De väljer värmen

Allt fler svenska seniorer bor utomlands på vintern. San Agustin på Gran Canaria är en riktig svenskby och Senioren har träffat sju av dem som återvänder hit, år efter år.

SPF-medlemmen Rune och hans fru Lisa sitter på sin balkong som bjuder på en havsutsikt som slår det mesta. Här avnjuter de frukosten medan segelbåtar sakta gungar förbi alldeles nedanför.
– Vi har faktiskt inte ätit en enda måltid inomhus sedan vi kom hit i början av december, säger Rune.

De spenderar sin femte vintersäsong i San Agustin på Gran Canaria.
– Vi brukar stanna i fyra månader. Det är precis lagom.
Tanken på att bli ”långliggare” väcktes när ett par vänner gick i pension och började åka till den soliga kanarieön under hela vintersäsongen.
– Varje höst såg de lika lyckliga ut när de skulle sticka söderut. Och kvar var jag på jobbet, i vinterrusket, säger Rune.
När pensionen var ett faktum även för Rune och Lisa beslöt de sig för att prova på en längre vistelse i San Agustin.
– Första gången bokade vi bara en månad. Sedan dess är vi fast.

Mer spontant

Rune och Lisa tycker att det sociala livet är så mycket enklare och mer spontant på Gran Canaria.
– Här umgås vi mer med vänner och vi lär känna nya varje år. Ofta träffas man ute. Det är rätt skönt att inte behöva bjuda hem folk hela tiden. Det blir mer otvunget så här, tycker Lisa.
Lisa och Rune brukar börja vardagen i värmen med att besöka en supermercado (stormarknad) och bunkra varor som mjöl, kryddor, pasta, ris, mjölk, grädde, vin, öl, disk- och tvättmedel.
Inför varje vinter i Spanien tecknar Lisa prenumerationer på svenska veckotidningar.
– Hemma hinner jag inte, men här finns det tid att både läsa och lösa korsord.
De har också sett till att vara ordentligt uppkopplade.
– Vi har både svenska tv-kanaler och wifi. Jag läser nyheterna på nätet varje morgon. Vi vet mer om vad som händer i Sverige när vi är här, menar Rune.

Barn och barnbarn

Med hjälp av Facebook, Facetime och Skype håller de tät kontakt med de enda som de faktiskt saknar i Sverige – barn och barnbarn.
– Jag pratade med ena barnbarnet på Facetime igår. Det är så roligt att man kan se varandra medan man pratar.
Varje morgon vid halvåtta går hon och Rune en promenad längs strandpromenaden.
Sedan dukas det upp balkongfrukost med bröd från ett tyskt surdegsbageri. Ett par gånger i veckan promenerar Lisa och Rune halvmilen bort till Playa del Inglés och tar en fika. Där finns det mer av allt och tempot är högre än i sömniga San Agustin.
Några planer på att ändra sin tillvaro finns inte på kartan.
– Så länge orken finns kommer vi att fortsätta att övervintra här. Så här ska livet vara!

Året var 2006 och Gittan höll på att återhämta sig efter en höftoperation när hon hittade en restresa till Gran Canaria.
– Vi hade aldrig varit här tidigare men vi tyckte att det var väldigt mysigt. Så vi åkte tillbaka hit ett par gånger till när vi var lediga, minns Gittan.
Efter pensioneringen fanns plötsligt möjligheten att stanna kvar i solen längre. Och sedan 2008 har paret hyrt lägenhet här mellan november och mars. Eftersom de är återkommande hyresgäster kan de lämna en väska med badkläder, skor och köksattiraljer hos värden.
Att lägenheten inte har wifi bekymrar inte Gittan och Kenth som helst undviker att fastna framför datorn.
– Vi har varken Facebook eller speciella tv-kanaler men vi passar på att kolla svenska tidningar på mobilerna medan vi dricker morgonkaffe på vårt favoritkafé. Och så har vi med oss tre dvd-skivor med Downtown Abbey om vi blir sugna på en tv-kväll.
De konstaterar att det är betydligt lättare att träffa nya vänner i San Agustin än hemma.

Man kan inte ha det bättre än så här

– Under vår första vistelse satt jag på en sportpub och kollade på en fotbollsmatch. Det var bara jag och en gubbe till som höll på Manchester United. Så vi nickade och skålade lite när de gjorde något bra. Idag är han och hans fru ett par av våra bästa vänner, berättar Kenth.
Gänget med fotbollsintresserade har vuxit och de är nu närmare tjugo personer som regelbundet besöker sportbaren. För att öka spänningen satsar alla i gänget en euro (knappt 10 kr) på ett matchresultat.
Efter fyra månader i solen brukar det kännas lagom att återvända hem till radhuset och ladda om inför husvagnssemester på västkusten. När hösten kommer packar de om väskorna och lämnar novembermörkret bakom sig.
– Man kan inte ha det bättre än så här! Vi har ett par vänner här nere, som är 80 och 82. Vi siktar på att åka hit minst lika länge.

Utanför en vit bungalow i bostadsområdet Monte Rojas vajar blå linblommor från Hälsingland i den kanariska brisen. Här finns också tre stånd med äkta, svensk potatis. En kaklad skylt vid entrén anger att huset ägs av det svenska paret Lena och Nisse. De spenderar sin sjunde vintersäsong i San Agustin och stannar fem – sex månader varje gång.
– Förr var jag åkeriägare. Medan folk låg och sov var jag uppe och skottade snö. Så jag har fått min beskärda del av det, konstaterar Nisse med eftertryck.
Båda han och Lena kände tidigt att de ville ha något eget i San Agustin. Efter flera års sökande hittade de sin rymliga bungalow med en terrass som skuggas av en kokospalm.
– Det är skönt att ha en fast punkt och lyxigt att kunna lämna kvar sina grejor, tycker paret som sålde sin bostad hemma i Sverige för att finansiera köpet.
– Nu har vi en enrummare och en sommarstuga därhemma. Det är alldeles lagom!

Livet är mycket enklare här

Lena och Nisse går upp vid sex, halvsju varje morgon. De promenerar på stranden ofta och länge och de tränar i gymmet tvärs över gatan varannan dag. Dessutom vandrar de i bergen med ett gäng och spelar canasta med ett annat.
– Vi brukar också besöka de andra Kanarieöarna. Nu har vi varit på alla öar utom La Gomera och El Hierro. Dem ska vi klara av i år.
Nisse och Lena är aktiva i Skandinaviska klubben och under sina år här har de hunnit få en stor bekantskapskrets.
– Det knackar på vår dörr flera gånger om dagen och det trivs vi med, säger Lena med ett leende. Dessutom får de ofta besök hemifrån Sverige, av släkt och vänner.
Nils och Lena är överens om att en av de stora fördelarna med att övervintra på Gran Canaria är att de kommer ut så mycket.
– Och så är livet mycket enklare här. Det är skönt.

Ända fram tills hon fyllde 70 var det skidåkning i Alperna som gällde för Solbritt på semestern.
– Men till slut blev bussresorna för jobbiga. När en väninna föreslog att jag skulle följa med hit tyckte jag faktiskt inte att det lät något vidare. Jag förknippade bara Kanarieöarna med en massa festande.
Solbritt beslöt sig ändå för att ge San Agustin en chans och blev positivt överraskad.
– Jag kom snabbt in i min väninnas gäng och vi hade det så trevligt, ungefär som det är i Sverige på sommaren. Man umgås, promenerar och tar det lugnt. Och jag känner mig aldrig rädd när jag är ute ensam. Jag är minst lika trygg här som hemma i Småland.

Trivs med lugnet

Solbritt är inte med i några föreningar och har ingen specifik hobby.
– Jag har varit singel så länge att jag inte har något behov av att ha folk omkring mig hela tiden. Efter morgonpromenaden äter jag frukost på balkongen. Där sitter jag ofta kvar och filosoferar och tittar ut över havet. Det är så härligt att det knappt går att beskriva. När vind och vågor tillåter så solar jag och badar ett par timmar varje dag. På kvällen sitter jag på balkongen och läser.

Solbritt pratar med barn och barnbarn varje vecka via Skype.
– I förra veckan var min sonhustru på besök, det var jättetrevligt. Annars brukar jag umgås med en svensk väninna som bor våningen över mig. Och när hennes gubbe går till puben och kollar fotboll spelar vi canasta.

Solbritt brukar stanna i San Agustin i tre månader.
– Jag tycker att det är viktigt att fira jul med barn och barnbarn. Så jag åker hit efter det. För mig som är ensam blir ju allt lite dyrare, så jag skulle ändå inte ha råd att stanna längre. Jag lever sparsamt resten av året för att ha råd med detta. Det är det värt för jag vill så gärna åka hit.

 

Text: Jeanette Bergenstav
Foto: Patrik Bergenstav

Kommentera