Fem kvinnor i 70-års-åldern gav sig ut att vandra på en pilgrimsled i franska Central-massivet. Under två veckors tid fylldes deras dagar med att vandra, uppleva naturen och äta god mat.
Pilgrimsleden Via Podiensis är en av flera medeltida pilgrimsleder som går genom Frankrike. Den börjar egentligen i Genève, går över Alperna och franska Centralmassivet, ner på slättlandet mot Pyrenéerna och slutar i Santiago de Compostella. På denna led sägs bland andra den heliga Birgitta ha färdats. Leden går förbi kyrkor och kapell, och på flera ställen har forntida pilgrimer rest kors längs vägen. Idag behängs dessa med smycken, eller så lägger man en sten vid korsets fot.
Natt i kloster
Le Puy-en-Velay ligger i en gammal vulkanisk bergstrakt och har tre höga klippformationer som reser sig över staden. På den högsta ligger ett kapell, St Michel, väl värt ett besök. Vårt första möte med Le Puy, en sen eftermiddag, var ett kraftigt hällregn. Staden är backig och gatornas ojämna stensättningar hade blivit hala av regnet. Vi gick därför i långsam takt upp mot katedralen och det intilliggande klostret Association Grand Seminaire, där vi hade bokat vår första övernattning.
Medeltida sagobok
Vår första dag började tidigt med en andakt i katedralen, där vi blev välsignade inför avfärden. Vi hämtade också ut våra pilgrimspass, som sedan stämplades vid varje övernattningsställe.
Efter att ha inhandlat lunchmat vandrade vi ut ur staden, mot sydväst. Leden erbjöd öppna vidder och då och då ett parti luftig lövskog eller höga raka tallar. Blåeld, ängsvädd, skelört, åkervinda och andra mer okända växter växte i gräset längs leden. Vägar och stigar kantades också av björnbär, slån, hagtorn, fläder, ginst och kaprifolium. Blomningen var mestadels över när vi gick, men det lyste blått av slånbär och björnbären var mogna och goda.
Vår första anhalt var den lilla staden Monistrol-d’Allier vid floden Allier. Strax innan hade vi sett det medeltida kapellet Rochegude på en hög klippa med vakttorn och utsikt över floden. Det var som taget ur en medeltida sagobok.
Seniorguide pilgrimsvandring
Det finns mycket info på webben, t ex www.lepuyconques.com.
Resa dit: Flyg Gbg-Paris t o r, direkt från flygplatsen snabbtåg till Lyon. Tågbyte till regionalt tåg till Le Puy. Vi beställde tågbiljetten till Lyon från Sverige, resten köpte vi lokalt. På hemresan åkte vi bil från Conques tillbaka till Le Puy och tåg till Lyon.
Vandringen: Leden Chemin de Saint-Jacques, med det historiska namnet Via Podiensis och som nu också kallas Grande Randonnée 65 (franskt system för vandringsleder) är väl utmärkt, och karta finns i guideböckerna. Leden är av och till mycket kuperad.
Bo: Vi hade beställt alla övernattningar från Sverige via mejl och telefon med hjälp av guideböckerna Topo Guides GR Le Puy-Figerac (beställd från Kartbutiken i Stockholm) samt Miam miam Dodo du GR65 (beställd på nätet). Vi bodde oftast i Gîte d’étape, en vandrarhemsliknande inkvartering med middag och frukost. På alla ställen gick det att duscha varmt. En övernattning med mat kostade cirka 35 euro.
Äta: Måltiderna som serverades på vandrarhemmen varierade, men var alla tre- eller fyra-rätters med vin. Inte sällan serverades traktens köttkorv och de lokala rätterna gröna linser och potatismos med vitlök och ost, så kallad Aligot. Fina ostbrickor. Ibland kostade vi på oss en festmåltid på restaurant. Till lunch inhandlade vi bröd, ost, frukt och yoghurt.
Packning: Vi bar endast dagspackning i mindre ryggsäck, som regnkläder, extratröja, lunchmat och vatten. Resten av packningen fanns i resväskor som kördes från ställe till ställe. Denna service som vi beställde i Le Puy fungerade alltid och kallas ”transbagage”.
Stav som stöd
Staden Monistrol ligger i en djup floddal. Det gjorde även flera andra städer vi passerade. I de branta backarna fick vi vara extra vaksamma på rullande stenar, gropar och trädrötter. En vandringsstav var bra att ha, den gav stöd för varje steg vi tog. Vi klarade vandringen bra, trots vår ålder och brist på förberedande träning.
Fin konsert
Efter några dagar kom vi upp på själva Centralmassivet med öppet landskap och betande kor. Runt oss hörde vi pinglandet från skällkor med kalvar i släptåg. Leden gick ofta genom betesmarker med flockar av lugna kor. I luften såg vi svävande och ryttlande rovfåglar. Vi kunde identifiera falkar och glador med sin kluvna stjärt. Större delen av denna vandring skedde på cirka 1000 meters höjd.
Så småningom började nedstigningen mot floden Lots dalgång och städerna där, St Com d’Olt, Espalion och Estaing. Landskapet blev lummigare igen. Vid sista vandringen ner mot Conques, också beläget i en floddal, blev växtligheten ännu tätare och grönare, och fuktigheten tilltog.
I denna lilla medeltida stad blev vi väl mottagna i klostret, och på kvällen bjöds alla pilgrimer att delta i en andakt och en fin konsert i den pampiga gamla kyrkan.
Stärkta till kropp och själ
Efter att ha vandrat ungefär en och en halv mil per dag i tolv dagar, fått uppleva närhet och harmoni med naturen och se vädrets snabba skiftningar på nära håll, kände vi oss stärkta i kroppen samtidigt som sinnet var fyllt med ro. Vi kände oss nöjda med att tillfälligt ha lämnat alla måsten för ett enkelt och bekymmerslöst liv i gemenskap och tystnad.
Text Eva Thornberg och Ann-Margret Lagerhall
Foto Eva Thornberg
