Greger Bengtsson, SKL och Yngve Gustafson, geriatrikprofessor har förhoppningar på den nya förordningen för nattbemanning - men på helt olika sätt.
1. Hur ser du på den nya förordningen?
Yngve Gustafson, professor i geriatrik – Jag har svårt att se att man kan lämna människor utan tillsyn nattetid med den här formuleringen. Det betyder att på de sämsta ställena i Sverige kommer det att behövas klart högre bemanning.
Greger Bengtsson, samordnare vård-omsorg, SKL – Bemanning ska bygga på behoven hos de enskilda. Det tycker jag är positivt. Uppenbarligen har det funnits äldreboenden där kvaliteten inte varit tillräckligt bra. Men egentligen tror jag att man kunde arbeta med det här utan reglering.
2. Är det här tillräckligt?
YG – När man vet intentionen så borde det vara tillräckligt, men det går säkert att hitta kryphål, eller lösningar som man anser tillgodogör det här. Som kameraövervakningen vi såg avarter av i Japan redan för tjugo år sedan, där man övervakar människor på monitorer men har väldigt låg bemanning.
GB – Ja. Jag tror inte man löser den här typen av problematik med förordningar utan med att utveckla kvalitet. Det är ingenting man kan detaljstyra fram.
Vi ser en överanvändning av sömnmedel för att man har för lite nattpersonal. Yngve Gustafson, professor i geriatrik
3. Har du förtroende för att kommunerna gör vad som krävs?
YG – Nej. Jag får nästan dagligen rapporter om fall där man bryter mot både Lagen om stöd till vissa funktionshindrade och Socialtjänstlagen. Ekonomin i många kommuner är så dålig att man inte kan tillgodose behoven trots goda intentioner. Det har skett en glidning i vad man menar med god omvårdnad.
GB – Ja. Under arbetet med de här föreskrifterna har jag haft kontakt med många kommuner. Och alla är intresserade av att komma tillrätta med problem där de existerar och utveckla kvaliteten.
4. Har du några förväntningar eller farhågor vad gäller de nya föreskrifterna?
YG – Det borde rimligen leda till högre bemanning och en tryggare äldreomsorg och kunna minska skillnaderna mellan olika kommuner.
– Det finns en viss oro för att det går ut över dagbemanningen och sociala aktiviteter om man ökar bemanningen på natten istället.
GB – Nja. Det är att det ska bli tydligt för alla, inklusive IVO, att kvalitet och bemanning ska utgå från en bedömning av behov och inte från stelbenta regler om att det ska vara på ett visst sätt för alla.
– Formuleringen borde styra rätt. Vi ska ha bra kvalitet och en bra bemanning och startar ett kvalitetsarbete nu. Kanske allt inte är tipptopp 15 april när förordningen träder i kraft, men det kommer att gå i rätt riktning.
Jag tror det blir vanligare med hjälpmedel som larm och natt-kameror. Greger Bengtsson, SKL
5. ”Utan dröjsmål” – vad innebär det?
YG – Dröjsmål är ett allvarligt problem. Ta fallolyckor. Du kan få en fraktur som stryper blodcirkulationen vilket är farligare än själva frakturen. Det kan handla om minuter, men ofta har man längre tid på sig. Är personal på plats kanske ett fall kan förhindras. Ett annat problem som kan undvikas med högre bemanning är när demenssjuka som är aggressiva och förvirrade går in till andra på boendet. Vi ser också en överanvändning av sömnmedel och lugnande läkemedel just för att man har för lite nattpersonal.
GB – Om någon behöver hjälp ska man i möjligaste mån uppmärksamma när den enskilde signalerar. Ibland genom att ha personal i närheten, men jag tror det blir vanligare med hjälpmedel som larm och nattkameror, då med hänsyn till den personliga integriteten.
– Därefter får man bedöma behovet av hjälp och hur snabbt det måste ske utifrån personen och situationen. Det innebär att man inte per automatik ska ha personal standby, utan kanske nattpatruller. Här är en skillnad jämfört med Socialstyrelsens tidigare förslag till föreskrift.
Lång väntan på nya regler
2010
* I september visar SVTs Uppdrag Granskning ett skakande reportage från Öjagårdens äldreboende i Piteå: de gamla med demenssjukdom är inlåsta och personal saknas.
* I november gör Socialstyrelsen en nattlig tillsyn av 94 demensboenden och finner att sex av tio boenden står obemannade under kortare eller längre del av natten.
* Riksdagen pressar regeringen att ge Social-styrelsen i uppdrag att ta fram nationella riktlinjer för bemanning i demensvården.
2012
* I februari kommer en ny signal från ett enigt socialutskott: Regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att utfärda föreskrifter om bemanning på särskilda boenden för alla som bor där, inte bara demenssjuka.
* I november beslutar Socialstyrelsen att de regler som gäller för demenssjuka från 1 januari 2014 också ska gälla för övriga äldre i boendena.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) protesterar häftigt.
2013
* Försening nummer 1 – tolv månader: I september kommer besked om att kommunerna får ytterligare ett år på sig att uppfylla Socialstyrelsens tvingande föreskrifter om bemanning i särskilda boenden. Först i januari 2015 ska de nya reglerna gälla.
2014
* Regeringen beslutar om en ny förordning som träder i kraft under sommaren. Den tvingar Socialstyrelsen att göra en ekonomisk konsekvensutredning av föreskrifterna. Konflikten mellan Socialstyrelsen och SKL tycks därmed ha lyfts upp på finansministernivå.
* Försening nummer 2 – tre månader: I december kommer besked att bemanningskraven på landets särskilda boenden ska träda i kraft först 31 mars 2015.
2015
* Försening nummer 3 – tolv månader och två veckor: I slutet av januari ger Socialstyrelsen besked om att föreskrifterna inte kan träda i kraft heller den 31 mars. Regeringen behöver betänketid, konstaterar Socialstyrelsen.
* Myndigheten överlämnar föreskrifterna till regeringen i april.
2016
* Den 11 februari bestämmer sig slutligen regeringen. Föreskrifter om detaljerade biståndsbeslut läggs i papperskorgen. Men i Socialtjänstförordningen skrivs in att det ska finnas »tillgång till personal dygnet runt som utan dröjsmål kan uppmärksamma om en boende behöver stöd och hjälp. Den boende ska ges det stöd och den hjälp som behövs till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa.«
* Förordningen träder i kraft den 15 april.
Text: Jan Arleij