-Jag önskar mig en enda sak i 80-årspresent, sade mor. En resa med Hurtigruten! Ups, sa vi barn. Men vad gör man inte för sin mamma. Dock kunde vi inte släppa iväg henne ensam. Jag, äldsta dottern, blev ressällskap och det blev verkligen en resa att skriva hem om.
Dag 1: Till Kirkenes
Vi anträdde vår rutt den första veckan i september i år. Då borde inte höststormarna ha kommit igång, resonerade vi när vi bokade resan tidigare i år.
Första etappen, med flyg norrut från Arlanda till Kirkenes, gick utan större problem. Två spänningsmoment klarade vi av denna dag: Det första var ett raffinerat upplägg på Gardemoen: när man ska resa vidare inrikes med en ”genomgående” biljett måste man passera en tull! På en stor skärm syntes de olika flighterna. När de tre första bokstäverna i våra för- och efternamn kom upp i vitt under flightnumret var det signalen för oss att gå fram till tullvakten. I grinden skannade vi våra boardingkort och ett foto på våra väskor dök upp. Vi klickade ok och voilà, grinden öppnades och vi kunde passera. Puh!
Invänjningen till fiskdiet var igång.
Vi åt middag på flygplatsen – laxsmörgås. Invänjningen till fiskdiet var igång.
Spänningsmoment två: Planet till Kirkenes var närmare en timme försenat och avgångstiden för flygbussens sista tur in till Kirkenes var passerad med råge när vi landade. Men den kloke chauffören väntade, liksom de passagerare som kommit i tid. Tur det, så många alternativa transportsätt fanns inte att tillgå… Puh igen!
Väl framme blev det raka vägen upp på rummet – och i säng.
Dag 2 Kirkenes – Berlevåg
(dag 7 på Hurtigruten, sydgående.)
Hurtigruten börjar i Bergen och går norrut. Båten vänder i Kirkenes och där startar den sydgående delen av rutten på den sjunde dagen. Tillbaka i Bergen dag 12. Hela logistiken ombord bygger på dessa dagsangivelser och tillvaron klarnade när vi väl inlemmade oss i detta system. (Den första dagsangivelsen i rubrikerna är alltså vår dagsräkning, den andra är Hurtigrutens.)
Världens bästa frukost på hotellet, här fanns både solrosfrön och pumpakärnor till müslin. Gick ett varv runt stan, det gick fort. Hurtigrut-bussen hämtade på utsatt tid och körde oss till båten. Vi blev väl mottagna, fin hytt på plan 3, oväntat gott om plats med stort fönster. Lunchen bestods av buffé, fasta sittplatser och egen servitör. Därefter väntade info-/säkerhetsmöte. Precis som på flyget: en instruktionsfilm visades där vi fick veta var flytvästar och livbåtar finns. Annan viktig information: det är förbjudet att paxa de mysiga snurrfåtöljerna på panoramadäcket på plan 7 (en regel som faktiskt åtlyddes i flera dagar…). Vi fick också veta att det gick att boka utflykter och ställa frågor på expeditionen på plan 4. Ett programblad för varje dags aktiviteter och hålltider fanns också att hämta där. Det bladet skulle visa sig vara oumbärligt, eftersom mattiderna var olika nästan varje dag, beroende på utflykter och andra aktiviteter. Och måltiderna ville vi inte missa!
En annan oumbärlig detalj var det personliga kortet, som vi snabbt köpte snodd till och bar runt halsen, som de andra passagerarna. Detta kort fungerade som nyckel till hytten, in- och utloggning när vi klev av respektive klev ombord och betalning i barer och butik (om man kopplade kortet till sitt kreditkort). The magic card!
Vår båt, Polarlys, är ett så kallat expeditionsfartyg, vilket innebär att det finns speciella utflykter, föredrag och experter på olika områden ombord på båten.
Mor bestämde sig för att åka på utflykten till Nordkap (Nordkapp på norsk), trots priset och tiden – väckning 4.45 i morgon bitti…
Därefter intog vi Hurtigrut-posen: i solstol på däck i solen tittandes på bergen/fjällen som vi passerade. Imorron ska jag inte glömma att ta med min nyinköpta kikare!
Middagen bestod av tre rätter med vinpaket á 296:-.
Det är ingen partybåt direkt, inga kvällsaktiviteter störde den som ville göra tidig kväll.
Dag 3 Mehamn – Lyngen – Tromsø
(dag 8 sydgående)
Sov jättedåligt – hade glömt att båtmotorer låter… speciellt när de lägger till och lämnar x antal små, små hamnar längs kusten, även nattetid. Alltför sent kom jag därför ihåg varför jag lovat mig själv att aldrig mer åka på kryssning.
Mor gick upp 4.30 för att åka till Nordkap och äta frukost där. Jag passade, möjligt att snålheten bedrog visheten för mor kom ”hem” till lunch helt lyrisk – de hade haft blå himmel, strålande sol och deras grupp hade varit den enda på hela platån.
Själv fick jag stanna i kojen ett par timmar till. Därefter körde jag mitt lilla träningsprogram i hytten. Nöjd kunde jag sedan äta frukost i lugn och ro, halva båten var ju med mor på Kapp.
Stämningen ombord kändes avkopplad, laid back, även klädseln
Studerade berg från däck, testade kikaren – den funkade fint. Jättevarmt i solen, tog till och med på solkräm. Tyskar var i majoritet bland gästerna, uppblandat med finländare, norrmän, svenskar och spanjorer. Men det var inte fullbokat, det var – oftast – gott om plats. Stämningen ombord kändes avkopplad, laid back, även klädseln. Mest fritidskläder – till och med shorts! På hela veckan såg jag en kvinna med kjol, en enda gång.
Allt eftersom resan gick och vi kom längre söderut, blev fjällen högre och vassare och fjordarna smalare.
På förmiddagen angjorde vi Hammerfest och jag tog en runda genom staden. Det gick också fort, den var inte särskilt stor. Enligt mor bombades Hammerfest rejält under kriget, bara kyrkan blev kvar. Nu finns här slitna tvåvåningshus med butiker – många tomma skyltfönster – på övre sidan av genomfartsgatan. Men helt nybyggda hus à la Hammarby sjöstad ut mot vattnet och hamnen.
Efter lunch bar det upp på däck igen för att titta på berg och mysa i solen. Vi har i alla fall tur med vädret!
Återigen en angenämt god trerätters middag – mycket fisk blir det i pigga kombinationer med grönsaker. Dock inget vin denna kväll. För nu stundade ett par timmars vila innan det var dags för midnattsmässa i Iskatedralen i Tromsø, som bland annat är känd för sin fina akustik.
Lite typiskt för Hurtigruten: båten angjorde Tromsø enligt tidtabell 23.45. Bussar väntade på kajen och körde oss ut till kyrkan. Så fort alla satt sig tillrätta, började konserten: sång och musik på piano och saxofon. Efter cirka en timme var det klart, alla ut till bussarna, hem till båten – som avgick enligt tidtabell 01.30. Ordning och reda. Logistik när den är som bäst!
I säng vid två. Sov som ett barn – denna natt blev jag en del av båtmotorernas ekosystem, vi andades samma luft, i samma rytm…
Efter den förvandlingen somnade jag sött varje kväll, så fort huvudet landade på kudden…
Dag 4 Tromsø – Stamsund
(dag 9, sydgående)
På förmiddagen passerade vi Askøya och Riskoøyarna, expeditionsledaren passade på att berätta om öarnas historia uppe på däck.
Vi gick genom en mycket smal passage, utmärkt med sjömärken, som vid lågvatten ger båten endast en (!) meter fritt under kölen. Rännan muddrades ut i början av 1900-talet, för att Hurtigruten skulle få en säkrare väg inomskärs. Sen gick vi under en bro, som det definitivt inte verkade möjligt att gå under, max en meter fritt – uppåt denna gång.
Dags för lunch och nu var taktiken klar: först olika grynsallader och andra grönsaker, därefter varmrätt av nån slag – helst inte fisk, det får vi till middag – därefter lite ostbricka men ingen efterrätt!
Eftermiddagen ägnade jag åt förberedelser för min highlight: ridning på Lofoten: Hjälp, vad ska jag ha på mig?! Är det kallt på kvällen? Blir det regn?
Nu händer plötsligt allt på en gång: Upp på däck igen – kl 17 ska vi in i Trollfjorden! Båten snirklar sakta, sakta mellan små kobbar, svänger runt ett hörn och – WOW! Vi går i en smal, smal ränna, på sidorna höga, höga bergssidor, så nära att det känns som de går att ta på. Men rännan är faktiskt 100 meter bred. Perspektivet ändras rejält när man är på havet, allting ser mycket närmare ut än det är. Längst in i fjorden ligger ett litet hus! Någon bor här – bland trollen. Då blir det fart på tyskarna som knuffas och trängs framme i fören för att få bästa kameravinkeln. Till slut det bästa – båten vänder – inne i Trollfjorden! Kaptenen gillar uppenbarligen att ”sno”, det har de gjort många gånger vid tilläggningar och avgångar, de vänder den stora båten på en femöring!
Direkt på denna magnifika upplevelse vankas tidigarelagd middag, det är inte bara jag ska på utflykt på Lofoten.
Så angör vi Svolvær på Lofoten. Nu är det äntligen dags! Vi är tio ridsugna som hämtas upp i minibuss för en 50 minuters färd i Lofotens inland. OJ, en hel ny värld med jättehöga branta berg, träd och buskar, små sjöar, små hus, minisamhällen blandat med villakvarter. Känns som ett hobbit-land! Stanna, jag vill gå av och se mera!!
Under bussfärden går en iPad runt bland oss, med en instruktionsfilm om vad vi ska tänka på i umgänget med hästarna. Så är vi framme vid Hov hestegard, på Atlantsidan av Lofoten. Vi blir tilldelade hästar, min heter Bardi, lite grövre än de andra, ”a bit special, but he has a lovely tölt. Just prove that you are the boss!”
På lång rad skrittar vi genom landskapet, på små stigar bland bergknallarna, över vit sandstrand och på små grusvägar. Allt är smått – hästarna, buskarna, bilvägarna. Till slut får vi som vågar prova tölt, funkar fint! Efter ridningen tar bussen oss snabbt och säkert på smala serpentinvägar till Stamsund, dit båten har gått under tiden. Fem minuter efter att vi kommit ombord avgår vi igen.
Dag 5 Bodø – Rørvik
(dag 10, sydgående)
Åter tillbringade vi förmiddagen på däck. Det var varmt i solen men kallt när vinden kom på vår sida – kläder åkte på och av. Strålande sol hela dan.
När vi passerade Polcirkeln blev det en ceremoni på däck. Kapten bjöd alla förstagångs-passerare på en sked tran (fiskleverolja). De som svalde fick behålla sin sked. Alla klarade det!
När vi passerade Polcirkeln blev det en ceremoni på däck.
Efter lunch åkte vi förbi sju fjälltoppar på rad, som har fått namnet Sju systrar. Bakom namnet döljs en fantastisk sägen, som förklarar varför fjällen ligger där på rad, och varför Torghatten, ett berg flera kilometer längre söderut, har ett hål rakt igenom ”kroppen”. Norrmännen gillar sina troll!
Eftermiddagsluren blev hela 1,5 timme! Det måste vara nåt med havsluften…
Den här kvällen var det Captains dinner, det vill säga personalens tack- och farvälmiddag för den här resan. Hela besättningen stod med glas i hand i restaurangen och välkomnade oss gäster. När vi satt oss till bords gick de runt och skålade med oss. Allt avslutades med personalens sång till gästerna. Ett väldigt hallå om avsked efter bara några dagar, tänkte jag. Men då insåg jag att många gäster varit ombord en hel vecka längre än vi, och hunnit knyta personliga band till personalen på ett helt annat sätt. Och då kommer ju ordet avsked i en helt annan dager.
Tidigare hade vi sett en digital karta utanför expeditionen, som visade hur stor chans det var att det skulle bli norrsken under vår resa. Plötsligt, denna kväll såg vi att norska kusten blivit rödmarkerat – stora chanser alltså! Tyvärr orkade vi inte hålla oss vakna…
Dag 6 Trondheim – Ålesund
(dag 11, sydgående)
06.30 lade vi till i Trondheim. Klockan åtta avgick vår buss för två timmars sightseeing. Bra guide och duktig chaufför – och en stad man gärna kommer tillbaka till. Charmig stadskärna med gamla, fina små tvåvånings trähus. Var uppe på en utkiksplats, med hela stan under våra fötter. Besök i Nidarosdomen (Nordens näst största domkyrka, efter Uppsala) ingick, en fantastisk kyrka – så stor! Tillbaka på båten cirka 3 minuter före avgång. Snygg tidshållning!
Före lunch gick vi på informationsmöte om morgondagens avstigning. Både information på papper och muntligt, de är grundliga och effektiva de där norrmännen.
Efter lunch blev det några sköna timmar i solen på akterdäck, rena Karibien! Bara drinkarna saknades…
Sista middagen – jodå fisk idag också. (Av fem middagar serverades fisk till varmrätt tre, och kött två gånger. Och var det kött till varmrätt var det garanterat fisk till förrätt.)
Därefter en stund inomhus vid panoramafönstren i fören på sjuan. Nu hade folk börjat paxa snurrfåtöljer. Måste vara sådana där ”gröna” nypåstigna, som inte fått den viktiga informationen…
Vi funderade på om vi skulle försöka vara vakna och se norrskenet den här natten – enligt expeditionsledaren hade ett fyra timmars norrsken lyst upp gårdagsnatten, med start vid tvåtiden…
då sprakar det till i högtalaren: Norrsken på babords sida!
Vi gick ner till hytten, packade lite, kröp ner i kojen. Hade nästan somnat – då sprakar det till i högtalaren: Norrsken på babords sida! Klockan är halv elva. Mamma är vaken, vi kastar på oss kläder och skuttar upp till plan 5. Jodå där är ett litet, litet men dock norrsken, vitt och tunt men det är där. Naturligtvis står kamerablixten på auto och jag har inga glasögon med mig så att jag kan ställa om. Det blir inga bilder.
Men fint är det, tunna vita strimmor kommer och går över den svarta himlen.
En halvtimme senare känner jag mig nöjd och går ner, mor har svårt att slita sig men kommer en stund senare.
Nu blev det svårt att somna om, båtmotorernas ljud började trilskas med mig, sista natten och allt. Somnade till slut ändå.
Dag 7 Ålesund – Bergen
(Dag 12, sydgående)
Sista dagen! Kl 9 skulle storväskorna ställas ut vid hissen och kl 10 måste vi lämna hytten. Då satt redan mor och jag sedan en timme tillbaka i varsin snurrfåtölj i fören på plan 7, rustade med kaffe, kikare, kamera och bok.
Längst i norr hade fjällen varit låga och runda, allt eftersom har de blivit högre och vassare.
Den här sista biten, från 8 på morgonen till ankomsten i Bergen på eftermiddagen, är panoramat en blandning av Stockholms ytterskärgård med små skär, en del trädbevuxna öar och bakom dem höööga berg/fjäll, spetsiga närmast vattnet, mer rundade inåt land. Omväxlande och läckert. Plötsligt på en ö – ett hus! Absolut in the middle of nowhere.
Vi angjorde Bergen i rätt tid – så klart! Bagaget rullades in från båten med samma sorts gaffeltruckar som har väntat vid varenda hamn längs hela rutten. Inne i terminalen kom våra väskor nästan först ut på rullbandet. Bussen stod på plats, vi fanns med på rätt lista – Bergen-sightseeing + avsläpp vid Strand hotell. Ordning och reda, in i det sista!
Rundturen var ok, men en lite väl teatralisk guide. Efteråt var det skönt att komma upp på hotellrummet och vila från alla intryck.
Hotell Strand i Bergen ligger precis vid fiskmarknaden. Så det fick bli vårt mål för middagen. Varningsklockorna börjar ringa: Ni är i Norge, där är det dyrt! Och menyerna vid mathaken på marknaden talade samma språk. Till slut lyckades vi hitta fina räkmackor på rågbröd för 130 norska kronor.
Det regnade lite medan vi åt, men när vi ätit klart hade det slutat – så jag föreslog en tur runt viken bort till Bryggen för att titta i butikerna, det brukar mor gilla.
Då kom betalningen för alla soltimmar vi haft de senaste dagarna … regnet vräkte ner! Vi hade bara ett paraply, men det spelade inte så stor roll. Jag blev blöt in på skinnet, trots att jag hade så kallad vattentät jacka! Dessutom råkade jag kliva rakt i en vattenpöl med hela kängan. Dyblöt! Vi räddade oss in i en souvenirbutik där jag tröstade mig med en kylskåpsmagnet från Bergen – med regn på.
Mor bjöd på kaffe på vägen hem. På natten regnade det igen…
Dag 8 Bergen – hem
Hemresardag. Vaknade tidigt. Inte utan att det kändes skönt att snart få komma till vana miljöer igen. Hotellfrukosten var lika god som i Kirkenes – solrosfröna är måttstocken.
MEN – vi missade flygbussen! När vi hade checkat in igår frågade vi ordentligt om avgångstiden och fick veta att bussen skulle gå 9.30 på söndagsförmiddagen. Aha ändrad tid, tänkte vi. Den tid vi läst oss till i pappren var 9.10. Vi borde ha litat på den tryckta informationen, det var just den tiden som var den rätta…
Portieren (en annan än gårdagens) beklagade verkligen, konstaterade att hotellet begått ett misstag och beställde snabbt fram en Bergen-droska. Den kom i rappet och förde oss tryggt och säkert till flygplatsen Flesland. Vi körde till och med om Hurtigrutens flygbuss på vägen!
Hemresan gick utan problem, vi landade på minuten utsatt klockslag på Arlanda, plockade upp bagaget och avslutade vårt äventyr med flygbuss in till stan.
THE END
P.S. Jodå, ersättning för taxiutlägget landade på mitt bankkonto bara några dagar efter att jag mejlat kvittot till hotellet i Bergen. Som sagt, det är ordning på norrmännen!
Text och foto Anna Rask
