Om det regnar, om du fått för mycket sol, om teveutbudet sommartid går dig på nerverna ... Det finns många anledningar att stanna inne med en bra film.
45 år eller 45 years
av Andrew Haigh.
Det görs många filmer om och för seniorer, som skildrar de sista ljuva åren i glada färger. Det här är något helt annat. När Kate och Geoff ska fira sin 45-åriga bröllopsdag kommer gamla hemligheter i dagen på ett sätt som vänder upp och ner på hela deras tillvaro. Tom Courtenay som vi minns från Långdistanslöparen, Billy Liar och Påklädaren, och Charlotte Rampling är fenomenala i rollerna.
Filmens 95 minuter är en studie i självinsikt och självrannsakan på ålderns höst.
Carol
av Todd Haynes.
Den hastigt uppblossande förälskelsen mellan butiksbiträdet Therese (Rooney Mara) och överklasshustrun Carol (Cate Blanchett) är lika överraskande för dem själva som publiken. Eftersom historien utspelar sig på 50-talet då homosexuell kärlek var förbjuden, byggs den upp av antydningar, något som regissören Haynes är expert på. Så hemlig var lesbisk kärlek på den tiden att författaren till boken som filmen bygger på, Patricia Highsmith, skrev den under pseudonym.
Suffragette
av Sarah Gavron.
Äntligen! vill man utropa, skildras den fantastiska kampen för kvinnlig rösträtt på film. Rösträttsrörelsen i England var betydligt blodigare än den i Sverige, roligt skildrad i tv-serien Fröken Frimans krig. Här möter vi tre kvinnor från olika samhällsklasser som förenas i striden för kvinnosaken. Men betoningen ligger på fabriksarbeterskan Maud, spelad av Carey Mulligan. Vid hennes sida finns även apotekaren Edith (Helen Bonham Carter) och Meryl Streep som den legendariska Emmeline Pankhurst.
FILMER OM HOLLYWOOD
Sunset Boulevard
av Billy Wilder från 1950.
Manusförfattare har det inte lätt i Hollywood. Billy Wilder tar livet av sin huvudperson redan i inledningen i den berömda scenen från bassängen. Från andra sidan berättar sedan William Holden vad som hände honom när han mötte den bortglömda stumfilmsstjärnan Nora Desmond, spelad av legenden Gloria Swanson. Sunset Boulevard är fortfarande den bästa Hollywoodskildring som gjorts. 1993 blev den en framgångsrik musikal av Andrew Lloyd Webber. Men filmen slår allt.
Barton Fink
av Ethan och Joel Coen från 1991.
I den här Coenfilmen är Drömfabriken en betydligt blodigare plats än i Hail Caesar! John Turturros förhoppningsfulla manusförfattare, hämtad direkt från New Yorks sofistikerade teaterscen, drabbas inte bara av skrivkramp, han får dessutom ett blodigt lik placerat i sängen. Och frågan är om den hjälpsamme grannen, spelad av John Goodman, verkligen är att lita på? En av de otäckaste filmerna hittills om Hollywood.
The player
av Robert Altman från 1992.
De flesta filmerna om Hollywood handlar om 50-talet, men Robert Altmans bitska satir ger en bild av hur det gick till på 80-talet, då producenterna med namn som Geffen, Spielberg och Katzenberg tog över. Huvudrollen som den skrupelfria producenten Griffin Mill spelas av Tim Robbins. Mill som alltid behandlar människor som skit blir nervös när han får vykort från en anonym manusförfattare som hotar honom till livet. Filmen är ett lustmord på hela industrin.
Text: Jeanette Gentele
