Utställningen av Marie-Louise Ekmans konst på Moderna museet är bred och retrospektiv, men konstnärskapet i högsta grad levande, skriver Thomas Olsson.
Vilket konstnärligt uttryck hon än väljer att arbete med finns det någonting i hennes rika bildvärld som gör att man nästan direkt känner igen Marie-Louise Ekmans verk oavsett medium. Det handlar inte bara om de tydliga färgerna eller om de nästan serietidnings- eller tittskåpsartade scenrummen som ofta finns i hennes målningar, i de glansiga tygapplikationerna eller i installationerna där dockskåpsmöbler och andra vardagsföremål ställts samman i små lådor eller direkt på någon målning.
Absurdism och vardagsliv
De lika djupa scenrummen återkommer även när hon sätter upp egna teaterföreställningar eller skapar en scenografi eller ritar kostymer åt till exempel koreografen och dansaren Mats Ek och Cullbergbaletten.
Att Marie-Louise Ekmans har lyckats skapa en så tydligt igenkännbar bildvärld handlar också till stor del om hur konsekvent hon blandar såväl det naivistiskt absurda med sitt uppriktiga skärskådande av alla mänskliga relationer och av vardagslivet oavsett vad hon väljer att göra.
Sin egen modell
Att människor behöver gå på toaletten, att de har ett kön samt att de har en mängd olika drifter, såväl sexuella som andra, är ingenting som hemlighålls utan tvärtom lyfts fram i all sin kroppslighet hos Marie-Louise Ekman. Dessutom har hon som konstnär hela tiden använt sig själv som modell och sina egna erfarenheter av att vara kvinna och konstnär i en mansdominerad värld och i en lika mansdominerad konsthistoria.
Marie-Louise Ekman
(f.-44) Verksam som konstnär i 50 år, varit både professor och rektor för Kungliga Konsthögskolan Mejan i Stockholm samt chef för Dramatiska teatern.
Hon var gift med Gösta Ekman från 1989 fram till hans död tidigare i år.
Utställningen på Moderna museet, Stockholm pågår 17 juni – 17 september 2017.
Dessutom är hon aktuell på Dramaten med sin pjäs ”Försökskaninerna” .
Halsbrytande – bokstavligen
Den detaljrika målningen Väntsal från 1971 är inget undantag. Här finns hennes omisskännliga tilltal och flera av de detaljer och motiv som ofta återkommer. Som de vajande söderhavspalmerna på baddräkten som den gigantiska kvinnokroppen bär, men även de utdragna kroppsdelarna och de bokstavligen halsbrytande perspektiv- och skalförskjutningarna. Där finns även en naken kvinnotorso på en piedestal, ballonger, fåglar tillsamman med en mängd olika gestalter.
Exakt hur komplex men samtidigt sammanhållen Marie-Louise Ekmans konst är kommer också att framgå av Moderna museets stora sommarutställning med henne.
Bredd i utställningen
När jag ringer upp utställningens curator Jo Widoff på Moderna museet beskriver hon den som en bred retrospektiv som sträcker sig från Marie-Louise Ekmans debututställning tillsammans med dåvarande maken Carl Johan De Geer på Galleri Karlsson 1967 fram till en stor svit med nya målningar. I utställningen kommer bland annat filmen Barnförbjudet från 1979 men även tv-serien Målarskolan som visades på Sveriges television 1990 att visas.
I högsta grad levande
Av de ungefär 350 verk som nu visas är faktiskt hela 70 av målningarna från de allra senaste åren och alltså gjorda efter att hon slutat sitt senaste chefsuppdrag, som chef för Dramaten. Att det inte handlar om något avslutat konstnärskap, utan ett i högsta grad levande, framgår också av den finstämda SVT-dokumentären Marie-Louise Ekmans utflykter där filmaren Anneli Kustfält under två års tid följt hennes allt annat än odisciplinerade arbete.
Men precis som i konsten är hennes vardags- och familjeliv ständigt närvarande.
Text Thomas Olsson
