Det var på håret att de fyra politiker som skulle leva på en svag men vanlig svensk pension klarade sig. De fick många tankeställare på vägen.
Fyra tunga politiker – varav tre med säte i Pensionsgruppen – nappade på SPF Seniorernas utmaning att klara sig i en vecka, 11-17 november, på en medioker pension.
De fick dra lott om var sitt kuvert innehållande en veckas nettopension som skulle räcka till mat, resor och de nöjen man ansåg sig ha råd med.
Dessutom skickade SPF Seniorerna en daglig utmaning till de fyra via SMS. Exempelvis att lägga undan till julklapparna, bjuda barnbarnet på kondis eller åka långväga till vännens födelsedagskalas.
Kuverten innehöll olika mycket pengar beroende på vilken yrkesmässig bakgrund de hade enligt utmaningen:
* Carina Ohlsson (S), snickare med 45 år i yrket – 1 173 kronor
* Solveig Zander (C), lärare som har jobbat i 40 år – 1 241 kronor
* Lars-Arne Staxäng (M), vårdbiträde som arbetat i 40 år – 1 045 kronor
* Fredrik Lundh Sammeli (S), garantipensionär – 800 kronor
Blev en tuff vecka
När veckan summerades på SPF Seniorernas högkvarter i Stockholm på torsdagen var alla fyra överens om hur tufft det var att klara sig på så låga pensioner.
– Man söker noga efter de pensionärsrabatter som finns, sa Carina Ohlsson, som också poängterade att det som pensionär är få förunnat att kunna påverka sin pension.
– Inte heller kan man spara när marginalerna är så små.
Stor ofrihet
Fredrik Lundh Sammeli konstaterade att det var en rejäl tankeställare att inse vilken ofrihet inför morgondagen som en pension på 800 kronor i veckan innebär. Varje utgift måste planeras noga, och mycket som andra kan unna sig måste man avstå.
– Utmaningen har skapat en väldig medvetenhet om priser. Man söker ständigt det billigaste.
– Det blir påtagligt vilken utsatthet många fattiga pensionärer lever med, exempelvis risken för ensidig kost och att man måste välja bort gemenskap som allt oftare kostar.
Krävde kreativitet
Lars-Arne Staxäng klarade sina dagliga utmaningar med kreativa åtgärder som att handla nya läsglasögon för 34 kronor på lågprisvaruhus och köpa vinterjackan för 40 kronor på second hand.
– Man skulle ju gärna ha haft mellan 500 och 1 000 kronor mer att röra sig med. Nu var man tvungen att tänka efter på ett helt annat sätt än normalt för att pengarna skulle räcka.
Solveig Zander sa sig också gärna ha velat haft ”några hundra kronor mer”.
– Självklart, men nu hade jag inte det och då var det bara att se till att jag klarade mig ändå. Och det gjorde det faktiskt.
Tyst runt bordet
SPF Seniorernas generalsekreterare Peter Sikström tackade politikerna för modet att ställa upp på utmaningen, som rönt en hel del uppmärksamhet i olika medier.
Han tog också tillfället i akt att visa hur mycket mer var och en av de fyra hade fått i sina kuvert om inte bromsen slagit till som den gjort vid inte mindre än tre tillfällen.
– Men hade inte bromsen slagit in hade vi heller inte haft ett fungerande pensionssystem, markerade Fredrik Lundh Sammeli.
Peter Sikström poängterade då att en grundval för pensionssystemet också var att pensioner och löner skulle följas åt. Utvecklingen har blivit den motsatta: reallönerna har ökat – pensionerna har sänkts och ligger på 2009 års nivå.
Om detta är den svåraste punkten att försvara för pensionssystemets företrädare vet ingen, men det blev i alla fall tyst runt bordet.
”Skit in – skit ut”
Fredrik Lundh Sammeli drog så småningom en ovanligt formulerad lans till systemets försvar.
– Det finns ett drastiskt uttryck som man kan använda här nämligen ”skit in – skit ut” och med det menar jag att om det inte levereras tillräckligt till pensionssystemet kommer det heller inte tillräckligt ut. Pensionssystemet är på många sätt en spegel av arbetslivet.
Man bör sätta in åtgärder på tre fronter, menade han. Pensionsgruppen ska fortsätta att vidta åtgärder som att jämna ut bromsens verkningar över tid, socialpolitiska välfärdsbeslut behöver fattas och sist men inte minst måste arbetsmarknadens villkor ändras så att exempelvis fler orkar arbeta längre.
Jobb lönar sig inte
Peter Sikström pekade på ytterligare brister i pensionssystemet, som exempelvis att nettoskillnaden mellan en garantipension och en inkomstpension till ett vårdbiträde som arbetat i 40 år blir mycket liten:
– Vårdbiträdet har efter 40 års arbete cirka 1 000 kronor mer per månad netto än garantipensionären.
– Grundskolläraren och snickaren har båda efter 40 respektive 45 års arbete cirka 1 600 kronor mer per månad netto än en garantipensionär.
– Vi har ännu inte kommit på ett bra sätt att förbättra för de sämst ställda utan att försämra för andra. Vi har försökt, men ännu inte lyckats, medgav Solveig Zander självkritiskt och gjorde sig till tolk för alla politiker runt bordet.
Stor kostnad
Att lyfta de sämst ställda pensionärerna med en tusenlapp i månaden skulle vara befogat, konstaterade Lars-Arne Staxäng.
– Men man måste ha klart för sig att det skulle kosta statskassan uppemot 20 miljarder.
Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se
Läs politikernas rapporter från veckan dag för dag på SPF Seniorernas ”Seniorbloggen”
Så mycket fick de
Carina: snickare, arbetat heltid 45 år: 17.010 kr/mån brutto + bostadstillägg på 176 kr/mån (strax över snittpensionär).
Solveig: grundskollärare, arbetat heltid 40 år: 17.714 kr/mån brutto, inget bostadstillägg (strax över snittpensionär)
Lars-Arne: vårdbiträde, arbetat heltid 40 år: 13.432 kr/mån brutto + bostadstillägg på 2024 kr/mån (kvinnlig snittpensionär)
Fredrik: kassörska, arbetat halvtid 15 år: 7856 kr/mån brutto + bostadstillägg på 4892 kr/mån (garantipensionär)
Disponibel inkomst per vecka efter fasta kostnader (baserat på Konsumentverkets beräkning), inklusive BTP:
Carina: 1 173 kronor.
Solveig: 1 241 kronor.
Lars-Arne: 1 045 kronor.
Fredrik: 800 kronor.
