När både boendeplatser och geriatriska vårdplatser minskas drabbas äldre och anhöriga. De sista åren ska vara lika trygga och värdiga som de första.
Kommunerna har minskat boendeplatser för äldre med 32.000 platser i landet. Samtidigt har landstingen/regionerna minskat geriatriska platser med 95 % de senaste 20 åren. Till detta kommer en ständigt ökande andel äldre. Detta blir ett dubbelt svek mot äldre människor att få sina vård-, omsorgs- och boendebehov tillgodosedda.
Att få välja boende på ålderns höst är en myt. Istället innebär ålderdomen för många isolering och ensamhet i ett hem som för länge sedan blivit ett fängelse. För att få en plats på särskilt boende måste det göras en behovsbedömning, vilket innebär att det kommer hem en kommunal tjänsteperson till gamla multisjuka Agda, som för länge sedan har upplevt att hennes hemsituation är ohållbar. Tjänstepersonens bedömning utgår från kommunens policy för boende vilket ser väldigt olika ut i landet och där blir inte sällan beskedet att Agda är för frisk för att komma till ett boende. Vem tillvaratar den äldres önskemål i denna situation? Kommunerna bygger inte boenden i tillräcklig utsträckning och hemtjänsten fungerar bra så länge den äldre kan vara dirigenten i ditt eget hem. När hälsan och den kognitiva förmågan sviktar och ensamheten är stor så räcker inte hemtjänsten till alla gånger. Kontinuitet är en viktig kvalitetsfaktor men med stora vård- och omsorgsbehov i hemtjänsten, kan det innebära att den äldre har kontakt minst 30 olika personer vilket givetvis inte är en bra lösning.
När vården och omsorgen inte fungerar, blir det en kvinnofråga i många fall. Jag vet kvinnor som har gått ned i arbetstid för att vårda sin sköra anhörig när kommunens insatser uteblir. Ofta är dessa kvinnor mittemellan generationerna och vill ha tid både för sina barn, barnbarn och vill ge guldkant till sina äldre anhöriga.
Att inte organisera sjukvården efter de äldres behov drabbar givetvis den äldre och de anhöriga i första hand, men kostar även skattebetalarna pengar.
I Västerbotten har de geriatriska platserna i Umeå minskat från 244 till 50 sedan 90-talet. Samma utveckling har skett i Skellefteå, Lycksele och i inlandet genom en minskning av akutplatserna. Det är inte bara de geriatriska platserna som har minskat. När besparingar har skett inom sjukvården är det på de kliniker där äldre vårdas som drabbats hårdast. Förutom geriatrikplatser så har platser minskats där många äldre får sin vård. När platsantalet för äldre inte svarar mot behovet, så tillgodoses behoven någon annanstans. Gamla Agda kommer då istället via akutmottagningen, blir lagd på en akutplats på exempelvis en operationsplats i och med att det inte finns några geriatriska platser lediga. I den sängplatsen där Agda ligger kan Gösta vara planerad för att få en operation utförd som då blir struken.
I övrig sjukvård, exempelvis barnsjukvård, är specialistkompetens och kliniktillhörighet självklar. Den geriatriska kompetensen är lika självklar och en garant för god vård av hög kvalité för den multisjuka sköra äldre. Att inte organisera sjukvården efter de äldres behov drabbar givetvis den äldre och de anhöriga i första hand, men kostar även skattebetalarna pengar.
Jag anser att det är en självklarhet att de senare åren av livet ska vara lika trygga och värdiga som de i början av livet.
Marianne Normark, sjuksköterska
