Varje år delar RFSU ut ett pris till någon som ”i sin gärning verkat för en kunskapsbaserad och öppen syn på sexualitet”. Årets pristagare är Elsie Johansson och motiveringen lyder: ”Genom att ge 2015 års RFSU-pris till Elsie Johansson vill vi lyfta fram ett författarskap och en röst som inspirerat kvinnor av alla åldrar att stå upp för sin rätt att på samma självklara villkor njuta av sin sexualitet.”
Grattis Elsie! Blev du förvånad när du fick veta att du vunnit?
-Ja, mycket! Det här är ju inte i första hand ett litterärt pris, utan ett pris för något annat som jag tydligen åstadkommit genom mina böcker.
I boken Sin ensamma kropp (2009) beskriver du en äldre kvinnas lust och längtan efter kärlek. Handlade den om dig själv?
-Nej, inte direkt, Maliss i boken är inte jag. Men det är klart att det är mina tankar ändå. Den boken skrev jag när jag hade skilt mig efter 55 års äktenskap. Jag gifte mig när jag var 18 och skilde mig när jag var 72. Då kände jag en väldig frihet och fick modet att skriva om det här ämnet. Den handlar om Maliss längtan efter närhet och kärlek, och det behovet har vi ju hur gamla vi än är. Närhet och närkontakt är ju väldigt viktigt för oss människor, den behöver ju inte nödvändigtvis vara sexuell. Men utan närhet kan vi inte leva.
Tycker du att det pratas för lite om äldres sexualitet och lust?
-Ja, men det har ändå blivit bättre tycker jag. Jag är född 1931 och växte upp i ett sexualfientligt samhälle. Alla unga kvinnor var väldigt rädda att bli gravida, därför gällde det att inte ge efter för någon lust. Och att tänka sig att äldre människor fortfarande hade ett samliv, det tänkte man nog inte då. Idag vet vi ju att det inte finns något som säger att det ska vara slut bara för att man uppnått en viss ålder. Men visst behöver det skrivas och talas mer om det här, som en naturlig sak. Att man vill vara tillsammans med någon fast att man fyllt 75 eller 80 eller 85. Det är en rättighet vi alla har.
Och själv har du hittat kärleken igen?
-Oh ja, det är nästan som ett under, att få träffa en man som är så otroligt bra som Thore. Han blev änkeman, jag var frånskild. Vi är båda 84 nu och har varit tillsammans i åtta år. En skillnad med att leva i en kärleksrelation på äldre dar är att man inte tar något för givet längre. Jag är väldigt uppmärksam på att varje dag numera är en gåva. Det är inte självklart att vi ska få leva och vara friska och ha det bra ihop, så tänkte jag förstås inte när jag var ung. Så man är mycket mera rädd om sin partner nu. Med Thore har jag fått uppleva hur kärleken egentligen ska se ut.
Text: Ulrika Palmcrantz
Foto: Carolina Hemlin / RFSU
