Utan sin hörapparat skulle Åke Jakobson vara helt handikappad, säger han själv. Han är inne på sin tredje apparat, och har lärt sig vad som fungerar bra, och vad som inte gör det.
Åke Jakobson bor i Örebro och har haft hörapparat i drygt tio år. Utan den skulle han höra uselt och vara ”helt handikappad”, som han själv uttrycker det. Han är nu inne på sin tredje hörapparat.
– Hörapparaten ersätter inte hörseln, men den är ett bra hjälpmedel. Jag har svårt att skilja på konsonanterna som bildar väs-ljuden, p, t och s. När jag ser svenska filmer utan text klarar jag inte av att urskilja dem, för de högsta tonerna har försvunnit. Utländska filmer med textremsa är mycket bättre. Jag är ganska beroende av textremsa, säger han.
Kvinnliga röster lättare att höra
Intervjun med Åke Jakobson sker per telefon. För honom är det inte helt oproblematiskt. Han säger att han inte lärt sig att bli överens med telefonen. Men ändå är det inte värre än att han samtidigt lagar mat, berättar han senare under samtalet.
– Jag har bara det ena örat igång och har inte riktigt lärt mig att lyssna med hörapparaten på. Kvinnliga röster är ofta lättare att höra än manliga.
Åke Jakobson tycker att utprovningen av hörapparater blivit bättre. Men det är ett stort problem att utprovningen sker i kontorsmiljö, menar han. Det är inte samma ljud där som hemma. Där finns en helt annan typ av ljud, som till exempel köksmaskiner, för att inte tala om dammsugare som ofta är väldigt högljudda. En vanlig köksfläkt gör att man inte uppfattar det man behöver höra.
– Innan hörapparaten varit med i vardagslivet går det inte att få en perfekt inställning. En spolande vattenkran gör att det tjuter i vänstra örat, vilket är väldigt obehagligt. Det tog också ett tag att vänja hjärnan vid att skosulor knastrar. Efter ett tag accepterar hjärnan det och tar bara emot och bryr sig inte om det. Till slut försvinner alla bi-ljud, säger Åke Jakobson.
Lyssnar sällan på musik
Musik lyssnar han numera sällan på – den stör honom. Han föredrar att läsa böcker och se på tv. Han går inte längre på teater. När han sätter sig ned för att lyssna gör han det genom ett aktivt lyssnande. Om han sitter vid ett middagsbord med andra personer måste han se dem han pratar med för att höra vad de säger. Han gör ingen stor sak av att bära hörapparat, för det har blivit så vanligt, ”det gör så oändligt många”.
– Man är både vän och ovän med sin hörapparat, säger Åke Jakobson.
Text: Ulla-Karin Höynä
redaktionen@veteranen.se
Den här texten är hämtad från Veteranen nr 8 2015. Vill du inte missa nåt nummer av Veteranen? Gå med i SPF Seniorerna så får du tidningen som medlemsförmån.
Tala med hörselskadad
Se till att ha ögonkontakt. Genom ansikts-uttryck får man vägledning om vad samtalet handlar om.
Tänk på talhastigheten och tydligheten. Kom ihåg att även uttala sista bokstaven i ordet. Glöm inte att göra små pauser. Tala med vanlig röst. Du behöver inte prata högre. Starkt tal kan upplevas som ganska obehagligt när man har hörapparat.
