Bäddat för strid i Pensionsgruppen

Miljöpartiet bör inte släppas in i Pensionsgruppen, tycker Allianspartierna på DN Debatt. Diskutera i stället varför pensionssystemet inte håller vad det lovar, säger SPFs förbundsordförande Christina Rogestam i en replik.

Pensionsfrågan har blivit glödhet på nytt. En djup spricka mellan de ingående fyra allianspartierna och Socialdemokraterna har uppstått, sedan S beslutat att Miljöpartiet ska ta plats i gruppen.

Det är ett svek mot den kultur av koncensus som präglat Pensionsgruppen under de 20 år den funnits, menar allianspartiernas gruppledare i riksdagen Anna Kinberg Batra (M), Anders W Jonsson (C), Erik Ullenhag (FP) och Emma Henriksson (KD).

– Vi är förvånade över att Social­demokraterna försöker lyfta in Miljöpartiet i pensionsgruppen utan att förankra det med oss övriga. Än en gång visar tyvärr Stefan Löfven att han talar om viljan till samarbete, men agerar på ett sätt som inte vårdar tidigare ingångna överenskommelser.

Allianspartierna menar att det vore ett misstag att låta också Miljöpartiet ta plats i pensionssystemets förarsäte, eftersom partiet i sitt valmanifest ifrågasatte ekonomisk tillväxt.

– Ålderspensioner bygger på arbete och att ju mer man arbetar desto högre blir pensionen. Arbetslinjen har inte någon gång varit bärande i Miljöpartiets politiska tänkande – tvärtom gick de till val på att vi skulle arbeta mindre, skriver alliansledarna.

– Vad kan Miljöpartiet lova på lång sikt, även om de inte längre skulle ingå i regeringsunderlaget? Att avsiktligt äventyra den politiska stabiliteten i den 20 år gamla pensionsöverenskommelsen vore ett stort misstag inför kommande år.

Men om Miljöpartiet bör delta i Pensionsgruppen är inte vad ansvariga politiker bör lägga sin tid och kraft på, skriver SPF-ordföranden Christina Rogestam.

– Det tillför inget konstruktivt i denna viktiga fråga. Tillsätt en heltäckande utvärdering av pensionssystemet istället!

Christina Rogestam ger en rad exempel på hur pensionssystemet inte håller vad det lovade.

– Principen om att pensionerna ska följa löneutvecklingen infrias inte: en hundralapp i pension år 2009 är i dag värd endast 97 kronor, samma hundralapp i lön är i dag värd 117 kronor.

– Principen om kopplingen mellan arbete och pension följs inte. ”En pensionär som jobbat stora delar av livet kan i dag ha en nettopension som är bara några hundralappar högre än en garantipensionär med fullt bostadstillägg. ”

– Bromsen skulle slå till endast i exceptionella situationer, men varken extrem arbetslöshet, låg nativitet eller hög utvandring har inträffat. Ändå har bromsen slagit till tre gånger och sänkt pensionerna. ”Först år 2017 uppnås den pensionsnivå vi borde haft år 2010 då bromsen slog till första gången. Och sannolikt inträffar en ny balanseringsperiod redan år 2019.”

– I stället för att tvista om vilka partier som ska ingå i Pensionsgruppen bör politikerna lägga sin kraft på att tillsätta en heltäckande utvärdering om pensionssystemet – med målet att det ska leverera det som utlovades vid pensionsreformen, skriver Christina Rogestam.

KG Scherman, generaldirektör för Riksförsäkringsverket 1981-1996 och statssekreterare 1976-1979, har också gått in i debatten.

Allt prat om pensionsgruppens exklusiva ställning är inte mer än prat, skriver Scherman.

– Alliansens hävdar, med eftertryck dessutom, att företrädare för oppositionen skulle ha rätt utestänga ett i regeringen ingående parti från inflytande över beredningen av viktiga regeringsärenden. Ett krav uppenbarat i strid mot reglerna för hur riket skall styras.

KG Scherman, SPF-profil och aktuell med boken ”Pensioner på villovägar”, målar upp ett dramatiskt scenario:

– Stefan Löfven ställs inför några klara alternativ: Att säga upp pensionsöverenskommelsen eller säga upp bekantskapen med Miljöpartiet.

Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se

 

 

 

 

 

Kommentera