Brist på kompetens men också många äldres utsatta ekonomiska situation bidrar till att maten i hemtjänsten alltför ofta är under all kritik.
Men läget kan och måste förändras, menade den i stort sett helt eniga panelen.
– Vi lyfter frågorna i år. Det är jag stolt över, sa Livsmedelsverkets nya generaldirektör Annica Sohlström.
– Läget som det ser ut idag kan inte accepteras. Det är faktiskt en mänsklig rättighet att få äta sig mätt.
Egentligen finns det ingen anledning att situationen ska vara så dålig som den är för våra äldre, menade generaldirektören.
– Vi har välfärdssystemet på plats i vårt land, det gäller bara att skruva på rätt skruvar. Vi behöver se att vi har de bästa förutsättningar.
En helhet
Susanne Rolfner Suvanto, regeringens särskilda utredare för att ta fram en nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen, höll med.
– Mina direktiv pekar ut mat, kost och nutrition som en viktig del. Men jag vill göra helt och icke styckevis och delt.
– Alltså, har man råd? Många ensamma kvinnor har ofta mycket låga inkomster – det är en viktig aspekt i det här. Fallrisk, förebyggande träning och munhälsa är andra faktorer man måste väga in för att jobba rätt och framgångsrikt.
La ner köket
Yngve Gustafson, professor i geriatrik och överläkare vid Umeå universitetssjukhus konstaterade att maten i hemtjänsten hör till den sämsta i samhället.
– Vi har följt det här i femton år, nattfastan gör att de med hemtjänst ofta har det mycket dåligt. Till det kommer läkemedel.
– Det här gör att kompetensen måste höjas avsevärt. Det är den enskilt viktigaste faktorn bakom att det ser så illa ut.
Yngve Gustafson berättade om den nya tv-serie som kommer i höst om ”Sveriges bästa hemtjänst”.
– Den kommer att visa vilka komplexa behov så många äldre har, och varför kompetensen är så angelägen.
Det finns mycket bra exempel i landet, medan andra hemtjänster uppvisar ren och skär vanvård, menade Yngve Gustafson.
– Ett exempel var när man la ner det lokala köket på ett äldreboende, ett mycket stort misstag. Då rasade många äldres hälsa. Det var bland det värsta jag sett i den vägen.
Matpatruller behövs
SPF Seniorernas ordförande Christina Rogestam fick tillsammans med sin motsvarighet i PRO tillfälle att kommentera seminariet inför omkring 150 personer i det absolut knökfulla tältet.
– Maten i hemtjänsten är en väldigt viktig fråga och väldigt positivt att Livsmedelsverket lyfter den här frågan.
Christina Rogestam berättade om SPF Seniorernas olika matpatruller som har gjort tester av maten på äldreboenden och betygsatt den.
– Det har faktiskt fått effekt på många ställen. Ingen vill ju vara sämst.
– Svårt kanske att göra något liknande på hemtjänsten, men det skulle definitivt behövas.
Stort intresse
Senioren.se hittade Jane Lindell-Ljunggren bland åhörarna, en av experterna i SVT-serien ”Sveriges bästa äldreboende”.
– Det känns som att de viktiga matfrågorna är på väg upp ordentligt på dagordningen. Det vore på tiden, för det är så otroligt viktiga frågor.
Bland åhörarna fanns många ur professionen, bland dem Elisabeth Cederlund-Ekman som är MAS (Medicinskt ansvarig sjuksköterska) i Region Gotland.
– Jag är här för att lyssna och få veta mer. Vi behöver förbättra det här området.
Jan Arleij
jan.arleij@senioren.se
Seminariet
Självständig i teorin, undernärd i praktiken? Hur fungerar maten för äldre som bor kvar hemma?
Det var titeln på det fullsatta seminariet.
Så här presenterades grundproblemet av arrangerande Livsmedelsverket:
– Fel mat. Mat för sällan. Inga älsklingsrätter eller näringsrika mellanmål. Om inte hemtjänstens stöd kring måltiderna fungerar kan det leda till sjukdom, undernäring och att det blir svårare att klara sig själv. Har vi råd att inte satsa på maten för äldre som bor kvar hemma?
– Så kan verkligheten se ut för äldre som bor kvar hemma. Extra svårt blir det för den som saknar anhöriga som kan täcka upp för bristerna eller hjälpa till i dialogen med ansvariga för hemtjänsten. Har kommunerna råd att inte satsa på maten för äldre i hemtjänsten? Hur ska lokala politiker och chefer se till att äldre kan bo kvar hemma med bättre hälsa och välbefinnande? Vad är möjligt med pressad ekonomi, hög personalomsättning och låg kompetensnivå? Vad kan nationella myndigheter och politiker göra?
