Äntligen fredag!

Det är härligt att löjla sig. Det tycker seniorerna som nu kastar sig ut på teatergolvet, här kan de ta nytta av hela sitt register och leva ut. Dessutom är det bra för både hjärna och kropp – och kurserna är populärare än någonsin.

”Åh, äntligen fredag!” Så tänkte flera i teatergruppen när de vaknade i morse. Fredagar är bra dagar, fredagar betyder teater.
Folkuniversitetets teaterkurs i Stockholm hålls i en lokal en trappa ner på Kungstensgatan. Nu fylls den undan för undan. De som kommer in hälsar glatt, lägger ytterkläderna på det smala och belamrade sminkbordet som löper längs ena kortväggen i rummet, och sällar sig sedan till de övriga mitt i rummet. De börjar med att värma upp, ställer sig i en ring kring ledaren Eva Marie Wallin, stretchar och tänjer och låter lite, hummar och brummar. Eva Marie delar sedan upp dem i två grupper som går mot varandra på golvet och improviserar läten och rörelser.
Atmosfären är varm och uppsluppen, ingen verkar känna sig obekväm eller hämmad. Det skrattas, ropas, viskas och alla är med, precis hela tiden.
– Inte en endaste gång har jag känt mig underlägsen här. Det känns alltid bara kul, säger Inga-Britt Österlind.
En av de första gångerna gruppen sågs, skulle alla berätta en historia ur sitt liv, som de andra skulle iscensätta.
– Att människor har så mycket inom sig, det var fantastiska berättelser vi fick ta del av! säger Gunilla Granström.

Nu finns det tid för teaterkurs
Liksom flera andra i gruppen har hon nog egentligen alltid velat hålla på med teater. Men det var hela tiden så mycket annat som kom i vägen. Det blev liksom ingen tid över för henne själv. Förrän nu. Barnbarnet hittade teaterkursen och sa att den här ska du gå, farmor, du måste!
– Hon stod på sig, och det var bra, för det är verkligen roligt, säger Gunilla och ler med hela ansiktet.
Idag är temat ordspråk. Eva Marie delar in gänget i mindre grupper som alla får varsitt ordspråk att iscensätta. För de som är publik gäller det att lista ut vilket ordspråk det handlar om.
En efter en spelar grupperna upp sina stycken, med stor inlevelse. Lika stor inlevelse är det bland publiken, som ropar rakt ut när de tror att de kommit på vilket ordspråk det handlar om.
– Nöden har ingen lag!
– Nästan …
– I nöden prövas vännen!
– Ja!

Det är skönt att ha roligt
När alla spelat upp leder Eva Marie en övning där de sitter i ring och passar en boll till varandra. Bollen ska symbolisera replikerna på scen, hur man passar dem till varandra men inte pratar samtidigt, i munnen på varandra. Fokus och samspel på en och samma gång. Alla är med på noterna, bollen rullar fortare och fortare mellan utsträckta händer.
Lektionen närmar sig sitt slut, men det är långt ifrån alla som har bråttom iväg. De vill gärna hinna snacka lite med varandra också. Och bestämma vart de ska gå och äta om ett par veckor, som avslutning på terminen.
– Vi har lärt känna varandra så bra i den här gruppen, och jag tror att det har att göra med att vi möts som människor, inte i några yrkesroller eller annat, säger Gunilla Sjölin. Själen stelnar lite ibland, under vissa perioder, men när man går härifrån känner man sig alltid lite mjukare.
Det nickas igenkännande. För de flesta har det alltid varit fullt upp tidigare i livet, med jobb, kanske barn, familjeroller, yrkesroller och någonstans längs med vägen tappade man bort sig själv en smula.
– Jag arbetade som allmänläkare med palliativ vård tidigare, och det var tungt ibland. Man fick ta emot och härbärgera väldigt mycket inom sig. Här kan jag få löjla mig lite och ha lite roligt, det är så skönt, säger Eva Linnarsson.

Glädje och gemenskap
De flesta är överens om att det inte alls är svårt att våga släppa loss på kursen. För att de alla har ett intresse och en fallenhet för teater, visst, men också för att stämningen är varm och för att många av dem har en känsla av att de inte har någon press på sig att prestera eller att bli bekräftade.
– Man har ingenting att förlora längre, man behöver inte vara duktig. Inte gå till något jobb, inte vara tillgänglig för någon annan än sig själv, egentligen, säger Eva Linnarsson.
– Ja, det känns som att jag måste ha roligt nu, innan hjärtat stannar, säger Inga-Britt Österlind. Det är flera runt omkring mig som har dött, det gäller att ta vara på tiden, det förstår man nu.
Ödesmättat, men inte tungt. I alla fall inte just nu, inte just idag. Nu är det glädje och gemenskap, och kreativitet som sjuder.
Det enda tunga är väl att det är en hel vecka till nästa fredag …

Text: Ulrika Palmcrantz
ulrika.palmcrantz@veteranen.se 

Du kan läsa mer om kurser och studiecirklar i nr Veteranen nr 1, 2014. Vill du inte missa någonting från Veteranen? Gå med i SPF så får du tidningen som medlemsförmån. Du kan också prenumerera.

Har du en ipad kan du ladda ner Veteranen för en liten kostnad här:

Kommentera