Karin Larsson var inte någon kuvad hustru till den stora konstnären, som man kanske skulle kunna tro av motiven i Carls tavlor. Där är hon ständigt sysselsatt inom hemmets väggar– hon vattnar pelargoner, stryker, bakar bröd, broderar, spritar ärtor.
Kvinnans ställning i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var svag i samhället – och i familjen. Men Carl och Karin var inte bara man och hustru, de var konstnärskollegor med respekt för varandras arbeten.
– För sin tid hade Karin och Carl ett ovanligt jämlikt förhållande, konstaterar Wanja.
Karin Bergöö och Carl Larsson träffades i den svenska konstnärskolonin Grez-sur-Loing 1882 dit båda hade kommit för att måla. De blev förälskade i varandra och gifte sig ett år senare.
Efter giftermålet slutade Karin visserligen att måla men hon fortsatte att skapa i andra tekniker – trä, textil och metall.
– Se på Karins och Carls kläder! Carl bär artistrock som konstnärer brukar ha.
Men Karin klär sig i klänning och förkläde – också det en sorts artistrock. Hon sydde dem i allt från grovt lin till siden, säger Wanja.
Hemmet i Lilla Hyttnäs skapade de tillsammans.
– I vår tid skulle vi ha kallat henne stylist. Hon höll i byggprojekten där traktens snickare ständigt var sysselsatta med att bygga om och till huset. Hon ritade både möbler och inredningen. Och hon var Carls bästa kritiker. Han signerade inte en tavla förrän hon godkänt den, säger Wanja.
Karins verk har inspirerat Wanja inför sommarens utställning. Hon har bland annat gjort en födelsedagsduk i blått och vitt som ett hommage till Karin, tillverkat rondellpudlar av svarta sopsäckar (Karin broderade svarta pudlar på en av sina dukar). Där Karin står i helfigur har hon förstås en blå- och vitrandig förklädesklänning som Wanja har låtit tillverka.
Inspirerande
Inredningen i Lilla Hyttnäs är en föregångare till dagens compact living. Lådor för förvaring under sängarna är ett exempel. Något som Ikeas formgivare inspirerats av, liksom Karins gungstol.
Men det som imponerar mest på en nutida betraktare är nog Karins broderier. Ta hennes svarta krigskudde som hon broderade med vresiga flammor i protest mot första världskriget. Eller hennes japanskinfluerade duk i vitt och svart.
Och solroskudden som hon sydde efter att sonen Ulf dött, bara 18 år gammal. Draperiet Kärlekens ros i egenhändigt uppfunnen makraméteknik inte minst.
Ett urval av Karins broderier kan ses i en sybåge som mäter 2 meter i omkrets inuti Karin-figuren. Ett storartat bevis på hur Wanja lyfter fram Karins skapande!
Text: Gunilla Lindahl
Foto: Örjan Björkdahl
Läs även:
Hommage till karin Larsson
Karin Bergöö Larsson
1859-1928
Född: 1859 i Örebro, uppvuxen i Hallsberg
Familj: maken Carl, barnen Suzanne, Ulf, Pontus, Lisbeth, Brita, Mats (dog två månader efter födseln), Kersti och Esbjörn.
Bodde från 1901 Lilla Hyttnäs i Sundborn, tidigare sommarbostad sedan 1888
Utbildning: Slöjdskolan och Konstakademien i Stockholm, Académie Colarossi
i Paris.
Yrke: hemmafru med klädsömnad, broderi, vävning och textilformgivning som intresse.
Känd för gungstol ritad 1906, randiga trasmattor, filt i ”indianmönster”, draperiet Kärlekens ros i makraméteknik, Solroskudden, sina förklädesklänningar.
Karins personliga inredningsstil fick sitt stora internationella genombrott i samband med den stora Carl Larsson-utställningen på Victoria and Albert Museum i London 1997.
Läs mer om Karin
I Lena Rydins bok Karin Larssons värld, Bonnier Fakta, 2009.
