Vanor ger oss trygghet och igenkänning. I jultider ger väl även traditioner oss detta? För egen del tycker jag att mitt behov av att det ska vara ”som det alltid varit” luckras upp med åren. Det går att göra avkall på ett och annat, så att mer tid finns för avkoppling och samvaro. Det är lätt hänt att traditionsbundna krav på mat, pynt och julklappar blir betungande. Och det handlar inte bara om att det tar tid att ordna allt, både före och efter. Det handlar också om hushållskassan.
Är ni flera i familjen som firar tillsammans bör frågan komma upp om vem eller vilka som ska stå för fiolerna. Det kan vara lämpligt att dela någorlunda lika på kostnaderna för mat och dryck. Utgiften blir ju stor även om man minskar på julbordets läckerheter. En del har knytkalas där alla bidrar med en eller flera rätter. I andra familjer kanske mor- eller farföräldrar ställer upp och betalar. Men hur gör man om barnen förväntar sig detta och man egentligen inte har råd?
Det kan vara lämpligt att dela någorlunda lika på kostnaderna för mat och dryck.
En gång ringde en kvinna och berättade om de krav som hennes barn och särkullbarnen ställde på att få dyra presenter till jul och födelsedagar. De verkade vara otacksamma och tycka att de kunde ställa villkoren. Kvinnan hade fullt sjå med att få sin egen ekonomi att gå runt och hade inte råd med något extra till sig själv så hon ville ha mitt stöd för att säga emot. Självklart, tyckte jag. Sådan inställning kan hon inte acceptera utan att själv gå under.
Genom att lägga alla kort på bordet och berätta hur det är, går det då att få förståelse? Jag hoppas det. Generositet måste ändå få vara frivillig. Förutsättningen för en fruktbar dialog är nog att vara ärlig.
Julklappar är verkligen ett område för sig. Även i år menar Handelns Utredningsinstitutet, HUI, att ett rekord ska slås. Vi ska handla för 3,5 procent mer nu i december än vi gjorde för ett år sedan. Heminredning tros bli vinnarbransch.
En stor del av konsumtionen i december består av julklappar. Enligt Nordeas enkät förra året planerades julklappsinköpen gå på drygt 3 400 kronor, i snitt per person i åldern 18-65 år. Det låter rätt mycket. Men det är lätt att dras med. Vi vill ju så väl. Det kanske är de där lite extra, onödiga sakerna som vi ska prioritera ned om det behövs. Utan att nödvändigtvis gå för långt.
Jag känner en familj där alla var i medelåldern och tyckte att det här med julklappar blev lite patetiskt och onödigt. Men den julen de prövade att inte ha julklappsutdelning blev en antiklimax. Så tomt det kändes! De återgick snabbt till ”ordningen”.
Det är ok att vara snäll, att få bli glad av att ge. Jag tänker på Stefan Einhorns kloka ord om äkta snällhet som också kan löna sig. Att generositet föder generositet. Det är också bra att ibland få njuta vanans trivsamma roll. Att ha någon eller några traditioner som vi gillar, speciellt nu till jul. Må din jul bli just den jul du trivs med!
Text: Ylva Yngveson
Ylva Yngveson är Seniorens ekonomiexpert. Hon är privatekonomisk analytiker och har under många år arbetat för Swedbank och Sparbankerna. Nu driver hon egen verksamhet.
