Vad är demens? Hur känner man igen demens, Vad beror den på? Vad kan man göra, var finns det hjälp, hur kan man förstå, bemöta och hjälpa en demenssjuk person?
SPF Seniorerna Faluns ”väntjänstare” ägnar sig särskilt åt våra äldre medlemmar och har känt ett behov av att lära sig mer om och diskutera demenssjukdomar. Gruppen inbjöd därför Eva Gyllner från Falu lasaretts Minnesmottagning, Landstingets specialiserade grupp för demenssjukdomar. Eva är sjuksköterskan i gruppen.
Den största demensgruppen är Alzheimers sjukdom, näst störst är vaskulär demens orsakad av störning i hjärnans blodkärl, t ex arterioskleros. Omkring 20 000 per år insjuknar i demens i Sverige.
Gemensamt för demensgruppen är en tilltagande förstöring av hjärnans nervceller. I Alzheimers sjukdom märks detta när minnet, särskilt närminnet försämras. Man glömmer saker, händelser, episoder, får svårt att orientera sig, svårt att utföra saker rätt. Man kan bli orolig och humöret förändras. Man kan till en början själv märka förändringen men inser den senare inte själv. Anhöriga och omgivningen däremot märker den.
Vad finns det för hjälp att få? Om förändringen funnits ett halvår bör man i första hand söka vårdcentralen. Där gör man en bedömning och utredning av allmänna hälsotillståndet och sedan med inriktning på demens. Till vidare hjälp finns sedan Minnesmottagningens grupp för mer specialiserad diagnostik, planering och behandling. Där finns läkare, sjuksköterska, psykolog, kurator, fysioterapeut.
Alzheimers demens är en långsamt fortskridande förstöring av hjärnans minnesceller. Det finns ännu inga möjligheter att hejda processen, men man kan med ”bromsmediciner” lindra symtomen något. Livet kan mycket underlättas med stöd i vardag och boende, sysselsättning och träning i vardagssituationer. Till hjälp är alltid att leva sunt med bra kost, rörelse, motion.
Eva diskuterade särskilt hur viktigt det är att man på rätt sätt förstår och med respekt bemöter den demenssjuke, är inkännande i hans eller hennes verklighet. Den sjuke behöver gott om tid. Man skall inte i onödan argumentera, korrigera, avslöja men ändå försöka ställa till rätta när det behövs.
Det är viktigt att de anhöriga och omgivningen inte blir skrämda och rädda och drar sig undan när någon blivit demenssjuk. Man skaffar sig kunskap och information och kan då bemöta fördomar och missförstånd.
Vi som var närvarande fick en trevlig och sakkunnig information och diskussion med Eva Gyllner.
Text Gustaf Lagerby, foto Maria Bjerneby Häll
