Mer jämställdhet och bättre arbetsvillkor avgör kvaliteten i äldreomsorgen. Arbetsmarknadens parter kan räkna med ökat politiskt tryck från äldreminister Åsa Regnér (S).
Mellan fräna LSS-debatter om stöd till funktionshindrade och presskonferenser om en ny jämställdhetsmyndighet finns trots allt tid i äldreminister Åsa Regnérs minutplanerade agenda för en 45 minuters intervju med Senioren.
Hjärteämne
Hon kommer hastande till en stillsam hörna av Socialdepartementets stora ljusgård, försenad efter en lunch på tyska, ett av de fem språk som Åsa Regnér behärskar, med bland annat den tyske ambassadören. Temat var jämställdhet, ett hjärteämne för Åsa Regnér.
– Ursäkta, det är verkligen hemskt oartigt att låta folk vänta, säger hon med ett klingande skratt.
Hon slår sig ner i en av fåtöljerna, tar av sig en beige poncho som hon kallar ”djuret” och trycker ner den lite oömt i sin väska.
Halvvägs
Halva mandatperioden har gått. Halva återstår. Vad har egentligen regeringen fått uträttat på äldreomsorgens område? Och vad vill Åsa Regnér med framtiden?
Efter att först ha pekat på saker som hon tycker regeringen har gjort bra, medger hon att det också finns två hemläxor att göra: Man måste nu på allvar ”adressera” allmänhetens sviktande förtroende för att vården och omsorgen ska räcka till alla.
Äldre kvinnor
Det andra är jämställdheten. Två dagsfärska bilder: EU-siffror visar att allt fler äldre svenska kvinnor hamnar under fattigdomsstrecket. Och på ett seminarium nyligen med bostadsmarknadens aktörer kom Åsa Regnér att skakas om rejält av bilden som växte fram: Även om många gillar regeringens nya investeringsstöd till bostäder blir det svårt eller omöjligt för mycket stora grupper av äldre kvinnor att efterfråga dem – pensionen matchar inte dagens hyror, inte heller med ett maximalt bostadstillägg.
Täcker inte hyran
– Man kan ha jobbat ett helt liv för att sedan mötas av att pensionen inte räcker att betala hyran ens på det äldreboende där man skulle vilja bo. Så ska det bara inte behöva vara i Sverige, säger Åsa Regnér med hetta.
Men pensioner och bostadstillägg är inte hennes bord utan socialförsäkringsminister Annika Strandhälls.
– Det här är något vi måste samarbeta mera om, svarar Åsa Regnér.
Arbetsvillkoren i äldreomsorgen är sämre än på många andra områden, och så kan det inte fortgå.
Största hotet
I en regering vars mest odlade varumärke är dess feministiska anspråk blir jämställdhetsportföljen ett viktigt instrument för äldreomsorgspolitiken. För ojämställdheten utgör det kanske största hotet mot äldreomsorgen, enligt Åsa Regnér.
– Låga löner och slitsamma arbetsvillkor gör att många lämnar, och nyrekryteringen går på tok för långsamt.
Dessutom pågår en sjuksköterskeflykt med tusentals stängda vårdplatser över hela landet som brutal följd.
Stannar inte
Åsa Regnér antyder att arbetsmarknadens parter kan få räkna med att höra av henne.
– Det är mitt ansvar som jämställdhetsminister att agera. Äldreomsorgens arbetsinsatser domineras av kvinnor, men villkoren är sådana att folk inte stannar kvar. Det håller inte.
Halvtid för regeringen
- Enskilt viktigaste beslutet, enligt äldreminister Åsa Regnér:
- Tre miljarder 2015 och 2016 till ökad bemanning och höjd kvalitet i äldreomsorgen. Ytterligare fyra miljarder 2017 och 2018. »En viktig satsning i regeringens hela jämställdhetspolitik.«
- Ett investeringsstöd för äldrebostäder infördes 15 november – till projekt som påbörjats 1 januari 2016. »Nej, något nationellt mål om antal bostäder i särskilt boende har vi inte satt upp.« 150 miljoner 2016 och successiv ökning till 400 miljoner 2018.
- Regeringen skrev 15 april 2016 in i socialtjänstförordningen att personal måste finnas på landets särskilda boenden »så att alla människor ska känna sig trygga såväl på dagen som på natten«, som Åsa Regnér formulerade det. Personal ska enligt förordningen oavsett tid på dygnet »utan dröjsmål uppmärksamma om en boende behöver stöd och hjälp«.
- Kunskapssatsning för 200 miljoner till äldre- och funktionshindersomsorgen. Regeringens instruktion till kommunerna: Kompetensutveckla baspersonalen!
Åsa Regnér
GÖR: Barn-, äldre- och jämställdhetsminister (S).
ÅLDER: 52 år.
FAMILJ: Två barn.
FÖDD: I Malmberget, uppvuxen i Linköping.
FRITIDSINTRESSE: Springer mycket.
UR CVN: Generalsekreterare för RFSU 2007-12. Landschef i Bolivia för kvinnoorganisationen UN Women. Planeringschef 2004-06 på justitiedepartementet för dåvarande jämställdhetsministern. Magisterexamen i demokratiutveckling.
Tryggheten lidande
Bristen på kontinuitet slår mot de äldre. Tryggheten och kvaliteten blir lidande. Revan i välfärden lagas av anhöriga, ofta kvinnor, och ofta till priset av att inte kunna delta i arbetslivet.
– Därför hänger ansvaret för jämställdhet och äldreomsorg ihop. Dessutom är de flesta som tar emot äldreomsorg också kvinnor.
Men vad kan du som politiker göra åt orättvisor på arbetsmarknaden, det är ju parternas revir enligt svensk sed?
– Vi behöver ha en samling runt det här från olika håll. Staten ska inte lägga sig i lönesättning men det finns absolut flera saker vi kan göra från politiken. Arbetsvillkoren i äldreomsorgen är sämre än på många andra områden, och så kan det inte fortgå.
Stolt
Trots utmaningarna, eller just på grund av dem, är det roligt att vara äldreminister, säger Åsa Regnér.
– Jag känner mig privilegierad och stolt över att få representera frågor som rör människors vardagsliv så på djupet. Äldreomsorg engagerar så väldigt många.
Hon är själv är inget undantag.
– Jag ser dagligen vilken engagerad omsorg en mig mycket närstående får, men också vilka krav en demenssjukdom ställer på omvärlden.
En sorg
Åsa Regnér berättar om det paradoxala i att ägna en lång tid åt att sörja en person hon alltid känt men som fysiskt finns kvar i livet, men vars gamla jag gått förlorat till sjukdomen.
– Det har tagit lång tid och varit… det är svårt att beskriva… kanske inte i första hand tungt, men känslomässigt. Nu har vår relation mer gått över till att lära känna den person som faktiskt finns.
Hon vill inte säga vem det är.
– Nej, eftersom jag inte kan fråga så känns det inte rätt. Det handlar om respekt gentemot en person som till följd av sjukdomen själv inte kan ta ställning.
Att förstatliga äldreomsorgen ligger nog inte på bordet. Men olikheterna är djupt otillfredsställande
Tilltron avgörande
Tillbaka till förtroendet för välfärden, en av hemläxorna. Viljan att betala skatt är beroende av tilltron till att vården och omsorgen finns att få den dag man behöver. Faller tilltron faller den svenska modellen.
Just förtroendebristen är det som tynger henne mest i jobbet som äldreminister. Inte för att hon är bekymrad för egen del. När SVT i höstas höll en fullsatt studiodebatt i samband med serien om Sveriges bästa hemtjänst ställde programledaren frågan: ”Hur många här inne är oroliga för att inte få den hjälp ni behöver när ni blir äldre?”
Åsa Regnér var en av få som inte räckte upp handen.
Hur tänkte du?
– Dels är jag inte så orolig av mig. Men sen vet jag att mellan 85 och 90 procent av de som faktiskt får äldreomsorg uppger att de är nöjda med den. Jag tror oftast på fakta och siffror.
Men det gäller ju också att komma åt den omsorg som finns att få, att vinna biståndsbedömarens öra.
Måste investera
Och ransoneringen av välfärden blir allt råare: Regering efter regering, oavsett färg, har inte kunnat stoppa kommunerna från att lägga ner platser i särskilt boende i tusental, år efter år.
– Jag tror på politikens möjligheter, och det investeringsstöd som vi nu har erbjudit kommunerna är mer flexibelt och det är större. Men visst, sen är det kommunerna som måste investera. Annars går det inte.
Stora skillnader
Kommunernas långtgående självständighet över äldreomsorgens omfattning och innehåll kan inte råda bot på en lång rad ofta mycket stora kvalitetsskillnader. Två färska exempel ur högen:
I Emmaboda har nio procent av 75-plussarna tio eller fler läkemedel, i Åmål är de 45 procent.
Fallskador som drabbar 80-plussare är 30 per 1 000 invånare i Ödeshög men 86 i Malå.
Var går din smärtgräns för hur mycket ojämlikhet du tolererar?
– Att förstatliga äldreomsorgen ligger nog inte på bordet. Men olikheterna är djupt otillfredsställande, svarar Åsa Regnér.
Men vad tänker du göra?
– Vi som regering har ett ansvar gentemot invånarna när det gäller mänskliga rättigheter, och det är kommunerna som ska förverkliga dem. Då måste vi ha ett fungerande samarbete.
Saknar du effektiva påtryckningsmedel?
– Kanske. Vi arbetar nu med direktiven till en ny Socialtjänstlag. Den hoppas jag kommer att göra verklig skillnad. I mars får vi också Susanne Rolfner Suvantos utredning om en nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen. Förslagen i den hoppas jag ska leda framåt på flera områden.
