Claes af Geijerstam är ett tungt namn i den svenska musikvärlden. Under sin 50 år långa karriär har han bland annat hunnit med att vinna Melodi-festivalen, turnera med ABBA och vara jurymedlem i Idol. Och han har inga planer på att gå i pension.
Vi träffas vid ABBA-museet på Djurgården i Stockholm, en plats Clabbe själv valt. Det är en passande plats, eftersom han turnerat mycket med just ABBA.
Claes af Geijerstams karriär spänner över mer än femtio år. Han inledde sin långa musikbana som sopran i Radiotjänsts gosskör. Redan här fick han smeknamnet Clabbe av sin kompis Ola Håkansson, som senare blev sångare i Ola & The Janglers. Det var ett av de största svenska 60-talsbanden, där även Clabbes karriär sköt fart när han blev medlem 1965.
Vill han kan han nu också skriva titlar som musiker, låtskrivare, producent, ljudtekniker, programledare och kanske framför allt discjockey, på visitkortet. Är det något de flesta förknippar honom med, så är det nog DJ-andet. Något som 1 200 danssugna seniorer ska få ta del av på kryssningsfartyget Cinderella 21-22 september.
Ville bli reklamtecknare
Clabbe föddes i Norrköping, som son till överstelöjtnant Olof och hans hustru Brita af Geijerstam. Familjen flyttade sedan till Smedslätten i Bromma, där Claes började skolan. Pappa Olof lämnade tidigt familjen och Clabbe och hans yngre syster Elisabeth och äldre bror Bengt växte upp med mamma Brita. Clabbe ville först bli reklamtecknare, men konkurrensen till utbildningen var svår. Han ville ändå hitta på något eget istället för att fullfölja gymnasiet. Det blev musik för hela slanten. Först skiffle, sedan pop och snart också ett brinnande intresse för elgitarrer.
– Många gitarrister berättar att deras första kärlek till gitarren uppstod vid ett skyltfönster någonstans. För mig var det när jag följde med min bäste vän Tue Stiby vars pappa skulle besöka Hagströms dragspelsfabrik i Älvdalen. När vi två killar kom in där utbrast vi spontant: ”Va, gör de elgitarrer också? Vi måste ha en sån på avbetalning!”
Jag skulle vilja starta internetradio
Sedan dess har många klassiska gitarrmärken passerat Clabbes gitarristhänder. Han har en imponerande samling dyrgripar i tryggt förvar. Favoriterna heter Gibson och Fender. Clabbe skrev tidigt egna låtar och bidrog bland annat till Ola & The Janglers första LP. 1965 fick han chansen att bli gitarrist i bandet och redan året efter skrev han de flesta av gruppens låtar, som Love Was On Your Mind och Alex Is The Man, som båda låg etta på Tio-i-Topp. Ola & The Janglers räknades snabbt in i den exklusiva skara band där Tages, Hep Stars och The Shanes återfanns. The Janglers lyckades också turnera i England.
– I England fanns en demonproducent, Ivor Raymonde, som jobbade för skivbolaget Decca. Hans stora merit var att han var den förste som fått upp ett ickebrittiskt band på Top Twenty; Black Is Black med spanska Los Bravos. Decca lät honom scouta runt i världen efter fler band, och han fastnade för Sverige och Ola & The Janglers. Han kom hit och vi fick ett kontrakt på tre-fyra singlar.
Bandet upplöstes
Men underbart är kort, och redan i slutet av 1968 upplöstes bandet. Clabbe hade då börjat skriva musik till filmer av Bo Widerberg, Janne Halldoff, Peter Watkins och Jörn Donner. 1969 gjorde han debut både som discjockey och som programledare i radions ungdomsprogram Opopoppa, som sändes omväxlande från Gröna Lund, Liseberg och Skansens Sollidenscen.
– Det var skitroligt! Det var arenastämning, fast det var direktsändning i radio på tisdagar och lika mycket folk som på Allsång på Skansen. Vi presenterade direkt från manus, och när tv sedan började sända Opopoppa i efterhand, syns det ju tydligt att vi står med papper i händerna. Vi jobbade direkt till publiken som var där, inte till tv-publiken. Det där kan jag sakna lite i dagens tv.
Tekniska intresset har alltid funnits
1972 hade Clabbe också provat på programledarskapet i Sveriges Television, med Öppet Hus och med Opopoppa, som sändes i nystartade TV2 under några år. Både i radio och tv blev han känd för sitt rappa sätt att presentera artister och musik.
– Jag har alltid varit intresserad av att spela in musik på band och att flytta musik till andra medier. Jag har en bild på mig från 1964 där jag sitter hemma med Revox-bandspelare, hörlurar, mikrofon, en skivspelare och en mixer, så det tekniska intresset har alltid funnits. Och när banden upplöstes kände jag att DJa var ett sätt att få bestämma själv när och var jag ville jobba.
Spelningar i USA
Clabbe, som verkligen kan göra anspråk på epitetet »mångsysslare«, fortsatte även som musiker. 1970 gav han ut sin första soloskiva Out Of My Hair, där man återfinner musiker som Björn Skifs, Janne Schaffer, Mike Watson och Tommy Körberg. De tre förstnämnda ingick redan året efter i supergruppen Marsfolket, tillsammans med trummisen Ola Brunkert, gitarristen Björn Linder och Clabbe själv på gitarr och sång. Musiken var ganska progressiv och rätt avancerad.
– Det skulle vara sex minuter långa låtar och man filade på tre minuters gitarrsolon.
Nästa band Clabbe bildade var Rocket, som spelade lite mer glitterrock. Tack vare att de hade en amerikansk organist fick de spelningar i USA. Två turnéer i sex veckor i tretton stater.
– Det var kul att spela på rockklubbar och college, men vi saknade nog en musikalisk inriktning. Det var Bowie, sminkpop och tjutande gitarrer. Som bandledare fick jag ta emot gaget i cash bakom scenen. Jag gjorde som Joakim von Anka, ramade in den första dollarn jag tjänade, säger Clabbe och skrattar.
Claes af Geijerstam
Ålder: 69.
Familj: Gift med Nina, barnen Isabelle, 22 och Tim, 17. Dessutom två chihuahua-hundar som heter Coco och Chanel och två katter vid namn Sessan och Shady.
Bor: Villa i Saltsjö-Boo.
Bakgrund: Oavslutade gymnasiestudier.
Gör just nu: Samma som alltid, DJ-underhållning. Den 21-22 september är han DJ under SPF Seniorernas Kasta loss-event på kryssningsfartyget Cinderella.
Lyssnar helst på: Snustorr radio i P1.
Läser just nu: The Neptune File, om 1800-talets astronomer.
Tycker bäst om: Att fundera i lugn och ro, och planera.
Dold talang: Duktig hemmasnickare.
Tre röster
om Clabbe
Björn Skifs, artist:
– Jaa, vad kan man säga om Clabbe? Hur mycket som helst. Han är en begåvad mångsysslare, teknisk, musikalisk, otroligt verbal och inte minst ett socialt geni som umgås lika otvunget med industritoppar som med skinheads. Det var alltid han som fixade in oss på hippa klubbar och visste hur en kul kväll skulle se ut. Man har ALDRIG tråkigt i Claes sällskap!
Anni-Frid Lyngstad,
sångerska:
– Clabbe var ständigt närvarande i mitt liv på 70-talet och början av 80-talet. Nu ses vi inte lika ofta, men när vi träffas och jag ser honom komma emot mig på sitt karaktäristiska gångsätt, lång och gänglig, lite gråare än då och en aning mer framåtlutad, blir jag glad! Han är en ordekvilibrist, både i kända språk och de som han uppfinner i stunden. En kreatör utöver det vanliga, med mycket musik, teknik och ljud mellan öronen. Han är fortfarande min varmhjärtade och artige vän, vilket jag ser som en gåva efter nästan 40 år.
Bengt Palmers,
musikproducent:
– Jag träffade Clabbe på en vissångartävling i Norra Real 1965. På sommaren samma år stötte vi ihop i Paris, där vi båda samlade ihop pengar till tågbiljetten hem genom att sjunga på gatan. Åtta år senare var jag producent när Claes och Göran Fristorp bildade duon Malta. Under alla våra år som nära vänner har Claes och jag ställt till med otaliga hyss, som att kidnappa Björn Skifs inför hans 40-årsdag. Vi tog med honom till Indien, och när vi kom hem ordnade vi en stor fest för honom. Claes kan på några millisekunder formulera de mest finurliga ordvändningar.
Ställde upp i Melodifestivalen
Desto mer folkligt var det när han ställde upp i Melodifestivalen 1973 tillsammans med Göran Fristorp, under namnet Malta. Det bar sig inte bättre än att Malta vann med låten Sommaren som aldrig säger nej med text av Lars Forssell. En pikant detalj är att favorittippade låten Ring, Ring bara nådde tredjeplatsen det året. Men redan året efter vann ju ABBA hela alltet med Waterloo och då dök Clabbe upp igen, nu som ljudtekniker. De följande åren turnerade han runt och skötte ljudet åt ABBA, bland annat på turnén i Australien 1977, där den totala ABBA-hysterin har förevigats i ABBA – The Movie.
– Från att ha varit på folkparksturnéer 1974-76 och lite i Europa med torftig ljud- och ljusutrustning, så blev det nu lite klass på grejorna. Jag har gjort alla ABBAs turnéer. Höjdpunkten var nog Sydney med 40 000 vrålande, dyrkande fans.
Clabbes nästa stora projekt blev radiosuccén Rakt över disc, som sändes under flera somrar på 80-talet. Totalt hann det bli långt fler än 200 program och 500 timmars snabbt och typiskt Clabbe-snack mellan låtarna. I programmet fanns disco, pop, rock och syntpop.
– Rakt över disc var jätteviktigt, det blev grunden till mitt varumärke nu. Det är många som fyller 60 och vill ha Clabbe med Rakt över disc på sitt partaj.
Producerade andra artister
Från mitten av 70-talet producerade Clabbe andra artister, bland andra Björn Skifs, Jojje Wadenius och Jerry Williams. 1981 var han tillbaka i tv med Lite Grand i örat, från Grand Hôtel i Stockholm, tillsammans med Annifrid Lyngstad. Dagens unga känner antagligen främst igen Clabbe från det populära tv-programmet Idol, där han var jurymedlem i tre år, 2004-2006.
– Redaktören för programmet frågade mig om jag insåg hur mycket mediebilden av mig skulle förändras, från snäll och glad till elak. Jag var ju med och lanserade Idol och det slog ner som en bomb i kulturmedia, att så här gör man inte. Man säger inte till unga människor att de inte kan spela och borde börja plugga istället. Nu är sådana program vardagsmat, men när Idol kom var det kontroversiellt.
Planerar nya projekt
Clabbe har inga planer på att pensionera sig. Närmast står han i begrepp att ge sig iväg på DJ-turné i Norrland.
– Jag planerar nya projekt hela tiden. Eftersom vi lever i en digital värld, har jag samlat på mig alla gamla Rakt över disc på MP3-filer, jag skulle vilja starta internetradio. Jag har också en idé för en Riksteaterföreställning tillsammans med Lennart Grahn från Shanes.
– Vi är ju båda frontfigurer från två stora 60-talsband, men från helt olika förhållanden. Han från gruvan i Kiruna och så jag, officerssonen från Bromma. Historien bakom, låtarna och 60-talet med modskravaller och annat skulle bli en bra föreställning: The Sixties Story – när popen kom till Sverige.
Text Rolf Hammarlund
Den här intervjun är hämtad från Veteranen nr 5, 2015. Vill du inte missa något nummer av Veteranen? Gå med i SPF Seniorerna så får du tidningen som medlemsförmån samtidigt som du bidrar till att förbättra seniorers villkor. Du kan också välja att prenumerera på Veteranen, köpa lösnummer i utvalda butiker eller köpa tidningen digitalt.
