På sommaren flyttar Ida och hennes man Jan in i den gamla fiskarlängan med utsikt över Skälderviken. De har lagt ner mycket jobb på att göra den till sitt andra hem. Interiören är som en svensk sommarvisa.
Drömmen var att hitta ett hus som låg nära Helsingborg och hemmet i Ramlösabrunnsparken. Ett långtsiktigt projekt utgjorde inget problem; Ida och Jan gillar utmaningar med att bygga, renovera och restaurera. Ett manuellt handlag går hand i hand med sinne för estetik.
Ida letade till och från under flera år efter något att sätta klorna i. Plötsligt en dag dök torpet upp via nätet.
– Jan var kanske mindre begeistrad än jag, men idag är vi båda glada över att det blev som det blev, säger hon.
Stor inbjudande tomt
De två korsvirkeslängorna ligger i utkanten av en skånsk by, i en bukt av vackra Skälderviken. Tomten, stor och inbjudande, har en åldrig, hög lind som centralpunkt.
– Vi valde tomten mycket för lindens skull, och utsikten, säger Ida.
Idag, ett antal år efter köpet, är huset restaurerat och renoverat efter konstens alla regler.
Avskilt
Tidigare fanns full insyn till huset. Idag är ett falurött träplank avskiljare mot grannhuset. En intim innergårdskänsla har skapats; och mot planket spirar kaprifol och buxbom, liksom en tät ligusterhäck.
Ida har inrett, färgsatt och arrangerat utifrån egna idéer, och ett stort intresse kring möbler, klassiska bruksföremål och ting, som stämmer med gedigen gammalsvensk tradition.
När vi köpte huset var den senaste ägaren fiskare. Därför brukar vi säga att det här är en fiskarlänga
Bad i viken
Hon har letat och fyndat, minnessaker och ärvt samsas i all enkelhet. Här finns ingen tingens tyranni; allt har en funktion eller ett personligt prydnadsvärde. Interiörerna, färgerna och materialen är i samklang med ett slags svenskt 1700-talsuttryck av det bruksnödvändiga och lågmält vackra.
Ida har starka barndomsminnen med trakten. Som liten flicka bodde hon om somrarna hos sin moster i närheten och minns härliga sommarlov med bad nere i viken.
– Mammas släkt kommer från Kvidinge, morbror och moster var jordbrukare. De hade en gammal Morris. I den stuvade de in alla sina syskonbarn och så for vi iväg och badade i Ängelholm.
Idag får Idas och Jans barnbarn uppleva samma sommarkänsla.
Sent 1700-tal
Den gamla fiskarlängan är från slutet av 1700-talet. Den kan från början ha varit en arbetarbostad till Wegeholms slott, byggt 1663-84.
– När vi köpte huset var den senaste ägaren fiskare. Därför brukar vi säga att det här är en fiskarlänga. Förr i tiden gick fiskebåtar ända upp i Vegeån, helt nära vårt hus.
Spår av korsvirke
Längorna i vinkel mäter cirka 70 kvadratmeter. Till det kommer ett vedbodsutrymme, allt på torpargrund. När Ida och Jan renoverade och bytte ut en dålig träpanel fann de spår av korsvirke. Taket är lagt med eternitplattor och undertill ligger ett spåntak.
När panelen byttes såg vi också att huset en gång varit grönmålat. Vi gick runt i byn för att se hur de gamla husen var färgsatta. På så vis fick vi reda på byns färgtraditioner.
De har gjort minst sagt grundliga efterforskningar. Huset fick förbli rött; den nya panelen ströks med Falu rödfärg. Fönsterkarmarnas kärnvirke var intakt. De restaurerades och målades i vitt och blekgrönt enligt tidigare färgsättning med linoljefärg.
Vitmålad kalkputs
– Samtidigt tog vi upp två nya fönster för att få in mer ljus; ett i stora sovrummet och ett i köket. De nya fönstren är tillverkade av en snickare i grannbyn, i samma mått och modell som de gamla.
Golvet i röda längan var i dåligt skick, i stället lades ett nytt furugolv in och behandlades med såpa. I hallen, vardagsrummet och sovrummen har samtliga tapetlager avlägsnats. Sedan putsades innerväggarna med kalkputs och målades vita med kalkfärg.
Takbjälkarna som var dolda togs fram i hall, vardagsrum och det stora sovrummet.
– Det var ett stort jobb. Sedan målade vi takbrädor och bjälkar två gånger med matt vit linoljefärg.
Ritade egen dörr
Ytterdörren hade satts in på 1960-talet. Ida och Jan tyckte inte att den stämde med huset.
Så de for runt i Kullabygden och fotograferade dörrar på äldre hus. Sedan ritade de en dörr, som de tyckte passade till huset. Den tillverkades av en snickare i grannbyn och målades med linoljefärg i så kallat Köpenhamnsgrönt. Gamla vred och lås hittades i en byggnadsvårdsbutik.
Alla dörrar invändigt är bevarade. De har skrapats rena från tidigare färglager och strukits i en halvblank ljusgrå linoljefärg. Dörrkarmar och golvlister har målats i samma färg.
Fick spisen gratis
Det gamla köket är nytt i en blandning av fyndade vitvaror och nyinköp. Spisen är nästan ny, den hittade Ida på en gata i Helsingborg, på väg att slängas. Hon frågade efter ett pris, men fick inte betala.
– Jag gav flyttgrabbarna ett par hundringar till kommande kafferaster.
Det mesta har de renoverat på egen hand. Barnen med respektive sambor har hjälpt till.
Jag tycker om växter som kan klänga på planket och bilda ett grönt rum.
Trädgården Idas stora intresse
Trädgården har också ägnats mycket tid, den är Idas stora intresse.
– Jag tycker om växter som kan klänga på planket och bilda ett grönt rum.
Taggfria björnbär klänger här, hallon, en honungsros, klätterhortensia och pipranka. Vindruvor, buxbom, honungsros och lavendel är planterade på husets framsida, liksom äppelträd och en magnolia.
I trädgårdssängar växer sallad, dill, potatis. Ida drar också upp kryddväxter som fransk dragon, citronmeliss, timjan, oregano, gräslök och mynta – matlagning är en passion.
– Jordgubbar och smultron planterade vi tidigt, med tanke på barnbarnen.
Skapar man ett riktigt sommarparadis får man förstås räkna med en hel del besök…
Text Lage Stone
Foto Hans Rooth
