Först blir man oroad över sitt eget beteende. Men så kommer nästa tanke – att vara disträ är verkligen inte bara en åldersfråga.
Häromkvällen tog batteriet slut i eltandborsten. Först gick den som vanligt, sedan hörde jag att den långsamt långsamt tacklade av. Efter en längre stund än man skulle tro lade den slutligen av. Ett extra tryck på strömbrytaren hjälpte ingenting. Batteriet var tomt och behövde laddas. Så jag kopplade in laddaren och gick därifrån.
På morgonen tar jag eltandborsten från sitt ställ och trycker igång den. Ingenting händer. Jag tittar på den, skakar lite på den och trycker igen på startknappen. Inget händer.
Jag tittar på väggen bredvid badrumsskåpet där tandborststället sitter. Sladden är inte i eluttaget! Men jag minns ju tydligt från igår kväll att jag satte på laddningen. Lite förstrött öppnar jag badrumsskåpet och upptäcker att rakapparaten står i sitt laddningsställ som lyser ilsket grönt. OK, tänker jag lite trött, jag laddade fel apparat.
Först kan man bli lite oroad över sitt eget beteende. Har åldern tagit ut sin rätt så kraftigt att man avser att göra en sak men sekunden senare gör en helt annan? Men så kommer nästa tanke – det här att vara disträ är verkligen inte bara en åldersfråga. Jo, visst känns det svårare att komma ihåg namn och att minnas var man lagt glasögonen, men de flesta av oss har nog varit mer eller mindre tankspridda i hela livet utan att ha haft hög ålder att skylla på. Förr i tiden var det bara något besvärligt som hände när man inte kunde hitta läxboken eller fotbollen. Och just då erinrar jag mig att jag redan vid sju–åtta års ålder lärde mig att komma ihåg talet 5. För om jag inte räknade till fem så kunde det hända det att jag satte mig vid köksbordet med Corn Flakes-paketet, djup tallrik, strösocker och mjölk – men ingen sked. Eller med flingpaketet, sked, tallrik, strösocker – och utan mjölk. Men hade jag räknat in alla fem sakerna innan jag satte mig bekvämt till rätta så visste jag att jag inte behövde resa mig för att hämta ytterligare en sak.
Så visst kan an vara tankspridd redan som småskolebarn.
/Björn Fjæstad