Jag tänkte att det finns en poäng att jag, som kvinna och äldre, också vågar ställa mig på scen och skämta, säger Christina Winner.
Christina Winner kallar sig Sveriges äldsta kvinnliga stå upp-artist. 77 år gammal står hon på scen och skojar om allt. Ingenting är så allvarligt att man inte kan skämta om det, särskilt inte ålder.
– Humor är ofta allvar som slår kullerbyttor. Jag har väl egentligen i hela mitt liv försökt fokusera på det som är bra, eftersom det man fokuserar på har en tendens att växa, säger Christina.
Vågar
Lite över 70 bestämde hon sig för att ge stå-upp-komedin en chans.
– Jag tyckte mest att det var gubbar och killar som höll på med det, och tänkte att det kanske finns en poäng att jag, som kvinna och äldre, också vågar ställa mig på scen och skämta.
Med Babben
Nu uppträder hon på pubar och andra ställen runt om i landet, även hos många SPF-föreningar. Hamburger Börs i Stockholm har hon också uppträtt på, tillsammans med bland andra Babben Larsson i en föreställning som hette Bara brudar.
– Då var jag allt ganska nervös, det var ju stor publik. Men Babben var stöttande, och hon är ju så rolig också.
Man slutar inte vara nyfiken för att man blir gammal, man blir gammal för att man slutar vara nyfiken.
Ihopklumpade
Det här med ålder och hur vi ser på den är ett återkommande ämne i Christinas framträdanden. Ett viktigt ämne tycker hon, eftersom ålderism tyvärr är alltför vanligt förekommande i vårt land.
– Man klumpar ihop alla äldre, och tar inte till vara på den kompetens som finns hos oss. När slutar egentligen erfarenhet att vara en tillgång? Ålder är subjektivt, man kan se på sin ålder på olika sätt. När man är 30 tycker man att 50 är gammalt, nu när jag är 77 tycker jag inte 80 är särskilt gammalt. Man slutar inte vara nyfiken för att man blir gammal, man blir gammal för att man slutar vara nyfiken.
Förluster
Nyligen skrev Christina också en bok, med lite tillbakablickar på sitt liv, tankar, reflektioner och kåserier. … i huvet på en 40-talist heter den, och hon beskriver den som en ”mental berg- och dalbana”. Svårigheter hon varit med om, som en våldtäkt och att ha förlorat sin son när han bara var 25, varvas med tankar kring livet, och minnen från uppväxttiden.
– Det är i alla fall en sak som de flesta som blir äldre har gemensamt, att man varit med om förluster i sitt liv. Det är svårt, jag brukar berätta om att jag gjort ett särskilt rum för min son i mitt hjärta, för att kunna gå vidare med livet. På något sätt har man alltid ett val, man kan välja själv om man ska leva vidare eller bli en bitterfitta eller butterballe, förlåt uttrycket, men jag brukar säga så.
Och själv har hon gjort sitt val, för länge sedan.
– Det gäller att försöka se det komiska i tillvaron. Det är det som hjälpt mig genom livet.
