Hon skrev Årets novell 2016

Nu har tävlingen om Årets Novell avgjorts. Vi har en vinnare! Samtidigt vill juryn tacka alla er som medverkat. Vi hade aldrig kunnat drömma om ett sådant gensvar – 649 bidrag!

Hon är strålande glad när Björn Ranelid ringer och meddelar henne att hon vunnit tävlingen Årets Novell. Hon befinner sig på en gata i Aten och har först svårt att höra vad han säger genom trafikbruset.
– Är det sant? Åh, så roligt!
Juryn, som förutom Björn Ranelid består av radiojournalisten Gun Ekroth och undertecknad, har någon timme tidigare i full enighet beslutat att ge förstapriset till novellen Synfält. Den berörde oss djupt och stack verkligen ut bland de 649 bidrag som skickats in. Innan vi sprättade upp det förslutna namnkuvertet gissade vi vilt på flera kända författare som avsändare. Men Ami Andersson i Tvärskog, vem är hon?
– Jag är en 58-årig före detta frilansjournalist som arbetar deltid som kriskommunikatör på Länsstyrelsen i Kalmar. Just nu befinner jag mig i Aten som stipendiat för att få tid och ro att skriva, svarar Ami Andersson.

Det här är första gången jag skickat in något till bedömning Ami Andersson

En vecka senare är hon tillbaka i Sverige och berättar att hon efter vårt samtal satte sig ner utanför en sadelmakares butik och bara skrattade rakt ut. Han lät henne sitta där tills hon lugnat ner sig.
Ami har gett ut några fackböcker och är därför medlem i Sveriges Författarförbund, men hon har inte publicerats skönlitterärt tidigare förutom att hon medverkat i ett par novellantologier.
– Det här är första gången jag skickat in något till bedömning och jag väntade in i det sista innan jag vågade göra det. Skälet var att juryn är så bra. Man måste känna sig trygg när man lämnar ut sig, säger Ami.
Hon brukar sällan låta någon läsa vad hon skriver, inte ens maken. Men när hon deltagit i skrivargrupper har de förstås diskuterat varandras alster.

Arbetat i Vietnam

Synfält utspelar sig dels i Vietnam, dels i Sverige. I berättelsen om den åldrande Linh vävs bilder in från hennes upplevelser under Vietnamkriget.
Varifrån har du hämtat inspirationen?
– Jag har arbetat mycket i Vietnam tillsammans med en kollega. Där fick jag höra kvinnor berätta om hur det var under kriget. Hur de exempelvis bildade landningsbanor för flygplanen med hjälp av sina långa vita klänningar, au daier, för att sedan fly in i tunnlarna. Det gav mig så starka intryck att jag var tvungen att skriva ner dem när jag kom hem.
– I Vietnam har naturen och människorna en annan färgpalett och det får mitt hjärta att slå lite hårdare. Ljuden är också annorlunda – det rasslar och susar under den torra perioden. Jag antecknar bilderna jag ser framför mig istället för att använda kamera.
– När jag sedan träffat invandrade kvinnor i Sverige som aldrig riktigt lärt sig språket insåg jag hur det är att aldrig känna sig hemma.
Har du några författare som förebilder?
– Just nu läser jag mest trädgårdsböcker, skrattar Ami som bor på landet några mil från Kalmar.
Men hon tillägger att hon tycker att Bodil Malmstens loggböcker är fantastiska. Hon tycker också om Dylan Thomas för hans helt galna språk och Orhan Pamuks lågstämda prosa. Majgull Axelsson, Linda Olsson och Cecilia Davidsson är andra favoriter.
Och ja, Ami har börjat skriva på sin första roman. Men om den vill hon inte berätta. Vi ser fram emot att få läsa den!

Kommentera