Håret må ha blivit silvrigt, men Richard Gere har fortfarande en magisk aura kring sig. Han är också hängiven buddhist och människorättskämpe, och tycker att Trump är det värsta som hänt USA. Senioren fick en exklusiv intervju med stjärnan i samband med lanseringen av hans nya film.
Vi minns honom från filmer som En officer och gentleman, Pretty woman och American Gigolo. Hunken från Hollywood med en blick som knappast någon kunde vara likgiltig inför.
I år fyller han 68, och håret har blivit i det närmaste vitt. Men stjärnglansstatusen har han kvar, Richard Gere, det märktes inte minst när han besökte Berlins filmfestival för att prata om sin nya film, The Dinner, som har premiär i USA i maj. Pressuppbådet var stort och kamerorna smattrade frenetiskt så fort han visade sig.
Engagerad i Tibet
Men trots att han har en stjärnstatus som är få förunnat, trivs han kanske allra bäst i rollen som goodwillambassadör för Tibet. Sedan många år tillbaka är han hängiven buddhist, med ett nära samarbete med Dalai Lama. Genom sin stiftelse The Gere Foundation, stöder han många humanitära engagemang runt om i världen.
Innan han kom till filmfestivalen passade han därför på att träffa förbundskansler Angela Merkel för att prata om situationen i Tibet och mänskliga rättigheter för ursprungsbefolkningar världen över. Det är sådant hans hjärta brinner lite extra för.
Skräder inte orden
Han hälsar med ett stort leende, sitt karaktäristiska plirande med ögonen och ett öppet och vänligt ”Hello!” Han ser chic ut i sin svarta kostym och lila, uppknäppta skjorta. Det ligger ett lugn över honom, han känns trygg i sig själv. Under presskonferensen ser han till att sticka in några ord om president Donald Trump. När det kommer till honom skräder han inte orden.
Det absolut värsta Trump gjort är att han kopplat samman två ord: flykting och terrorist. Det är väldigt sorgligt Richard Gere
– Trump kom direkt från reality-tv, det finns ingen sanning kring honom eller det han säger. Från start har han riktat in sig på människors rädsla, och det vet vi alla att rädsla kan få dig att göra hemska saker. Det absolut värsta Trump gjort är att han kopplat samman två ord: flykting och terrorist. Det är väldigt sorgligt eftersom en ”flykting” är någon vi tidigare kände sympati för, någon vi ville hjälpa och ta hand om, ge skydd. Nu är vi rädda, och det är Trumps största brott.
Avgörande middag
Det han egentligen är här för att prata om är filmen The Dinner, baserad på den holländske författaren Herman Koch’s bästsäljare med samma namn. Richard Gere spelar Stan, en kongressledamot från New York som kampanjar för att bli guvernör, och vars skoningslösa politiska instinkter står i kontrast till en underliggande kärlek och empati för hans neurotiska och psykiskt sjuke bror Paul (Steeve Coogan). I filmen äter de middag tillsammans med sina respektive fruar och diskuterar ett brott deras barn varit inblandade i. Detta väcker upp mörka minnen från deras eget förflutna, och ett sedan länge spänt förhållande mellan dem blottläggs.
Richard Gere
Född: 31 augusti 1949 i Philadelphia, som andra barnet av fem. Modern Doris Ann var hemmafru, fadern Homer George sålde försäkringar.
Familj: sonen Homer (född 2000). Flickvännen Alejandra Silva. Två äktenskap bakom sig, med modellen Cindy Crawford 1991-95, och med skådespelerskan Carol Lowell 2002-13.
Filmer i urval: American Gigolo (1980, den gav honom stjärnstatus), En officer och gentleman (1982), Pretty Woman (1990) Runaway Bride (1999) Hachiko (2009).
Bakgrund: Var som liten med i scouterna. Duktig på musik i skolan, spelade flera instrument. Är en duktig pianist än idag. Var även en talangfull gymnast, vilket gav honom ett stipendium till college. Han läste filosofi i två år vid University of Massachusetts, hoppade sedan av studierna till förmån för skådespeleriet. En av hans första roller var den som Danny i en musikalversion av Grease.
Tror på: Är en hängiven buddhist sedan unga år. Är nära vän med Dalai Lama och grundade The Gere Foundation 1991.
Kuriosa: Blev 1991 korad till en av världens 50 vackraste människor, och 1999 utsedd till »Sexiest man alive«, båda av tidningen Peoples magazine.
Den brittiska skådespelaren och komikern Steve Coogan briljerar i rollen som den neurotiske brodern. Även han passar på att lägga in en spydighet om Trump under presskonferensen i Berlin: ”Ja, Paul (hans karaktär i filmen) har en mental störning, men jämfört med USAs president är den bara som en lätt huvudvärk.”
Vill berätta bra historier
Richard Gere delar numera sin tid mellan Bedford norr om New York (där även Lasse Hallström bor) och Spanien, eftersom han sedan två år tillbaka har ett förhållande med den spanska publicisten Alejandra Silva, 33 år. Han har två äktenskap bakom sig, ett med fotomodellen Cindy Crawford på 90-talet, ett med skådespelerskan Carol Lowell, som är mamma till hans sjuttonåriga son Homer. När de gifte sig 2002 skedde det i hemmet i största hemlighet, utan gäster.
Richard, din karaktär i The Dinner är inte riktigt den man tror att han är. Trots att han är en slipad politiker visar han sig också ha en stor portion medmänsklighet?
– Ja, det är en av de intressanta twisterna i den här filmen. Till en början tror man att min karaktär är stereotypen av en slipad politiker, men undan för undan upptäcker man att han inte är det, långt därifrån. Han försöker förstå sin bror, visar stor medkänsla för honom och den situation de alla befinner sig i.
Vad var det som gjorde att du ville vara med i den här filmen?
– Jag tyckte om att arbeta med regissören Oren Moverman i vår förra film (Time out of mind), och jag tyckte dessutom att det här var ett intressant och fascinerande drama som man inte ser så ofta. Filmen har flera nivåer, det kretsar dels kring två bröder, dels kring att de måste lösa en situation som uppstått på grund av att deras barn gjort något hemskt.
Jag var väl lite av en drömmare som barn och spenderade mycket tid ensam. Richard Gere
Du verkar dras mer och mer till att arbeta med mindre filmbolag, inte de stora bjässarna längre?
– Jag tror att de bästa filmerna görs av självständiga producenter och regissörer som arbetar med mindre budget. Om jag skulle ramla över ett bra projekt som görs av något av de stora filmbolagen i Hollywood, skulle jag göra det, men branschen har förändrats. Filmerna jag gjorde på 70- och 80-talen var producerade av stora filmbolag, men nu görs den typen av historier som lågbudgetfilmer. Man får nästan böna och be distributörerna att ta sig an de här filmerna. Men det som intresserar mig är att berätta bra historier, jag är glad att jag får göra det.
När blev du intresserad av film, och av skådespeleri som yrke?
– Jag växte upp i en liten stad och hade aldrig någon möjlighet att se särskilt mycket film. Det var först när jag gick på college jag började upptäcka europeiska och asiatiska filmer, och det öppnade upp en helt ny värld för mig. Det var en helt annan estetik än den jag var van vid från Hollywood-filmer, och det var också då jag började bli intresserad av skådespeleri, och ville komma in i den världen.
Som tonåring var du talangfull i såväl gymnastik som i musik. Hade du en särskild böjelse för det artistiska och konstnärliga?
– Jag var väl lite av en drömmare som barn och spenderade mycket tid ensam, hellre än att hänga med kompisarna. Jag tror att mina föräldrar, som var väldigt omtänksamma, ofta oroade sig och undrade vad det var för fel på mig. Jag tror faktiskt inte att de förstod sig på mig.
– Någonstans längs vägen blev jag ganska introvert och tillbakadragen. Jag var inte riktigt glad, och det påverkade mig mycket. Det var därför jag inte kunde uppskatta framgången jag hade som ung skådespelare, med de första filmerna och allt som följde med dem. Det var först när jag började studera buddhismen jag lyckades hantera min rädsla och ångest, som var det som blockerade mig.
Du har tidigare pratat om att kändisskapet var svårt för dig att hantera i början. Hur ser du på det idag?
– Genom åren har jag lärt mig att hantera min ilska och frustration, och att kunna dela glädje med andra. Nu försöker jag alltid att anstränga mig för att sprida positiv energi till dem jag har omkring mig, och dem jag möter. Jag kan också uppskatta framgång mer nu, mitt liv är helt enkelt mycket mindre komplicerat nu än det var i början av min karriär. Då tyckte jag att allting var så svårt.
Var upptäckten av buddhismen en vändpunkt i ditt liv?
– Det har hänt många fantastiska saker i mitt liv, men ingenting har påverkat mig så mycket som buddhismen. Den gav mig en djupare förståelse, lärde mig att dela med mig, och våga hänge mig. Med allt tumult vi ser i världen idag, är det än viktigare att vi satsar vår energi på att förändra saker till det bättre.
– En av de största sakerna buddhismen lärt mig är tålamod. Jag var väldigt, väldigt otålig under många år och det leder till mycket frustration. När du lär dig att ha tålamod blir det mycket lättare att hantera olika situationer på ett positivt sätt.
När du lär dig att ha tålamod blir det mycket lättare att hantera olika situationer på ett positivt sätt. Richard Gere
Du har ofta pratat om din son Homer, och hur det inspirerat dig att få följa honom på hans livsväg?
– Min son är det absolut viktigaste i mitt liv. Jag har ett väldigt bra jobb som uppfyller mig och tillåter mig att vara kreativ. Det är fantastiskt, men det är inte det jag lever för. Att vara med Homer har fått mig att se allt vackert som barn tillför den här världen, och jag försöker att bära den visdomen med mig.
En ödmjuk superstjärna
Oavsett om det är buddhismen eller något annat, Richard Gere är väldigt ödmjuk för att vara en superstjärna. Där andra ägnar all sin tid och energi åt att marknadsföra sig själva, försöker han istället tona ner fokuseringen på honom som person.
– Vi får aldrig glömma att vi alla är människor som bor på den här planeten tillsammans och att vi måste ta hand om och älska varandra, säger Gere.
Text: Richard Aldhous
Översättning och bearbetning: Ulrika Palmcrantz
