytterligare mängder av prover följde. Han fick cellgifter för att förhindra att tumörerna växte. Man ville också säkerställa sig om att cancern inte spridit sig, i så fall hade en transplantation inte kunnat genomföras.
–Det var ansträngande, den här perioden med alla provtagningar, säger Kjells hustru Ann-Britt. Ovissheten, oron, och så en massa åkande till sjukhuset flera gånger i veckan.
Hon har skjutsat och hämtat, och peppat mig när jag känt mig nere.
Till slut, det var en torsdag i juni, fick Kjell veta att han skulle komma att behöva en transplantation för att bli frisk. Koordinatorn trodde att han skulle få vänta mellan tre och sex månader.
–Det kändes ju både oroligt och olustigt förstås, när man åkte hem därifrån, säger Kjell.
Organdonation
- I Sverige dör varje år cirka 90 000 personer.
- Cirka 250-300 av dem avlider på ett sådant sätt att organdonation kan bli möjlig.
- Inom 24 timmar efter att döden har inträffat måste frågan om donation ha utretts.
- Runt 80 procent av svenska folket säger sig vara positivt inställda till organdonation. Långt ifrån alla har dock uttryckt sin vilja.
- Det finns inga åldersgränser för att bli donator.
- En enda donator kan hjälpa upp till åtta människor.
- Det är alltid den avlidnes vilja som gäller. Vet man inte hur personen ställde sig till donation, utgår man från att hen var positiv till det (s k förmodat samtycke). Närstående har dock rätt att säga nej.
Han hann dock inte oroa sig särskilt länge, för mindre än två dygn senare, på lördagen, ringer de och säger att han ska göra sig redo. Inom två timmar kommer en taxi och hämtar honom till Huddinge sjukhus för en transplantation.
– Jag vet inte varför det gick så väldigt fort för mig, jag antar att jag hade tur med matchningen på något sätt, säger Kjell.
Stöd i Ann-Britt
Ann-Britt följde med förstås, hon har stått vid hans sida varje steg under den här resan.
–Ja, utan henne hade jag inte klarat det, säger Kjell tacksamt. Hon har skjutsat och hämtat, och peppat mig när jag känt mig nere.
Det satte sig ju på humöret också, Kjell var ganska lättirriterad där ett tag.
Väl framme vid sjukhuset den där lördagen i juni, började Kjell känna sig riktigt orolig. Egentligen mer för det faktum att han skulle sövas ner, än att han skulle få en ny lever.
–Jag hade aldrig varit nedsövd förut, och tyckte inte om tanken.
Drömde mardrömmar
Operationen tog sex timmar. Efteråt drömde Kjell mardrömmar om att personen som donerat levern till honom kom och ville ha den tillbaka.
– Han bökade som bara den med mig i drömmen, det var obehagligt. Men de säger att det är helt normalt att man får lite tankar kring det här. Nu efteråt har jag mer känt att varför fick jag leva, och inte den här andra personen? Jag vet ju ingenting om vem det var, om det var en gammal eller ung människa, ingenting.
För att en donation ska vara möjlig krävs
- Att döden är fastställd.
- Organen eller vävnaderna måste uppfylla medicinska krav för donation.
- Den avlidnes vilja ska vara utredd. Samtycke om donation måste finnas.
- Beslut om donation ska ha fattats av medicinskt ansvarig läkare.
– Kuratorn vi fick prata med sa att det är alla mediciner han måste ta nu, avstötningsmediciner, som gör att man kan få såna här tankar. Det är inget konstigt, fyller Ann-Britt i.
Jobbig läkning
De första veckorna efter operationen hade Kjell ingen aptit. Han fick med sig näringsdrycker hem, men de smakade inte heller. Såret tog tid på sig att läka, det blev infekterat och han fick antibiotika.
– Det kändes lite tungt där ett tag. Det var en herrans massa medicin jag skulle ta varje dag, det var säkert uppåt en fyrtio tabletter. Flera olika sorter för att inte kroppen skulle stöta bort levern.
Tre sätt att bli donator
- Du kan anmäla dig till donationsregistret som Socialstyrelsen har. www.socialstyrelsen.se/donationsregistret
- Du kan skaffa ett donationskort att ha i plånboken. Finns på apoteket, eller att ladda ned på Socialstyrelsens hemsida. www.livsviktigt.se
- Du kan tala om hur du ställer dig kring organdonation för en nära anhörig.
– Det satte sig ju på humöret också, Kjell var ganska lättirriterad där ett tag. Flera bekanta sa att de knappt vågade fråga honom hur han mådde, säger Ann-Britt.
Kjell skrattar lite, nu i efterhand kan man ju unna sig att göra det. Det som är jobbigt medan det pågår blir ofta till roliga historier i efterhand.
Vågade knappt prata med mig
– Vi har en kolonilott, och grabbarna därnere vågade knappt prata med mig. Jag blev så trött på alla som frågade hur jag mådde, och brukade muttra något om att det visste väl bara min läkare. Men nu känner jag mig mycket bättre, nästan precis som vanligt faktiskt. Lite slöare kanske, det är allt.
Nästa vecka ska jag nog börja ta mina femkilometerspromenader igen.
Livet kommer gå vidare, med kolonilotten, fiske och eftermiddagar med femåriga barnbarnet Alva, som brukar komma i stort sett varje dag en stund efter förskolan till mormor och morfar.
– Det går så bra när hon är här också.
Hon gillar att leka doktor, då behöver jag bara ligga på sängen därinne och så sätter hon på lite plåster här och var. Hon var med och hälsade på flera gånger när jag var på sjukhus, och det verkar ha gjort intryck på henne.
Orkar mer
Om några dagar ska han på tremånaderskontroll på Huddinge sjukhus. Både han och Ann-Britt känner att det är först nu de vågar pusta ut lite. Ju längre tiden går, desto mindre blir risken att kroppen ska stöta bort det nya organet.
– Allt känns mycket lättare nu, säger Ann-Britt. Nu kan ju Kjell gå själv ner till centrum, han orkar mer på egen hand och det är väldigt skönt.
– Ja, nästa vecka ska jag nog börja ta mina femkilometerspromenader igen, säger Kjell.
Texter Ulrika Palmcrantz
Donationsveckan 9-15 oktober
En vecka när Socialstyrelsen kommer att satsa på att informera allmänheten om vikten att donera. Huvudbudskapet är att vi alla kan rädda liv genom att ta ställning till donation.
Källa Socialstyrelsen
