Varje år skadas 70 000 svenskar så allvarligt i fallolyckor att de måste vårdas på sjukhus. En av dem är Birte Holmin, 78 år. Här berättar hon om olyckan som höll på att kosta henne benet, om vården och rehabiliteringen.
Två missade trappsteg och på två sekunder kraschade Birte Holmins höftledsprotes och lårbenet bröts på fyra ställen. Det hände för tre månader sedan och Birte Holmin har själv skrivit om de första dygnen på geriatriken som hon upplevde som förnedrande.
Hur mår du idag?
– Tack efter omständigheterna bra. Sedan två veckor går jag med kryckor och jag får nu delvis stödja på benet. Men jag vill för allt i världen bli så bra att jag kan resa till Nerja i november.
Birte Holmin tror att hon fick världens bästa operatör. Hennes skada var så svår att den kunde ha lett till en amputation av ena benet. Den kraschade höftledsprotesen och de fyra lårbensbrotten resulterade i ett 50 cm långt operationssår. Operationen tog åtta timmar och hon förlorade mycket blod.
Personalbrist
Det var upplevelserna på geriatriken som fick henne att gå i taket. Hon har funderat mycket efteråt varför den fungerar så dåligt.
Personalsituationen är svår, speciellt på sommaren. Brist på vårdpersonal och sammanslagna avdelningar med helt olika inriktning är ett av bekymren. Nyopererade blandade med svårt sjuka strokepatienter till exempel.
Ofta bemannas avdelningen av nyanställd eller vikarierande personal som knappt vet vilka patienterna är men ändå försöker hjälpa efter bästa förmåga. En söndag var det så svår brist att Birtes make fick komma in och hjälpa till för att hennes primära behov skulle kunna tillgodoses.
Organisationsproblem
– Men jag tror att mycket handlar om brist på ledarskap, personal, organisation.
– Utan uttalad respektfull inställning till vården av äldre, utan riktig kunskap om vårdmetoder, utan personal som riktigt förstår sitt jobb, utan möjlighet att organisera arbetet kontinuerligt på grund av så många byten av personal och utan personalcoachning av avdelningsledningen så är det mycket svårt för vårdpersonalen att ge en god vård värd namnet.
Kränkande diskriminering
– Jämfört med andra avdelningar är geriatriken på det här sjukhuset diskriminerad på flera sätt. Äldre undervärderas. Ett exempel: på andra avdelningar får de sjuka välja mellan två-fyra rätter men på geriatriken serveras man den mat som personalen bestämt. ”Ni kommer ändå inte ihåg vad ni har valt”, sa de till oss.
– Man känner sig så kränkt av en sådan behandling, säger Birte.
Sjukgymnast
Efter en och en halv vecka på sjukhuset fick Birte åka hem. Det blev ingen vårdplanering mellan landstinget och kommunen för hennes del. Hennes man Ulf tog på sig vårdansvaret i hemmet.
– Tack vare att han lagar mat, städar och sköter allt behövs ingen hemtjänst. Däremot har jag fått hjälp med rehabilitering av en sjukgymnast och arbetsterapeut som i början kom en gång i veckan och en sjuksköterska som skött om operationssår och tagit blodprover titt som tätt. Familjeläkaren har dessutom ringt minst en gång i veckan och följt upp mitt hälsotillstånd.
Kampanjen ”Balansera mera”
SPF Seniorerna engagerar sig i den nationella kampanj som Socialstyrelsen genomför under denna vecka, 3-9 oktober.
Kampanjen Balansera mera, som bland annat innehåller tips och råd för att förhindra fallolyckor i vardagen, genomförs tillsammans med organisationer, kommuner och landsting.
– Samhällsekonomiskt kostar fallolyckorna ungefär 25 miljarder varje år. Men värst är att det kostar i liv och i mänskligt lidande – fysiskt och psykiskt. Rädslan för att ramla gör att vi begränsar oss. Vi vågar inte gå ut, vi undviker och till och med slutar göra saker som vi tidigare uppskattat och tyckt om, skriver SPF Seniorerna på sin hemsida som också förmedlar länkar till Socialstyrelsens informationsmaterial.
– Den goda nyheten är att många av dessa olyckor går att förhindra. Vi kan minska risken för fall genom att engagera oss själva. Vi kan balansera maten, motionen och medicinerna vilket är temat för Socialstyrelsen kampanj.
Kom inte ut
Lägenheten har inretts med ramper, toalettsitshöjare osv. Tack och lov har Birte hiss ändå upp till lägenheten och i badrummet finns svängrum för en rullstol. Det enda tråkiga var att hon inte kunde ta sig ut på balkongen.
– Det får mig att önska att när man bygger nytt borde den nedersta våningen vara vikt för seniorer. Då kan man ta sig ut direkt på markplanet.
Såg inte
Birte råkade inte ut för en vanlig halkolycka utan tror att hon föll på grund av att hon ser dåligt med sina progressiva glasögon. Något som många äldre kan råka ut för.
Nu väntar hon på en ny röntgen som ska visa om hon får gå helt utan stöd. Till dess fortsätter hon att styrketräna och bygga upp sina muskler.
– Jag ska bli bra, så är det bara, säger Birte.
Fotnot: Birte Holmin är medlem i SPF Seniorernas Norrmalmsförening i Stockholm, f d styrelseledamot i Stockholmsdistriktet och sitter med i Äldrecentrums forsknings- och utvecklingsråd.
