Trender följer vi alla mer eller mindre målmedvetet. Men mot trender obstruerar vi också mer eller mindre. Så ska det vara, menar insändarskribenten som gläds åt ungdomars accessoarer men föredrar handslag framför kramar.
-Det är ´modäärnt´, sa min mormor på 1950-talet när hon hade nya kläder och gjorde något nytt och kul.
Trender kommer först i storstäderna. Det var något som hon – som kommit från Hälsingland på 1910-talet – fann intressant och belevat att anamma. Vad hennes landsortsföräldrar tyckte kan vi lätt ana. Men om vi barnbarn tog efter något modernt hon inte gillade blev det långa ´allvarrrliga´ samtal.
Trender följer vi alla mer eller mindre målmedvetet. Men mot trender obstruerar vi också mer eller mindre. Så ska det vara.
En Sifo-undersökning visar att 53 procent av storstadsborna hälsar på varandra med en kram medan bara 35 procent på landsbygden gör det. För mig, på det 70:e, känns det ännu inte helt bekvämt ens när jag träffar dem jag känner rätt väl. Det skapar viss förvirring när jag träffar unga vuxna. Halvt uppsträkta armar och min artiga högerhand svävar för några sekunder osäkert i luften.
Fördomsfullt sägs trenderna göda en osund ungdomskult. Generellt behandlar inte ungdomar äldre särskilt dåligt. Visst, det finns enskilda unga – liksom enskilda äldre – som behöver utveckla sin hyfs och sociala kompetens. Men handen på hjärtat; hur ofta har du som äldre anledning att klaga på ungas bemötande i offentliga miljöer? Det är snarare i förvärvslivets konkurrens som ledare och mellanschefer har en trendmässig övertro på ungdomlig förnyelse. Då kan t o m åldersdiskrimineringen få fäste. Områden att klaga på gäller mest sådant som rör marknadsföring och reklam, organisationers internrekrytering och vissa lagar och förordningar.
Låt oss glädjas åt att hattar, kepsar, väskor och skor blivit glada accessoarer bortom gångna tiders gråa och nyttoprylar. Låt oss äldre anamma de goda möjligheter som utvecklingen genererar. Låt oss ta ansvaret att utifrån våra livsrön vägleda, råda och tillrättavisa när gamla försyndelser stiger upp ur ett mörkt förflutet. Det är modernitet i dess bästa betydelse.
Hälsningstrenden ändras fort på barnbarnens högstadier: I Stockholm är det nu vanligt att flickorna hälsar med kindpuss och killarna ett ljudligt handslag med öppen hand i axelhöjd.
Det är överkurs för mig. Jag fast vid vanliga lågskor och vit skjorta, öppnar dörren för gamla och unga damer och hälsar med traditionella handslag – det blir minst krystat för mig och för dem jag umgås med.
Tiden som gått är min viktiga accessoar, den sänker trösklar när vi över generationsgränserna bara har roligt och också när vi dryftar viktiga samhällsfrågor.
Vi ses i vimlet – kanske blir det en kram vad det lider.
Ulf Lönnberg, pensionär och SPF-medlem
