Jag har redan tidigare noterat att filmskaparna fått upp ögonen för oss 60-plussare, vilket inte minst märktes på årets Oscarsgala.
Det kommer numera en jämn ström med långfilmer som handlar om äldre människors sorger och glädjeämnen på biograferna. Inom dokumentärfilm har äldre människor aldrig varit något ovanligt eftersom livsöden alltid fascinerar. Ta bara Ebba & Torgny och kärlekens villovägar och uppföljaren Kärlek utan slut av Åsa Blanck och Johan Palmgren. Eller filmerna om Hästmannen Stig-Anders och Kokvinnorna av Peter Gerdehag och Tell Johansson Aulin. Filmer om äldre människor som blivit riktiga kioskvältare.
I april gick norska Optimisterna (Folkets bio) av Gunhild Westhagen Magnor upp på biograferna, ett riktigt lyckopiller! Det är en norsksvensk samproduktion är kanske bäst att tillägga. Stina Gardell har producerat och Stefan Nilsson har skrivit musiken. Här får vi träffa ett volleybollag i norska Hamer där den äldsta deltagaren Goro är 98 år och den yngsta Irma är 66 år. Och de är inte särskilt »pigga«. Nästan alla lider av någon krämpa men när de börjar spela är det som om åren faller av dem och de förvandlas till skolflickor som fnissar och busar med varandra. Plötsligt blir de böjda kropparna lätta och eleganta – stela leder och händer får oväntad styrka. Filmen handlar om uppladdningen inför en match mot det svenska seniorlaget Krutgubbarna i Sollentuna. För en gångs skull handlar det inte om sport som mirakelkur eller uppblossande kärlek på gamla dar utan bara om att ha väldigt roligt tillsammans. Alla är väl medvetna om tidens gång. Under de 40 år Optimisterna funnits har halva laget hunnit avlida.
En annan norsk dokumentär jag kommer att tänka på och varmt vill rekommendera är Häftig och begeistrad, också från Folkets bio, om en manskör i byn Berlevåg vid ishavet i Nordnorge. Den blev en internationell dundersuccé när den kom 2002, också beskriven som en svalare variant av kubanska Buena Vista Social Club.
Jeanette Gentele
Filmkritiker
