De tre musorna.
På förmiddagen var vi framme i Riga och fortsatte vår 30 mil långa resa mot Vilnius i buss. Vädret denna dag innehöll både regn och sol. Under färden genom Lettland berättade Yulia om landet. Landet har 2 miljoner invånare och den största gruppen är letter sedan kommer ryssar, vitryssar, ukrainare, polacker och litauer. Innan vi var framme i Vilnius så var vi och tittade på Korskullen som idag har mer än 20.000 kors. Ett kloster för munkar finns och det skall byggas ett för nunnor.
På vägen mot Vilnius såg vi både storkar, storkbon och en del hästskjutsar. När vi kom fram till Vilnius på kvällen så var det dags att boka in på hotellet. Ett gammalt fint hotell i gamla stan. Rummen var väldigt olika men mycket trevliga. Så var det dags för middag med landets nationalrätt. Trötta efter resan så gick de flesta till sängs.
Nästa dag var det dags för en rundtur i staden. Vi hade en svensktalande guide som var mycket duktig. Hon berättade Vilnius historia. Nationaldagen är den 16 februari och Litauen är Baltikums största till ytan men det fattigaste landet. Idag är landet en republik med en kvinnlig president. Landet är också medlem i EU, Nato och FN. Medellivslängden i landet är 67 år för män och 76 för kvinnor medelinkomsten är ca 6.000 kronor /mån i svenska pengar.
Nativiteten är låg varför politikerna idag har ett program som hjälper unga att bilda familjer och skaffa barn. Idag får ett föräldrapar mamma/pappa 100 % i lön i 1 år och 80 % år 2. Nu kommer det inte alltid att vara så men just nu gäller dessa regler. Likaså när det gäller bostad får familj med barn lån med 40 års amortering varav 10 år räntefritt. Här finns det inte hyresrätt på samma sätt som hos oss utan här säljs och köps lägenheter. Pensionärer har det svårast och familjerna hjälper varandra. Bristen på läkare är stor 70-80% är statlig sjukvård resten privat.
Vilnius är delad av en flod som heter Neris. På den ena sidan är det mycket nybyggt och på den andra finns det mycket kvar av gamla Vilnius. Eftersom floden delar staden så finns texten ”jag älskar dig” på ena sidan flodbanken och på den andra ”det gör jag också”. De stora industrierna i landet är textil och möbler. Dessutom så är de ett stort jordbruksland. När vi åkte runt i staden var det mycket som redan var renoverat (cirka 85 %) och då används privata pengar och donationer. Det finns många kyrkor i Vilnius ungefär 50 st och de är i barock-stil S:t Peter- och Pauluskyrkan är de som är störst och vackrast. På 1400-talets 1:a hälft var det ca 100 kyrkor.
På eftermiddag var vi till Trakai. Ett slott som ligger på en ö i Galves sjö. Först fick vi gå över två broar varav den ena var en vindbrygga. Inne på den första borggården var det så att kom fienden in där kunde de stänga in dem och sedan fly själva. Kom fienden så långt så de kom till den inre borggården kunde de tända eld
.jpg)
Delar av slottet i Trakai. Foto Inga-Britt Lövelius
på de trapporna, som var av trä som fanns utanpå slottet, och resten var byggt av sten. De boende kunde då fly mycket listigt tycker jag. Slottet byggdes upp på frivillig väg efter att ha stått som ruin under många år.Vi besåg även husen som karaiter bor i. De var mycket färggranna och alla hade de tre fönster mot gatan, men det betydde inte något speciellt. Det är fortfarande bara karaiter eller deras släktingar som bor i husen. De har också ett eget bönehus inte någon kyrka. Karaiter är ett folkslag som ursprungligen kom från Turkiet men flyttat till Litauen via södra Ryssland.
Torsdagen var en ledig dag där var och en fick göra vad de ville. Många gick till KGB-museet. Det är en sorglig era i Litauens historia. Det var många som fick sina liv avslutade i detta fängelse. I huset källare fanns det celler där fångarna både torterades och avrättades. Många var i 20-års åldern och tillhörde skogsbröderna vilket var namnet på de styrkor som stred mot de som hade ockuperat landet. En del var till universiteten och tittade på deras innegårdar. Sedan var det intressant att bara ströva omkring inte minst i gamla stan. Där kunde man upptäcka rester av muren som en gång hade funnits och på de byggnader som hade renoverats fanns det ofta en bit kvar så man kunde se hur materialet såg ut en
gång i tiden. Ett annat museum som var välbesökt var bärnstensmuseet. Där fanns många fantastiska smycken och andra föremål. Jag tror att många hade en fantastisk dag.
Fredagen var vikt för att vi skulle besöka Europaparken. Även här hade vi den svensktalande guiden som berättade om de olika konstverken som finns i parken. En gång trodde vetenskapen att detta var Europas mitt, men mittpunkten för Europa ligger ungefär 1 mil härifrån. Eftermiddagen var fri att ströva omkring i Vilnius.Vi bodde i gamla stan och det var inte mycket biltrafik på gatan, men många som var
Nedan: Guidning i gamla stan. Foto Inga-Britt Lövelius
ute och promenerande och mycket var det att titta på. Varje dag plockade olika försäljare upp sina varor i sina stånd ute på gatan. Något som jag tror att många uppskattade var att man kunde sitta ute och ta en kopp kaffe, en öl, ett glas vin eller äta mat. Det var mycket trevligt.
Lördagen var det hemresedag och vi åkte direkt efter frukosten. När vi skulle ha lunch så blev vi överraskade. Det kom ett helt gäng med motorcyklar. De hade polisbil före och så stannade de trafiken på korsande gator. Dessa motorcyklar träffade vi på lite varstans till slut så tror jag att det var ett tusental motorcyklar. En liten undran spred sig naturligtvis varför. Men 23 augusti 1989 höll 2 miljoner människor varandra hand i hand i en obruten kedja genom alla de tre baltiska länderna i en fredlig protest. Så troligtvis var det detta som ungdomarna ville upprätthålla på sitt sätt. Vi kom fram till Riga där var det också festligheter. Vissa gator var avstängda vilket medförde visst besvär för vår chaufför. Vi kom i alla fall fram till färjan och natten över till Stockholm var lugn och skön, så var det bara sista biten kvar med buss till Köping
Vi har upplevt ett nytt spännande land och en huvudstad som är årets kulturhuvudstad.
Ett stort tack till våra reseledare Gunnel Liwing och Yulia Khmelevskaya. Vi ska inte glömma vår chaufför Mats Eriksson för hans fantastiska rattande bland alla smala gränder, vägarbeten och avstängda gator ett stort tack.
Insänt av Inga-Britt Lövelius
