Almedalen väntar runt hörnet. För en samhällsintresserad person är det som att gå in i ett himmelrike eller kanske en godisfabrik eller, som det känns efter några dagars seminariekonsumtion – en centrifug.
Visst storknar man lätt. Men efter tio år eller så i Almedalens idékvarn har jag blivit bättre på att acceptera att jag måste avstå från 99 procent av allt jag skulle vilja ta del av.
I den meningen är Almedalens gigantiska utbud av seminarier, föreläsningar, paneldebatter och mingelpartyn en spegelbild av det nya medielandskap vi alla lever i – med ständig uppkoppling till ständig uppdatering av stora och små nyheter.
Det är existentialism på vardagsnivå – vi människor är alltid tvungna att välja. Inte alltid inser vi att vi är ansvariga för våra val. Men i Almedalen går det där inte att komma undan. Den som inte gör medvetna val blir omedelbart uppäten av den starka strömmen av stimuli.
2016 kallas ibland för ett mellanår. Men det är tveksamt om tempot i Almedalen kan sägas gå ner bara för att det inte är ett valår. Egentligen öppnar sig snarare större möjligheter för intresseorganisationer som SPF Seniorerna att göra intryck och avtryck.
Begreppet mellanår blir också irrelevant om man kastar ett öga på statistiken: valåret 2006 ägde 463 evenemang rum, 2010 var siffran 1 310. Förra året stannade det på 3 513. I skrivande stund är antalet denna sommar uppe i 3 757.
På söndag börjar det. Tur att jag är utsänd för Seniorens räkning. Det gör det något enklare att välja vad jag ska gå på.
Måndagen den 4 juli blir den stora dagen. Då satsar SPF Seniorerna det mesta av årets krut på en hel temadag om tillgänglighet. Här på senioren.se kommer du att kunna läsa mer.
